Björn von der Esch i Klarspråk den 22/10 -03:
"För drygt ett år sedan beslöt riksdagen att all makt skulle kunna lämnas över till EU utom den som rör grunderna för vårt statsskick. Med ett grundlagsbrott förhindrades att frågan kunde avgöras i en folkomröstning. Trots alla upptänkliga försök att i efterhand påtala grundlagsbrottet i riksdagens olika organ har det i tysthet fått passera utan konsekvenser.
Nu i vår, står riksdagen inför ett nytt ödesbeslut. Det gäller nu att anta EU:s nya grundlag som skall ta över all den lagstiftning som hittills gällt i vårt land. Då handlar det om EU-president, kommissionärer, hur beslut skall fattas, vem som skall fatta dom, möjlighet att säga nej osv. Men också om det vi tidigare sagt bestämt nej till, nämligen det som rör vårt statsskicks grunder.
Inte alls säger statsministern och får tyst bifall från oppositionens JA-partier . Samtidigt konstaterar emellertid vår tyngsta opolitiska sakkunskap inom såväl juridik som statsvetenskap att EG:s grundlag strider mot vår egen grundlag.
Vi har ingen författningsdomstol i Sverige som kan avgöra frågan. Däremot har vi ett lagråd som består av våra högsta jurister och som tillfrågas bl.a i de fall då som det heter" lagen är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt." Ingen kan väl förneka att en lag som tar över varenda lag i Sverige är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt.
Jo- det finns faktiskt en som inte håller med vår statsminister.
Han sa så här häromdagen i riksdagen 'Bara för att det finns motstridiga synpunkter i ett remissförfarande går man inte automatiskt till Lagrådet'. Att vår grundlag dessutom föreskriver att regeringen måste redovisa skälen för att man inte har gått till lagrådet bekymrar inte. Man bara konstaterar att EU:s grundlag ryms inom vad vår grundlag tillåter. Alltså den som skriver lagen konstaterar själv att det som skrivits är OK och behöver inte granskas. Ånyo tiger riksdagsmajoriteten , trots att man måste inse hur våra grundlagar kränks.
Varför denna rädsla för lagrådet? Jo - man anar på goda grunder att lagrådet kommer att underkänna statsministerns resonemang. I så fall måste vår grundlag ändras och då kan det bli fråga om folkomröstning ,- och i den folkomröstningen kan det gå som sist.
Så oerhört stark är emellertid vår statsministers ställning i svensk politik idag att inte ens i frågor som rör åsidosättande av grundlag ifrågasätts hans agerande av riksdagsmajoriteten. Låt vara att riksdagsmajoriteten i det här fallet dessutom delar statsministerns intresse av att EU:s grundlag snabbt tar över här i Sverige. Men att det får ske till priset av att samhällets viktigaste rättesnören - nämligen våra grundlagar - åsidosätts är olycksbådande. Låter vi politiska istället för rättsliga hänsyn, styra lagtolkningen - lämnar vi demokratin bakom oss. Med vilken rätt kan vi då förebrå näringsliv och samhälle bristande etik, om riksdagen samtidigt själv satt i system att tänja lagen långt bortom såväl bokstav som anda. "
|
|