Avisen brukar upplåta en sida åt en gästtyckare, under vinjetten "Synpunkten". I nr 32/00 är det Talia Svensson, invandrare och m-politiker i Solna, som får komma till tals.
Mycket av det hon skriver är uppseendeväckande, på så vis att det bekräftar vad vi invandringskritiker länge hävdat:
"Min erfarenhet... är att det verkligen gäller att vilja satsa och göra sitt bästa för att komma in i samhället. Jag tror att det är en ömsesidig möjlighet som borde tas tillvara och som allt annat i livet är det fråga om att ge och ta. Ger samhället för mycket utan att begära eller ge möjlighet till motprestation, eller ger man bara för att bli av med 'problemet' har man definitivt inte tagit vara på möjligheten.
Hur gör man då? Likaväl som man ger utbildning och bidrag måste man också se till att få ut något av detta... Samtidigt måste man ställa krav på att de invandrare som kommit hit anpassar sig till sitt nya samhälles lagar, seder och bruk och att de inte ställer krav på att det ska vara tvärtom."
Förvisso synpunkter som kan väcka respekt. Men Talia Svensson inleder sitt inlägg med formuleringar om att invandringen inte ska ses som ett problem, och hursomhelst är ofrånkomlig: "...vi måste acceptera att vi lever i en krympande värld."
Hon blandar alltså ihop två olika saker:
1. Ska vi försöka göra bästa möjliga av den situation som uppstått, med de invandrare som redan finns i Sverige?
2. Vilken invandringspolitik ska vi bedriva framöver, vilka fler människor ska få komma till Sverige?
