Kapitel 8:

EFFEKTIVITET

Det finns alltså tre uppgifter att klara:

1. att fördela fritid och arbetstid

2. att tillförsäkra varje medborgare en minimiinkomst

3. att få angelägna samhällsbehov tillgodososedda, få vissa arbetsuppgifter utförda.

Vilken modell man än väljer för medborgarlön och för att få människor i arbete så finns - åtminstone på kort sikt - frågan om finansieringen.

Antag att det sker genom lån och/eller ökad sedelutgivning. Till skillnad från skattehöjningar kan detta höja den totala efterfrågan inom ekonomin.

Sådana åtgärder är inte tillåtliga för att bara finansiera en löpande konsumtion, dvs att betala bidrag för mängder av människor som går sysslolösa. Det måste handla om pengar till sådant som ökar produktionskapaciteten i den svenska ekonomin. Då får vi pengar för att senare betala igen.

De avgörande frågorna blir därmed: När handlar det om investeringar? När handlar det om produktivt arbete?

Självklart räcker det inte med att människor i största allmänhet är "sysselsatta". Gräver man gropar och sedan fyller igen dem, eller skurar man alla trottoarer med tandborstar så är inget vunnet. Det är skillnad på tidsfördriv och produktion.

En fråga som följer av detta blir: Vad är angelägen produktion? Vad är viktiga behov?

En annan fråga blir: Hur tillgodoses detta på ett effektivt sätt?

Med begreppet "effektivitet" menas här att få ut mesta möjliga av en given mängd satsade resurser - kvantitativt och kvalitativt.

HUSHÅLLNING

Ekonomi betyder hushållning. Det handlar då inte bara om att producera, utan lika mycket om att var rädd om det man redan har.

Sker det exempelvis vandalisering i samhället, så att fordon inom kollektivtrafiken klottras ned, busskurer slås sönder, osv - då ger detta visserligen sysselsättning, men denna ligger på samma nivå som gropgrävandet. Bättre vore om vandaliseringen aldrig hade inträffat! Detsamma gäller naturligtvis kriminalitet i allmänhet.

Svensk ekonomi kan alltså stärkas i två ändar:

dels direkt, genom positiva insatser,

dels indirekt, genom uteblivna negativa insatser.

Vad är ägnat att stärka den svenska ekonomin? Det är alltså en fråga, som hela tiden måste stå i centrum!

Sveriges främsta resurs är dess människor, deras vilja och förmåga till arbetsinsatser. Det handlar då om kunskaper och utbildning, om kultur och moral. Det handlar också om organisation.

Följande faktorer har betydelse:

a) standarden på vårt skolsystem

b) standarden på vår forskning

c) konkurrensvillkoren för svenska företag

d) graden av lojalitet med Sverige

e) arbetsmoral och sammanhållning

f) miljö och folkhälsa

KAPITAL OCH MAKT

Det hittills förda resonemanget gäller statliga och kommunala investeringar för att skapa arbetstillfällen och efterfrågan. Men det handlar ju också om marknadsekonomin och det "privata" näringslivet. Problemet är verkligen inte att där har saknats kapital - problemet har varit att få detta kapital att kanaliseras till långsiktigt ansvarsfulla och produktiva investeringar.

Det handlar med andra ord om makt. Makt som finns hos den som kontrollerar kapital. Hur ska vi få fram kapital som stannar inom landet och som kanaliseras till bra investeringar - kapital som är lojalt med Sverige?

Idén bakom löntagarfonderna var inte fel, även om sådana fonder inte behöver knytas särskilt till fackliga organisationer. Låt oss hellre tala om medborgarfonder eller samhällsfonder.

Uppenbart är i varje fall att det nu behövs en alternativ kapitaluppbyggnad, ett kapital som står under demokratisk kontroll och där det finns bestämda principer som reglerar kapitalplaceringarna.

KONKURRENS OCH HANDLINGSUTRYMME

Sverige ingår i en internationell ekonomi. Det gäller då hur svenska företag framöver ska klara konkurrensen på världsmarknaden.

Traditionellt har vår fördel legat i förädlade produkter, frambringade med hjälp av avancerad teknik samt högutbildad och kvalificerad arbetskraft. En fördel har också legat i vår lugna och fredliga utveckling, i stabiliteten hos vårt samhälle.

Finns dessa fördelar även i framtiden? Eller ska vårt konkurrensvapen i framtiden bli låga löner? I så fall måste vi göra en radikal djupdykning!

