Fallaci

En text av Brendan Bernhard är författare till White Muslims. From L A to New York to Jihad. A study of converts to Islam in the West, Melville House. Översatt av Inger-Siv Mattson, maj 2005:

Bakgrunden till EU:s Medelhavssamarbete eller Barcelonaprocessen

Den italienska journalisten och författarinnan Oriana Fallaci har ställt frågan: 'Är den muslimska invandringen till Europa en konspiration?'"

"Hur blev Europa ett hem för ca 20 miljoner muslimer under enbart tre decennier? Hur gick det till när islam från att ha varit en icke-faktor i Europa blev en religion som hotar kristendomens särställning? Hur kan det vanligaste pojknamnet i Bryssel vara Muhammed? Kan det verkligen vara sant att muslimerna planerar att bygga en moské i London med plats för 40 000 personer? Är det sant att muslimerna snart är i majoritet i holländska städer som Amsterdam och Rotterdam? Hur kunde Europa, som i två krig räddats av USA och vars muslimska bosnier så sent som 1999 räddats av USA, förändras till en plats där 'jag om jag hatar amerikaner kommer till himlen och om jag hatar muslimer hamnar i helvetet?' frågar Fallaci.

I ett försök att besvara dessa frågar har den cancersjuka författarinnan, som är utsatt för dödshot och anmälningar för islamofobi (hon skall ställas inför rätta i Paris i juni) förenat historia med erfarenheter från egna reportageresor i en litterär form som är som en självupplevd thriller.

I Förnuftets styrka (som sålts i mer än 800 000 exemplar enbart i Italien) ger hon en bild av hur ett muslimskt maktövertagande kan komma att se ut.

Hon beklagar att hon så länge var omedveten om den omvandling av väst som var på gång redan på 60- och 70-talen. Trots att tecknen fanns redan då.

Ett av dessa tecken fick hon redan 1972. när hon intervjuade den palestinske terroristen George Habash. Medan en av hans livvakter höll en pistol mot Fallacis huvud berättade han att 'det palestinska problemet rörde sig om avsevärt mycket mer än om Israel. Arabernas mål var att starta ett krig mot Europa och Amerika och försäkra sig om att det hädanefter inte skulle finnas någon fred för väst. Araberna skulle avancera steg för steg, millimeter för millimeter, år efter år, decennium efter decennium. Beslutsamma, envisa, tålmodiga. Detta är vår strategi. En strategi som vi skall utsträcka över hela planeten.'

Fallaci trodde då att han enbart talade om terrorism. Det var först senare som hon förstod att han 'också menade ett kulturellt krig, ett demografiskt krig, ett religiöst krig, som skulle genomföras genom att man skulle stjäla land efter land från dess medborgare. Kort sagt kriget skulle föras genom invandring, fertilitet, påstådd mångkultur. Det är låg-intensivt men dödligt krig som förs över hela jorden - vilket vilken tidningsläsare som helst kan se.'

Fallaci är inte den första som funderat över den snabba muslimska omvandlingen av Europa. Den engelske upptäcksresanden Jonathan Raban konstaterade 1979 i sin bok Arabia. A Journey through the Labyrinth ' I mitten av 70-talet tycktes mängder av araber ha kommit till London över natten. Ena dagen var araberna ett avlägset folk som bodde i tält och vaktade kameler. Nästa dag var de våra grannar.'

Andra författare som bättre än Raban kände till den muslimska världen har blivit lika perplexa. 1995 sade den idag avlidne amerikanske författaren Paul Bowles, som länge bott i Tanger, till Brendan Bernhard att han 'inte kunde förstå hur fransmännen kunnat släppa in miljoner nordafrikanska muslimer i Frankrike.' Trots att Bowles levt med muslimer i större delen av sitt liv fann han det högst osannolikt att så många muslimer skulle kunna integreras i ett modernt och sekulärt europeiskt land.

Kanske skulle Bowles ha funnit denna passage i Fallacis bok intressant: '1974 talade den algeriske presidenten Houari Boumedienne inför FN:s generalförsamling. Utan några omskrivningar sade han:'En dag kommer miljontals män att lämna den södra hemisfären för att ta sig till den nordliga. Men inte som vänner. De kommer att komma som erövrare och de kommer att erövra era länder genom att uppfylla dem med sina egna barn. Segern skall komma genom deras kvinnors livmödrar.'

Ett så oförblommerat uttalande av en president inför ett internationellt forum tycks ofattbart. Men t o m den brittiske journalisten Adam Le Bor som hyste en nästan devot vördnad för de muslimska invandrarnas svåra situation i väst citerade i sin bok A Heart turned East" (1997) en Londonbaserad mullah: 'Vi kan inte erövra dessa länder med tanks och trupper så vi måste besegra dem genom vårt stora antal.' Idag är sådana uttalanden vanliga. Nyligen informerade Mullah Krekar, sedan länge bosatt i Oslo, Aftenposten om att 'muslimerna kommer att förändra Norge, inte tvärtom. Se bara på utvecklingen i Europa där mängden muslimer förökar sig som mygg. År 2050 kommer 30 procent av befolkningen i Europa att vara muslimer.'

