Ur Corren den 2/4 -04:
"SVERIGE ENSAMT UTAN ÖVERGÅNGSREGLER
Det blir inga övergångsregler för invandringen från de östeuropeiska EU-länderna. Det står i praktiken klart sedan majoriteten i riksdagens arbetsmarknadsutskott i går avvisade sådana regler. Sverige blir därmed det enda landet i det nuvarande EU som inte reglerar formerna för de nya EU-medborgarnas omedelbara tillträde till arbetsmarknad och sociala system."
"I inget annat EU-land har frågan om hur mötet mellan Västeuropas generösa välfärdssystem och Östeuropas låga levnadsnivåer skall hanteras under en övergångstid vållat någon debatt som ens kommit i närheten av den svenska hysterin. I övriga EU-länder har frågan i stället hanterats rationellt, utan känslostormar. Att Sverige är undantaget i det gamla EU är knappast något att yvas över."
Corren ifrågasätter bedömningen av majoriteten i arbetsmarknadsutskottet; bestående av de fyra borgerliga , vänsterpartiet och miljöpartiet; när den skriver att "de risker som regeringen målar upp är sannolikt överdrivna":"Ingen kommer alltså - 'sannolikt' - att söka sig till Sverige för att via låtsasjobb skaffa sig tillträde till välfärdssystemen. Låt oss hoppas att den bedömningen också kommer att visa sig vara riktig."
"Det faktum att alla andra EU-länder inför någon typ av särregler talar för att också Sverige borde ha tagit riskerna på större allvar.
Över huvud taget motiverar majoriteten i arbetsmarknadsutskottet sitt ställningstagande på ett sätt som vittnar om en märklig frånvändhet från den europeiska verkligheten. Sålunda skriver man att regeringens tänkta åtgärder skulle skapa en spricka i EU och leda till att länderna delas upp i A- och B-lag."
Man kan använda en annan terminologi, men det är ju ett faktum att skillnader existerar mellan östeuropeiska länder och västeuropeiska, konstaterar Corren."Det som i den svenska debatten framställs som höjden av nationalistisk inskränkthet är i själva verket uttryck för en institutionell smidighet som hjälper till att minimera spänningar mellan medlemsländerna."
Tidningen finner också fp-ledaren Leijonborgs agerande märkligt:
"Det är närmast surrealistiskt att folkpartiledaren i en stark artikel; där han bland annat ger uttryck för sin begripliga upprördhet över de skamliga anklagelserna om förräderi och främlingsfientlighet -- pläderar för behovet av övergångsregler samma dag som hans eget parti i riksdagen ihop med resten av oppositionen sannolikt definitivt sänkt dessa regler.
Folkpartiledaren skriver om en 'ohelig allians' mellan nyliberaler som 'vill pressa fram en nedmontering av välfärdsstaten med hjälp av den fria invandringen' och 'varmhjärtade människor, som inte vill se att det finns en inbyggd motsättning mellan en avancerad välfärdsstat och fri rörlighet när klyftorna är stora.' Varför sällar sig då Lars Leijonborg själv till denna allians?"