Insändare i Sundsvall Tidning den 16/3 -05:

FLYKTINGFÖRÄLDRAR ÖVERGER SINA BARN

Så var det dags igen... för demonstrationer, manifestationer, namnlistor och uttalanden i olika sammanhang rörande (de ensamma) flyktingbarnen. Jag satte ensamma inom parantes eftersom flera av dem i själv verket inte är ensamma. Det bara är så att deras föräldrar fegt håller sig undan och inte tar sitt ansvar och inte tar hand om sina barn. De överger dem istället.

Kontakt har man på telefon och träffas i smyg och hoppas att samhället så småningom ska ändra på regelverket så att och kanske sedan även föräldrarna kan få stanna. Under tiden kostar denna utdragna process samhället enorma pengar för fosterfamiljer, skola och sjukvård. För att inte tala om det ökade lidande för barnen och övriga svårigheter att sedan anpassa sig till hemlandet. Men det törs man väl knappast nämna, jag gör det i alla fall.

De som på olika sätt agerar för att myndigheterna ska låta dessa barn stanna under hänvisning till FN:s barnkonvention borde istället hänvisa till det avsnitt i samma konventionen som handlar om barnens rätt till sina föräldrar. De borde istället uppmana föräldrarna att komma fram ur sina gömställen så att de kan planera sin hemresa tillsammans. På så vis blir barnen inte utsatta för ytterligare ett ännu mer utdraget lidande. För inte kan det var speciellt trevligt att bli föremål för en verkställning till sitt hemland utan sina föräldrar. De som på olika sätt vurmar för att barnen ska få stanna borde ha detta i åtanke.

Genom det sätt som kyrkan och andra intresseorganisationer agerar, ingjuter man falska förhoppningar i barnen, vilket ytterligare förvärrar situationen. Och så länge man håller på med olika aktioner för alla flyktingars amnesti, kan man ju glömma att de 270 barn och vuxna som håller sig undan i Västernorrlands län frivilligt dyker upp.

De pratar om långa handläggningstider, som om detta skulle bero på myndigheterna! Det är ju genom att komma in med nya ansökningar och begära inhibition samt att föräldrarna håller sig undan som det blir långa handläggningstider!

På grund av sekretessregler är vi myndighetspersoner förhindrade att berätta om enskilda fall. Vi skulle annars kunna berätta om de snabba tillfrisknanden vi upplevt, om alla problem med att äta som gått över när barn väl kommit på flygplanen och föräldrarna inte kunnat hindra dem från att äta. En "kyrkans man" skrek en gång till en pojke som glatt kom springande på ett förvar i avvaktan på hemresan: "Gå och lägg dig, du är ju sjuk!"

Om det skulle bli ett beslut om att de ensamma barnen skulle få stanna, behöver man inte anstränga sig mycket för att räkna ut vilka konsekvenser detta skulle få. Naturligtvis kommer alla asylsökande föräldrar att lämna sina barn i samhällets vård.

Det skrivs inget om de familjer med barn som avvisas för kostnader överstigande 100.000 kr och som veckan efter är tillbaka och ansöker om asyl och detta utan att några nya skäl uppkommit, som inte redan prövats. Enligt gällande regelverk ska dessa familjer tas om hand, ges uppehälle osv samt prövas på nytt. Varje individ hörs igen via tolk. I slutändan blir det ännu en dyr verkställighet - och ökat lidande för barnen. Är det myndigheternas fel, det också? Lite mer balans och realism borde man faktiskt kunna förvänta sig av dem som håller föräldrarna gömda och av dem som demonstrerar och agerar för dessa asylsökande.

Att driva en kampanj under namnet "de korsfästa barnen" är väl makabert. Om man med detta avser att skjuta på myndigheterna, att det är myndigheternas skuld, så skjuter man på fel pianist!

Skrivet av en luttrad och besviken

Per Olof Ahlström
polisintendent och beslutsfattare i verkställighetsärenden