Med andra ord kommer Europa att erövras genom att det blir Eurabia, vilket Fallaci bedömer att det är på god väg att bli redan nu. Med många hänvisningar till Bat Ye’ors forskning berättar Fallaci om ursprunget till ordet Eurabia - ett ord som nu finns i våra lexika. Första gången det användes var i mitten av 70-talet när en tidning med detta namn gavs ut i Paris. Utgivare var en Lucien Bitterlin, dåvarande ordförande i Association of Franco-Arab Solidarity och idag ordförande i French-Syrian Friendship Association. Eurabia gavs samtidigt ut av Middle East Internationel (London), av France- ays Arabes (Paris), Groupe d’Etudes sur le Moyen Orient (Geneve) samt av European Coordinating Committee of the Associations of Friendship with the Arab World. Denna organisation beskriver Fallaci som en utvidgning av EEC - dvs dagens EU. Enligt Fallaci, som inte skräder orden, var samtliga dessa organisationer 'de som bär det officiella ansvaret för den största konspirationen i modern tid."

Kort uttryckt var denna konspiration iscensatt av Europas och Arabvärldens regeringar. Enligt dem gick européerna, som fortfarande led av sviterna efter PLO:s första terroristattacker och som var ivriga att få tillgång till den arabiska oljan, som gjort ännu värdefullare genom OPEC-krisen 1973, med på att acceptera arabisk 'arbetskraft' dvs invandrare i utbyte mot oljan.

De europeiska regeringarna gick också med på att sprida propaganda om den islamiska civilisationens framgångar, förse arabstaterna med vapen, ta parti för araberna mot Israel och allmänt följa den arabiska linjen i allt som rörde politik och kultur. Hundratals möten och seminarier ägde rum som en del av den 'Euro-arabiska dialogen' Det hela utmärktes av den europeiska undfallenheten för de arabiska kraven. Fallaci berättar om ett seminarium i Venedig 1977 där tio arabstater och åtta europeiska stater deltog. Seminariet slutade med ett enhälligt beslut om att 'det arabiska språket skulle spridas i Europa.' Beslutet bekräftade också 'den arabiska kulturens överlägsenhet.'

Medan araberna krävde att européerna skulle respektera arabernas religiösa, politiska och mänskliga rättigheter i väst hördes inte ett pip från de europeiska regeringarnas utrikesministrar beträffande frånvaron av frihet i arabstaterna. För att inte tala om den kompakta tystnaden inför den avskyvärda behandlingen av kvinnor och andra minoriteter i länder som Saudi-Arabien. Inga krav ställdes på att araberna skulle lära sig något om den västliga civilisationen Med andra ord såldes – enligt Fallaci - en stor del av Europas kulturella och politiska oberoende ut av en koalition av ex-kommunister och socialistiska politiker. Är vi förvånade? Fallaci är det inte. Hon konstaterar att 'den italienska eller snarare den europeiska vänstern hade förälskat sig i Khomeini precis som de nu är förälskade i Bin Laden och Saddam Hussein och Arafat.'

Fallaci hävdar gång på gång att det inte finns något som heter "moderat islam."

Enligt Brendan Bernhard är Fallaci betydligt mer optimistisk när det gäller USA än Europa när det gäller att stå emot hoten från islam och hyllar New Yorkbornas mod att tradtionsenligt fira nyår på Times Square trots allvarliga terroristhot.

Bernhard konstaterar att hon - trots att hon bor i New York -är lika mycket en paria i amerikanska media som i europeiska. 'Den enda skillnaden' skriver Bernhard 'är att vi inte åtalar henne och ställer henne inför rätta.'

Som den norske mullahn sade till Aftenposten: 'Vårt sätt att tänka kommer att visa sig vara mäktigare än ert.' Låt oss hoppas att han har fel. Det blir vanliga européer och amerikaner samt modiga muslimer som den Somaleinfödda holländska politikern Ayaan Hiris Ali som kommer att visa att han har fel och inte våra intellektuella eliter (artister, filmproducenter, skådespelare, författare). Många av dessa - anfrätta som de är av förakt för den egna kulturen - är farligt nära att bli dagens motsvarighet till den norske författaren Knut Hamsun, som så till den grad hatade engelsmännen att han ställde sig på nazisternas sida i andra världskriget. Förnuftets styrka är minst sagt en välkommen och nödvändig motpol till den förhärskande intellektuella atmosfären."

 

 Se vidare:

Barcelonaavtalet