Det faktum att invandringen till vårt land medfört så stora sociala problem har sin grundläggande orsak i omfattningen av invandringen. Det har på kort tid kommit alltför många - då har integrationen inte kunnat hålla jämna steg.
En andra orsak ligger i sammansättningen av denna invandring. I ena änden har vi människor, kvaddade av tortyr och krigsupplevelser, i andra änden har vi rena lycksökare och associala element. I båda fallen är det bäddat för anpassningsproblem.
För det tredje gäller sedan 70-talet ett diffust "valfrihetsmål" för invandrare i Sverige, det råder en oklarhet från samhällets sida om vilken grad av, och form av, anpassning man förväntar sig från de nya invånarna.
En fjärde orsak ligger i utformningen allmänt av det svenska samhället. Vår socialpolitik bygger på "respekt för individen", dvs vi litar till stor del på att människor är ärliga och talar sanning.
Vår humana kriminalpolitik kan fungera så länge det överväldigande flertalet av medborgarna har inre spärrar, så länge det bara är ett fåtal som saknar dessa spärrar.
Men när det blir många som avskräcks endast av kännbara straff, då blir det problem - för människor från Östeuropa eller Afrika framstår inte en svensk fängeslevistelse som ett straff.
En femte grundläggande orsak ligger sannolikt i egenheter hos oss svenskar som folk. Allmänt är vi reserverade, håller oss på vår kant - sådant kan vara påfrestande för invandrare.
I dessa kristider - av ekonomisk och moralisk nedgång, av svek från eliten - blir vi dessutom extra knarriga.
En svensk som drabbas av andra svenskars knarrighet kan ta detta för vad det är. En invandrare kanske tolkar det som "rasism".
För det sjätte bedrivs hela invandringspolitiken mot folkets vilja. Detta kan bidraga till en irritation mellan svenskar och invandrare.
En sjunde faktor är också här sammansättningen av den aktuella invandringen: man kommer från avlägsna länder med andra kulturer, kanske kommer man också med felaktiga motiv och förväntningar.
En åttonde faktor är segregeringen. Då är vi tillbaka till den svenska flatheten. Även helt nyanlända invandrare tillåts bosätta sig var i Sverige de själva önskar.
En nionde faktor är den bristande inlärningen av svenska språket - ett annat utslag av vår kravlöshet.
Kravlösheten i sig kan sättas upp som en tionde faktor. Denna välvilja uppifrån, detta ständiga bortförklarande av problem och dessa aldrig sinande klappar på huvudet. Att aldrig kunna leverera några "raka puckar" av kritik mot dåligt beteende från invandrare... vad är detta, om inte ett utslag av bristande respekt?
Å andra sidan finns också ett "moment 22" i språkfrågan. Just segregeringen och svårigheterna att få naturliga kontakter med svenskar i ett arbete gör att många invandrare aldrig får chansen att höja nivån på språkkunskaper.
En elfte faktor är den negativa identitet som blir resultatet när invandrarungdomar växer upp i gettoliknande förhållanden, med sämre startmöjligheter i livet än de flesta svenska ugndomar. Utanförskapet inbjuder till axlande av rollen som "värstingar".
Frågan är om inte detta förstärks genom företeelser som den statliga kampanjen "Ungdom mot rasism" och överhuvudtaget agerande från många offentliga invandrarföreträdare. Istället för att ta avstånd från invandrarungdomars våld och asociala beteende ägnar man sig åt förståelse intill gränsen för heroiserande.
Detta leder över till en tolfte faktor: återigen massmedias roll. Journalisterna ger inte en korrekt bild av läget. I media framstår det som att skinnskallevåldet och det "rasistiska" skulle vara mer utbrett än våldet från invandrare. I verkligheten är det ju tvärtom, och detta känner många svenska ungdomar till. De känner sig därigenom svikna, och stärks i sin övertygelse av att vara orättvist behandlade. 11)
EN ALLMÄN ORSAK till att invandringen blivit så problemfylld ligger i att den under så lång tid varit tabubelagd, att media lagt locket på och förhindrat en normal politisk debatt i frågan. Makteliterna har saknat förtroende för det egna folket.
Hela invandringsfrågan återspeglar demokratins förfall i vårt land.