Ska vi kanske konkurrera genom att dumpa priserna på våra råvaror? Kan vi ställa upp som Europas soptipp, ta emot kärnavfall m.m.?

Vårt nationella handlingsutrymmet är begränsat. Så mycket själv-klarare borde väl då vara att låta ett ekonomiskt tänkande, effektivitet, genomsyra vårt samhälle. Alla bör medverka till att ta tillvara nationellt handlingsutrymme, överallt där möjlighet ges!

Låt oss gå igenom några områden - där vi intresserar oss för möjliga effektivitetsvinster ur ekonomisk synpunkt, men också för åtgärder som mer direkt kan stärka demokratin:

SLÖSERI OCH LÄCKAGE

Ett slöseri i samhället förekommer vidare genom ett antal "läckage", på olika nivåer.

Inom överklassen och makteliten finns alltså fallskärmsavtal, fantasilöner och specialförmåner på otroliga belopp. Den främsta innebörden av detta för samhället är ändå inte den ekonomiska kostnaden, utan orättvisan. Dvs kostnaden i moral och sammanhållning. Om dessa orimliga avtal inte kan rivas upp bör en särskild skatt införas på dem, med en mycket hög skattesats.

Det finns också ett läckage som är direkt brottsligt, skattebedrägerier och annan typ av ekonomisk brottslighet. Här rör det sig om stora belopp, varför utökade polisresurser för bekämpning av denna brottslighet kan vara mycket lönsamma. Varje satsad krona på en extra eko-polis kan ge många kronor tillbaka för samhället.

Inom underklassen förekommer fusk och bedrägerier med bidrag. Det är inte ovanligt att invandrare som återvandrat underlåter att meddela detta, utan står kvar som folkbokförda i Sverige och - genom bulvaner - fortsätter att uppbära svenska bidrag. Detta blir extra skadligt för svensk ekonomi, eftersom dessa pengar går ut ur landet.

På motsvarande sätt rinner pengar ut ur Sverige på legal väg, till personer som förtidspensionerats, men nu bor utomlands. Ändrade regler skulle här behövas.

Det utan jämförelse största "läckaget" består i Sveriges oljeimport. Denna är dock ofrånkomlig, vi måste ju ha energi. Oljekontot skulle dock kunna minskas, genom utvecklandet av inhemska energikällor. En del av landets åkerareal skulle kunna användas till odling av energigrödor, raps, med mera. Framförallt skulle bättre energihushållning kunna minska behovet av oljeimport.

Mer turism inom Sverige skulle på motsvarande sätt förbättra vår betalningsbalans.

INTERNATIONELL SOLIDARITET

Flyktinginvandringen och anhöriginvandringen till Sverige måste minimeras - intill dess att integrationsproblemen genom den hit-tillsvarande invandringen har klarats av.

Där flyktingströmmar uppstår kan Sverige bistå genom medel till regional flyktingmottagning, genom hjälp på plats.

Sverige bör genom u-hjälp - där så är möjligt - bistå fattiga länder till ekonomisk och social utveckling. Därigenom skulle flykting-strömmar på längre sikt kunna motverkas.

U-hjälp kan dock aldrig vara ett självändamål, en förutsättning måste vara att den verkligen hjälper. Om pengarna blir bortkastade eller om hjälpen rentav stjälper ett lands egna ansträngningar, då ska inga pengar utgå. Den gräns på 0,7% av BNP, som biståndsminister Pierre Schori satt upp som "en skammens gräns", kan underskridas. Om inga vettiga projekt finns, då ska alls ingen u-hjälp utgå. Allt annat är ansvarslöst.

U-hjäpen bör inte utgå i kontanter, utan i export av kunnande och av svenska produkter. Den princip som ska tillämpas är hjälp till självhjälp. Onödig byråkrati och dyra konsulter må undvikas.

SJUKVÅRD

Samhällets sjukvårdsutgifter belöper sig på åtskilliga miljarder kronor varje år. Dessa utgifter skulle kunna nedbringas på i princip två sätt:

arbete för att förebygga ohälsa

undvikande av onödiga läkarbesök.

Mycket av sjukvårdsbehoven bottnar i en felaktig livsstil och ett dåligt ansvarstagande från individen, för sin egen hälsa.

Många lägger ett för stort ansvar hos sjukvården, de hyser en övertro på läkares förmåga.

