Jan-Erik Gustafsson i sin ledare i Kritiska EU-fakta, dec 2008:
"RIKSDAGEN
KÖRDE ÖVER DEMOKRATIN
I det så kallade konvent som under odemokratiska former arbetade fram
EU-konstitutionen, och som senare under total brist på insyn blev Lissabonfördraget
drev Sveriges representant Lena Hjelm Wallén (s) jämställdhet
som en prioriterad fråga som motiv för konstitutionen.
Efter att Sveriges riksdag den 20 november röstade för Lissabonfördraget kan man konstatera att fyra kvinnor gjorde avgörande insatser för att få igenom beslutet i strid mot folkviljan och utan föregående folkomröstning.
Det är EU:s propagandaminister Margot Wallström (s) som säger sig respektera Irlands nej från juni, men som José Manuel Barossos bandhund gör tvärtemot, och utan invändningar har sett fram emot att riksdagen ratificerar fördraget i strid med den egna EU-rätten.
Det är EU-minister Cecilia Malmström (fp), som uttalat ett stort antal osakligheter om Lissabonfördraget istället för att ta ansvar för den breda debatt, som aldrig blev av, som hon efterlyste i förordet till SNS upplaga av Lissabonfördraget. På sluttampen hävdade hon lögnaktigt att Lissabonfördraget bara var ett simpelt internationellt fördrag, varför folkviljan kunde köras över utan folkomröstning.
Det är LO:s ordförande och ledamoten i (s) verkställande utskott Wanja Lundby-Wedin, som skyllde alla problem på regeringen Reinfeldt och valde solidariteten med det överstatliga Europafacket framför att företräda LO-kongressens beslut från i juni om absoluta garantier för vår kollektivavtalsmodell, strejkrätt och arbetsrätt.
Det är partiordföranden (s) Mona Sahlin som i Lundby-Wedins ledband krävde rättning i leden i den egna socialdemokratiska riksdagsgruppen för att till vilket pris som helst få igenom Lissabonfördraget."
|
|
