Kommunalarbetaren, medlemstidning för fackförbundet Kommunal, har i nr 12/2000 ett reportage om "HISTORIKERN SOM STÄDAR SIG IN I SVERIGE".
Artikeln inleds:
"Maria Hassan är utbildad historiker. Hon är politiker. Hon städar ett daghem på kvällen. Hon bor i Tensta i Stockholms kommun. Hon är invandrare, förstås.
Invandrare förstås, skriver jag, för i Sverige, i varje fall i storstäderna, placeras invandrarna automatiskt i en förort där de allra flesta redan är invandrare och de får ett jobb som inte motsvarar deras utbildning."
Denna Maria Hassan är uppvuxen i Ukraina och kom till Sverige 1988. Hur såg bostadssituationen ut i det forna Sovjetunionen? Jo, flera familjer kunde tvingas dela på en och samma lägenhet, därtill en liten och omodern sådan. Väntetiderna var mycket långa för en egen lägenhet.
Här i Sverige får nyanlända invandrare så gott som genast en egen lägenhet, en modern och oftast stor sådan, med generösa bidrag till möbleringen.
Enligt Kommunalarbetarens skribent är detta ändå något som vi svenskar ska känna dåligt samvete för. Vi är nämligen så elaka och hjärtlösa att vi "placerar" dessa invandrare i andra stadsdelar än de mest attraktiva.
Hur många svenskar får bostäder i stadskärnorna? Hyresnivåerna är höga!
Hur många ungdomar kan överhuvudtaget få en bostad inom rimlig tid? Väntetiderna är långa!
Och detta med arbete och utbildning: får alla svenskar med akademisk utbildning arbeten som motsvarar denna utbildning?
|
|