Ur boken "Det gamla uppdraget":

"Läkarna inom öppetvården klagar ofta över att många patienter söker vård för bagatellartade krämpor och psykosomatiska symptom. Men dessa läkare tycks inte inse att de själva genom att förvägra patienterna kunskap är en orsak till denna ström av vårdsökande människor. Om sjuk- och hälsovården inriktas på att avmystifiera skolmedicinen och göra de grundläggande kunskaperna tillgängliga för vanliga människor, kommer antalet vårdfall att minska."

"...för att tillfriskna är vi framförallt i behov av att kunna mobilisera egna fysiska och psykiska resurser."

Ur "Sjuk vård":

"I-ländernas hälsoproblem utmärks...av - överkonsumtion av tobok

- överkonsumtion av alkohol

- överkonsumtion av tomma kalorier, fett- och proteinrik föda

- överkonsumtion av mekaniska transportmedel med därav följande brist på motion

- överkonsumtion av läkemedel...

- överkonsumtion av stressande stimuli via massmedia...

Den livsstil som är förknippad med denna överkonsumtion har paradoxalt nog lett till ensamhet, rotlöshet och isolering. Oförmågan att upprätthålla mänskliga relationer samt ensamhetskänslor har förödande inverkan på hälsan och har hävdats orsaka mer sjukdom och dödlighet i rika nationer än t ex tobaksrökning."

Ur boken "Ensamliv":

"Av 200.000 människor som grubblar på självmord gör 20.000 försök att ta livet av sig medan 2.000 'lyckas'."

"Det långsamma, utdragna självmordet är vanligt: missbruk av alkohol och/eller andra droger."

Ohälsa och sjukvårdsbehov kan med andra ord bottna i drog- missbruk. Sjukdomar är dessutom ofta psykosomatiska. I båda fallen finns ett samband med den sociala miljön. Med bättre sociala nätverk skulle vårdbehoven kunna minska.

DROGMISSBRUK

Inte bara ohälsa och sjukvårdsbehov, utan också våldsbrottslighet har en koppling till konsumtion av alkohol eller andra droger. Det är därför dubbelt angeläget att nedbringa drogmissbruket. Men hur kan det ske?

Bättre gränskontroller kan motverka smuggling av sprit och narkotika, effektivare brottsbekämpning kan motverka spridningen av det som ändå kommit in i landet, eller tillverkats i Sverige.

Vad som framförallt behövs är dock andra moralbegrepp, så att människor inte vill sälja droger till ungdomar, så att de vilka ändå gör det möts av fördömanden.

I grunden handlar det om de behov som driver fram efterfrågan på alkohol och narkotika. Det effektivaste botemedlet mot drogmissbruk är förmodligen framtidstro.

RÄTTSSAMHÄLLET

Få brottslingar debuterar i vuxen ålder. Samhällets reaktion måste därför komma tidigt, redan på den första förseelsen. Den måste komma på även mindre förseelser. Sanktionen får inte dröja.

En av de viktigaste åtgäderna - akut och brådskande - att få bort de långa köerna hos domstolarna. Ärenden ska behandlas direkt.

När det gäller återfallsförbrytare, personer som redan fastnat i en karriär och identitet som förbrytare, måste straffen bli betydligt längre än idag - längre för varje nytt brott . Detta för att skydda samhället och för att spara pengar. Hederliga medborgares intressen måste väga tyngre än grova förbrytares.

Dock bör skötsamhet och en vilja att återgå till ett hederligt liv uppmuntras och premieras. Förkortad strafftid är ett utmärkt incitament för den som verkligen vill förändra sitt liv. Ett minimikrav för att någon skall släppas fri i förtid bör vara att arbete och bostad är ordnad, att en brytning skett med tidigare kriminella kontakter, liksom med drogmissbruk. Dessutom måste det finnas en fadder som tar emot och ger stöd vid frigivningen.

Även i övrigt måste samhället stå på de hederliga medborgarnas sida, mot de kriminella. Våld i självförsvar ska inte bestraffas. Den som ingriper mot den som provocerar bråk, den som försöker skydda en angripen, ska inte riskera juridiska efterräkningar för detta.

Det är angeläget att medborgarna visar civilkurage och sammanhållning. Redan de personliga fysiska riskerna vid ingripande är ofta stora - ovanpå detta ska inte samhället genom sin lagstiftning avskräcka från ingripanden!

