Ur kapitel 9 i "Försvara demokratin!":
Den demokratiska människosynen Enligt den demokratiska människosynen finns inga människor som är renodlat vare sig goda eller onda, vi är alla sammansatta. Och vi befinner oss i konstant förändring, vi tar intryck av erfarenheter, formas av vår miljö, dvs av varandra.
Det är inte genom straff, skräck och skuld, som människor utvecklas positivt - utan genom att de möts med respekt. Varje människa behöver känna en identitet och en grupptillhörighet, varje människa behöver trygghet och möjlighet att påverka sin situation.
Varje människa har rätt att bli tagen på allvar. Dvs gör man fel, säger man fel, har man fel - då ska man mötas med kritik. Kritik som är saklig.
Man visar inte en annan människa respekt, genom att aldrig framföra kritik. Att inte tro sig kunna ställa krav på en människa, det är att behandla henne som otillräknelig.
Det innebär heller inte att visa en annan människa respekt, om man avfärdar henne genom stämplar och etiketter, inte lyssnar på vad hon har att säga.
Varje människa måste dessutom ha rätt att ändra ståndpunkter, ges chansen att utvecklas. Dialog är nödvändig. Alla måste få komma till tals, och alla har själva något att lära. Man ska försöka locka fram varandras bästa sidor, inte de sämsta.
Det finns mer än två lägen, vad gäller generositet. Det finns en hel skala av mellanlägen. Var man ska lägga sig måste man själv ha rätt att avgöra. Godhet kan inte påtvingas utifrån, genom hot.
Den demokratiska människosynen är mer tolerant och förstående, den respekterar individerna mer än vad McCarthyismen gör.