Den föregivna ambitionen från tidskriften Expo är att kartlägga, avslöja och bekämpa våldsinriktade högerextrema rörelser. Från Blågula Frågors sida ser vi detta som en vällovlig ambition - vi motsätter oss själva fascism och nazism.
Frågan är dock:
Är detta vad Expo i praktiken ägnar sig åt?
Nej, det kan man knappast säga!
Den huvudsakliga måltavlan för Expo har istället visat sig vara organisationer mm som inte är nazistiska: tidskrifter som Blågula Frågor och Fri Information, organisationer som Folkviljan och massinvandringen, individer som Ingrid Björkman och Åke Wedin, Jan Elfverson och Eva Bergqvist, Anders Sundholm och Jan Milld. Den "farligaste" formen av "rasism" för Expo är när man håller sig till fakta och förnuft, tar avstånd från extremism och våld.
Med Expos sätt att använda begrepp som "rasism" och "invandrarfientlighet" placeras i praktiken en majoritet av svenskarna i denna fålla.
Expos verksamhet har också en annan innebörd. Den stänger vägen för i princip allt ifrågasättande av massinvandringen och den s.k. generösa flyktingpolitiken. Varje ansats till kritik i den riktningen är förutbestämd att drabbas av Expos bannstråle.
"Folkviljan" försöker Expo komma åt genom att uppge namn på ett antal individer som deltagit i ett möte och som har ett - verkligt eller föregivet - fläckat politiskt förflutet. Men är detta något annat än svepskäl från Expo? Som framgick av tidigare angrepp på Blågula Frågor* går det alldeles utmärkt att nedsvärta även när denna typ av uppgifter inte kan uppbringas.
Vad är det som händer, om man stänger vägen för en demokratisk och saklig diskussion? Säkert kan man lyckas tysta och passivisera många. Men samtidigt sker en polarisering. Alltfler svenskar säger till slut: "OK, då är jag väl rasist!" - och ordet "rasist" har blivit något positivt laddat, ett honnörsord.
Expo kan då bidraga till att även i verkligheten öka antalet rasister i Sverige.
Expos resonemang, när tidskriften skjuter in sig främst på demokratiska kritiker av invandringspolitiken, är att dessa påverkar attityder och värderingar, varigenom vägen bereds för extrema krafter.
Det är en god ambition, att sätta in företeelser i sitt sammanhang - men varför hejda sig på halva vägen? Varför inte vara konsekvent?
Vad som verkligen ger jordmån åt extremism är ju två företeelser i kombination:
1. Massinvandringen i sig, med dess konsekvenser ekonomiskt och socialt.
2. Orättvisorna och bristen på yttrandefrihet, trampandet på svenskarna.
Om Expo verkligen vill motverka extremism, då ska tidskriften försöka bidraga till att extremismen inte får någon grogrund. Det kan den göra genom att stödja Blågula Frågors arbete.