Fångvården måste göras billigare. Dyra institutioner bör undvikas och endast rymningsbenägna och farliga personer behöver bevakas på dyrbara och slutna anstalter. Självförsörjande jordbruk bör kunna vara ett alternativ till många av dagens fängelseplatser. Bevakning kan idag ske med både billig och effektiv elektronisk övervakning.

Advokatarvodena bör kraftigt minskas. Samtidigt bör nya principer gälla för rättshjälp såtillvida att rätten till samhällsbekostad rättshjälp vid överklaganden upphör.

Domstolarna måste också i sitt dömande visa ett större kostnads-medvetande och ansvar gentemot skattebetalarna, t ex när man dömer ut skadestånd.

I domstolarna måste sanningsplikt gälla alla som berörs i ett brottmål. Den advokat som blir övertygad om att hans klient ljuger skall vara skyldig att avsäga sig målet.

SKOLAN

Skolans uppgift är både att ge en allmän social och demokratisk fostran och att frambringa en generation med nödvändiga kunskaper och färdigheter.

Vad som då framförallt behövs är en motivation, känslan för ett gemensamt projekt. Det måste finnas ett tydligt mål, som alla är medvetna om. Här krävs ofta skolledare som i högre grad fungerar som ledare.

Särskilda satsningar görs nu på skolor med hög andel invandrarbarn, men med magert resultat - skolprestationerna förblir dåliga. Det blir som att ösa in pengarna i ett stort svart hål, med enda resultat att övriga delar av skolsystemet dräneras än mer på resurser.

I själva verket är det en helt annan typ av åtgärder som skulle be-hövas, nämligen att dessa elevers föräldrar blir mer engagerade i sina barns språkförmåga och skolgång i Sverige.

En nära samverkan måste upprättas mellan föräldrar och skolpersonal, varje förälder måste ha ett aktivt ansvar för sitt barns skolgång. Närvaro på föräldramöten ska således vara obligatorisk, precis som själva skolgången för barnen.

Elever som saboterar undervisningen måste också möta nödvändiga sanktioner. Utan en undervisningssituation kan det inte bli någon undervisning.

Det har nu gått så långt att lärare i vissa skolor får uppleva direkt fysiska hot! Här gäller det att "stämma i bäcken" - skolan måste reagera redan på det lilla. Redan ett grovt tillmäle, redan klotter på en vägg, ska leda till omedelbar reaktion.

Vad gäller betyg är det framförallt två betyg som är nödvändiga: uppförande och ordning - just de betyg som tagits bort! Dessa två betyg bör återinföras.

Nödvändiga kunskapskrav fastställs för varje årskurs, och ingen antas till gymnasiet utan att uppfylla de kunskapskrav som ställs för att kunna klara studierna där.

Skoluniformer är något som förekommer i andra länder, t ex Japan och Storbritannien. Kanske är det värt att pröva också här, för att i en skola stärka samhörighetskänslan.

Olle Wästberg:

"Att skolan fungerar är avgörande både för att människor ska tillgodogöra sig gemensamma normer och känna att de har lika chans i livet och för att Sverige ska kunna ha tillräckligt hög kompetens för att klara sig i den internationella konkurrensen.

- - -

Det är märkvärdigt hur mycket som i Sverige satsas på barn i skolan och hur lite som kommer ut av det.

- - -

Skolans regel- och auktoritetssystem tycks också på många håll bryta samman. Mobbning, gängvåld och övergrepp mot svaga rapporteras nästan varje dag. Om ungdomar i skolan lär sig att samhället är ett kaos och att gemenskaperna inte ger något skydd kommer skolan att förvärra samhällsproblemen i stället för motsatsen.

'Att ha en kultur är att ha en viss civilisationsnivå i samhället. De stora insatserna bör därför göras i skolan. Var tionde elev är idag funktionell analfabet. Man kan gå igenom hela grundskolan utan att ha hört talas om Strindberg. Det räcker inte med att skolan återtar sin roll som kunskapsförmedlare. Den måste återta sin roll som ingång i samhället. Den måste skapa ideal, drömmar och ambitioner.' Detta skriver författaren Theodor Kallifatides.

Citatet kan ställas mot vad Jan Hyllén, sakkunnig hos skolminister Ylva Johansson ungefär samtidigt, hösten 1995, skrev i Svenska Dagbladet:

'Att hålla tider, följa regler och fullgöra förelagda uppgifter' handlar det inte längre om i informationssamhället. Istället att 'sovra, bearbeta och värdera information'.

