Den antirasistiska tidskriften Expo läggs ned. Anledningen sägs vara brist på pengar.
Brist på pengar? Hur kan detta vara möjligt? Var finns solidariteten bland alla dessa grupper och individer som säger sig stödja Expo? Eller är det som vanligt, bara läpparnas bekännelse?
Stödet borde vara enormt!
Är det inte ynkedom att Expo, som har helgonförklarats i alla medier och av hela det politiska etablissemanget, har brist på pengar? Om det nu är så att kampen mot främlingsfientlighet och högerextremism, rasism och nazism skall ha högsta prioritet i dagens Sverige - och om Expo för en sådan kamp - då borde väl stödet till Expo vara enormt!
- Alla, politiker och privatpersoner, har varit rörande överens om att vi behövs. Men ingen vill betala för att tidskriften ska finnas kvar. Så säger Expos chefredaktör, Jenny Larsson.
I varje nummer av Expo redovisas alla de organisationer och privatpersoner som stöder Expo. Det är ett drygt femtiotal, varav ett femtontal är miljonärer. Om en enda av dessa iddes öppna den egna plånboken skulle Expos existens vara säkrad för flera år framöver. Men icke.
Generositet bland denna Moraliska Elit betyder ingenting i praktiken. Före jul gick dessutom kampanjgeneralen Mona Sahlin ut med ett brev till landets skolor och bibliotek med uppmaning till dem att ta en prenumeration på Expo. Har inte heller detta givit något resultat? Tydligen inte.
Expo gick ut med tiggarstaven i höstas till sina prenumeranter. Jag själv bidrog med några hundralappar, trots att de har beskrivit mig och Blågula Frågor på ett fruktansvärt ohederligt och skandalöst sätt.
Det har varit svårt att förlåta dem för detta övertramp, men jag måste erkänna att Expo också har öppnat mina lite naiva ögon. Jag trodde inte att de mörka krafterna var så många och så väl organiserade i dagens Sverige.
Det bestående minnet av Expo blir tyvärr ändå mycket negativt.
När Expo säger sig värna om demokrati och om yttrandefrihet så är det återigen bara läpparnas bekännelse. Det är många ärligt engagerade och demokratiskt sinnade människor som pekats ut i Expo på ett orättvist och kränkande sätt.
Om dessa skriverier bara hade nått ut till Expos egna frälsta läsare, hade skadan kanske inte varit så stor. Men eftersom Expo är helgonförklarad i övriga media blev deras skriverier betraktade som sanningar och okritiskt spridda över landet.
Många enskilda människor har farit mycket illa av dessa skriverier. När en sund kritik av den svenska invandrings- och flyktingpolitiken jämställdes med rasism och främlingsfientlighet, då borde Expos alla stödtrupper blåst i varningspipan.
Om kampen mot rasism och främlingsfientlighet skall bli framgångsrik, då måste man också börja lyssna på människor. Inte klistra etiketter på dem och slå dem i huvudet med honnörsord som humanism, solidaritet och generositet.
Om Expo hade haft samma ärliga ambitioner som Blågula Frågor, då hade den överlevt.
Vi välkomnar en dialog om de svåra frågorna. En dialog, där vi inbjuder även meningsmotståndare att medverka. Välkomna också ni som sörjer att Expo nu går i graven.
Anders Sundholm
