Ulf Nilson i Expressen, efter folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna 2005. Dessa gällde i praktiken inte bara EU:s konstitution, menar Nilson. Det gällde främst förtroendet - eller snarare bristen på förtroende - för politiska ledare.
"...Det skulle hända i Sverige också om Göran Persson inte vore för feg för att ta en folkomröstning. Vi skulle få ett nej så rungande att det hördes från Ystad till Haparanda."
Nilson fortsätter:
"Fransmän och holländare sa också nej - ett rytande nej - till alltför många invandrare, främst muslimer. Detsamma skulle utan tvekan hända i Sverige, även om ingen vågar erkänna det. De senaste årtiondena har hundratusentals muslimer fått asyl, men långt mindre ofta arbete, i Frankrike, Sverige och framför allt Holland. Invandrarna får inte jobb, men begår oproportionellt ofta brott. Gatubilden ändras, hela stadsdelar blir no mans land, ja, till och med språket förvrids. Äldre människor, det vågar jag påstå, känner sig inte längre hemma i sina egna länder. Det gäller Frankrike. Det gäller i hisklig grad Holland. Det gäller Tyskland och Danmark. Och ja: Sverige.
Allt detta låg i nej-högen. Vilka majoriteter som krävs vid omröstning i Europeiska Rådet var det nog ingen som brydde sig om. Folk sa nej, nej, nej till elitens politiska lekstuga. Därmed uppstod en kris, fast inte för Europa som det okunnigt skrivs. Egentligen inte heller för EU, men för den härskande eliten och dess byråkrati."
"Sett i ett större perspektiv var nej-segern bra därför att ett hårdare centralstyrt, småningom militärt upprustat EU (stöttat på fjöliga franska och brittiska kärnvapen) är det sista vi behöver. Ett starkt och centralstyrt EU är svaret på ett problem som försvann vid jultid 1991 då Sovjet kollapsade. EU tillkom för att för alltid förhindra krig mellan Tyskland och Frankrike. Det utvecklades till Natos:s ekonomiska ekvivalent och stöddes livligt av USA (Marshall-hjälpen!) som på många sätt var den sjunde grundarmakten. Men i dag är kommunismen död (utom i Lars Ohlys kök och mina mardrömmar). Vi européer behöver inte riskera anfall österifrån och minst av allt vara 'motvikt' mot USA. Vi behöver skaffa oss kompetenta regeringar, inte minst i kommuner och regioner. Vi behöver inte mer 'Bryssel' och absolut inte Jacques Chiracs förvirrade stormaktsdrömmar ett imperium byggt på vålnader.
Demokrati är vad vi behöver. Inte snobberi och byråkrati."
|
|