Det är vanligt larv. Kunskap handlar om inlärning. Utan en grundläggande kunskap kan man aldrig hitta i informationssamhället och blir lättare offer för propaganda och medial förförelse. Människan är inte av naturen demokrat. Det krävs kunskaper och kultur."

Ur boken "Ej till salu":

"En viktig kunskap är att barn och ungdomar, liksom vuxna, söker efter en mening med tillvaron och livet. Våra analyser av ungdomarnas uppväxtvillkor visar att det inte alltid är så lätt att finna förebilder och identifikation i vuxenvärlden. Ett problem är den utbredda uppfattningen att barn och ungdom inte skall påverkas. De skall själva fritt välja sin livsstil och sina ideal. Det har resulterat i en värdepluralism som skapar vilsenhet, förvirrar och försvårar sökandet efter mening. Det är här som den kommersiella ungdomskulturen griper in. Den producerar ständigt värderingar och identifikationsmöjligheter till själar som hungrar efter mening och betydelse."

"En av de viktigaste effekterna av det kommersiella kulturutbudet är att det förstärker och vidmakthåller problemen, det motverkar att männi-skorna tar sig an problem, det förhindrar att människor utvecklas, försvårar att människor utvecklar ett starkt självförtroende och identitet. Det motverkar dessutom kollektiva lösningar till förmån för individuella och materialistiska skenlösningar."

MASSMEDIA

Vissa journalister, som redaktörer för stora dagstidningar eller nyhetsjournalister på TV, är i högre grad makthavare än många politiker. En chef på t ex Tidningarnas Telegrambyrå har sannolikt mer makt än en genomsnittlig riksdagsledamot. Men medan en riksdagsledamot väljs på en begränsad period och sedan kan bytas ut, gäller inte detta på samma sätt för en mediamakthavare.

Någon form av demokratisk process, med mandat nerifrån och begränsade mandatperioder, skulle behövas för journalister på centrala positioner. Christina Jutterström blev föremål för en förtroendeomröstning bland DN:s journalister, och en motsvarande omröstning var planerad på Expressen. Sådana omröstningar är steg i rätt riktning.

Ett problem som gäller för de flesta journalister på samma sätt som för politiker är den bristande "markkontakten". De har sällan erfarenheter av annan yrkesverksamhet, känner inte till vanliga medborgares verklighet. Önskvärt vore att journalistiskt arbete varvas med längre perioder av helt annan typ av yrkesverksamhet.

De materiella villkoren ska inte väsentligt skilja sig åt mellan en journalist och t.ex. en sjuksköterska. Överlöner av Jutterström-modell ska inte förekomma.

Särskilda program i TV kunde finnas för partierna, där politikerna kan få komma till tals direkt, utan att journalisterna kan agera filter. "Regeringen informerar" - "Oppositionen kommenterar".

En motsvarighet till program som "Mosaik" och "Svart-vitt" bör startas för medborgare som vill värna svenska intressen.

Journalistutbildningen behöver slutligen reformeras, så att mer utrymme ges för problematisering och situationer ur verkligheten vad gäller "det fria ordet".

Presstödet kan ifrågasättas. Syftet med pressstödet var från början att främja mångfald inom pressen, att vidga yttrandefriheten. Som framgått av kapitel 4 har presstödet visat sig vara bortkastade pengar. Ska presstödet nu alls finnas kvar måste det börja fylla sin funktion. Ett slopande av presstödet skulle innebära en besparing på drygt en halv miljard kronor.

FÖRFATTNINGSFRÅGOR

Riksdagen bör halveras, till 175 ledamöter. Det skulle kunna samtidigt underlätta riksdagsarbetet och utgöra en besparing för samhället. Varje riksdagsledamot ges däremot en personlig ersättare, som kan inkallas vid behov.

För att undvika partisplittring och underlätta regeringsbildningar skulle småpartispärren kunna höjas - från 4% till exempelvis 10%.

Detta måste då kompletteras med införandet av ett helt nytt valsystem: Single Transferable Vote. Innebörden av STV är att varje medborgare får två röster: en förstahandsröst och en andrahandsröst. I den mån det parti man helst vill ha in i riksdagen inte lyckas nå 10% träder andrahandsrösten i kraft, och kan gå till ett annat och större parti.

På så vis minskas risken att rösten blir bortkastad, och röstbeteendet snedvrids inte av taktiska hänsynstaganden, man vågar rösta efter övertygelse.

Partistödet bör - om det alls ska finnas kvar - utgå i proportion till i valet erhållna förstahandsröster, och gå till även de partier som inte lyckats komma in i riksdagen. Spärren kan här ligga på 1%. Partistödet ska - bortsett från konstruktionen - skäras ned, så att det totalt sett kostar mindre.

Valperioderna kan förlängas, till cirka 6 år. En sittande regering ska dock ha rätt att tidigarelägga nästa val. Närsomhelst, efter att halva valperioden gått, ska den kunna utlysa ett nytt val. Nästa ordinarie val blir då efter 6 år - valperioderna blir alltså rullande.

Valår för riksdag, landsting och kommuner ska i princip vara åtskilda. Även där flera val sammanfaller ett år, ska det vara skilda valdagar. Ett större inslag av personval måste finnas.

De valda politikernas makt måste ökas i förhållande till domstolarnas. Framförallt måste det lokala självstyret stärkas, politiker på kommunal nivå ska inte kunna köras över såsom skett, när det gäller socialbidrag och andra ersättningar. De som ska klara finansieringen, de som betalar notan, måste få ett större inflytande.

MEDBORGARSKAPET

Medborgarskapet ska betyda något särskilt, i både rättigheter och skyldigheter. En medborgare är något mer än en konsument och kund, med krav på att bli servad. Det är något annat än klient och objekt, föremål för behandling och åtgärder.

En medborgare är subjekt - delaktig och medansvarig. Till medborgarskapet hör värdighet, respekt och ömsesidighet.

I linje med det tidigare sagda om medborgarlön ska en minimistandard vara tillförsäkrad varje medborgare. Rösträtten ska också vara förbehållen medborgare. Av en medborgare förväntas å andra sidan ansvarskänsla, hederlighet och engagemang för samhället.

För att en utlänning ska kunna förvärva svenskt medborgarskap ska förutsättas goda kunskaper i svenska språket och det svenska samhället. Det måste också finnas en fungerande vandelsprövning, vilket betyder att den, vars identitet inte kunnat klarläggas, inte ska kunna få medborgarskap.

Ett sålunda genom "naturalisering" förvärvat medborgarskap ska under en första period vara villkorligt, på prov. Om den nya medborgaren trots prövningen visar sig vara kriminell, missbrukar sitt svenska pass eller på annat sätt visar sig illojal mot det svenska samhället ska medborgarskapet återkallas.

Olle Wästberg, i "Det tomma rummet":

"Det finns ett samband mellan ekonomisk jämlikhet och medborgarskapet. Blir de ekonomiska klyftorna för stora kommer människor längst ner på samhällsstegen i realiteten inte att innefattas i den demokratiska processen...

Politik handlar inte bara om den egna situationen. Människor vill ofta med valhandlingen uttrycka något mer. Men när de som håller på att tappa fotfästet i samhället inte längre tycker att det är meningsfullt att rösta, att politiska beslut aldrig kommer att förbättra deras egen situation, kommer de inte längre att gå till valurnorna. Därmed riskerar också politiken att bry sig allt mindre om dem. Då blir det gemensamma samhället något för 'dom där uppe'."

"Den fria, självständiga och toleranta individen finns kanske bara där det finns arbete och viss ekonomisk trygghet."

HELA SVERIGE...

Hela Sverige ska leva. Därför är det önskvärt att befolkningen finns någorlunda jämnt spridd över landet. Det är inte effektivt med i ena änden glesbygder, i andra änden storstäder.

En bygd behöver ett visst befolkningsunderlag för att vara bärkraftig. Här verkar kumultativa effekter. Med alltför få kunder går det inte att få lönsamhet i butiker och andra inrättningar. Då blir det nedläggningar, avstånden ökar och servicen försämras. Vi kommer in i en negativ spiral.

På motvarande sätt förhåller det sig med kollektivtrafiken. För att en busslinje ska kunna löna sig måste det finnas tillräckligt många resenärer. Om bussar går bara i högtrafik, då skaffar fler bil och antalet kollektivresenärer minskar ytterligare.

Går bussarna istället fulla - då kan turtätheten bli hög, samtidigt som priserna kan hållas låga.

Både när det gäller regionalpolitik och trafikpolitik har staten därför ett ansvar - för att värna effektiviteten. Detta är något mer än ett särintresse för den del av befolkningen som nu bor i glesbygd.

Samhällsekonomisk lönsamhet är inte alltid detsamma som privatekonomisk lönsamhet. Det förra bör väga tyngre.