Anders Isaksson har i Dagens Industri den 18/8 -00 en artikel under rubriken "Den goda viljans regemente". Den mynnar ut i ett ifrågasättande av asylinstitutionen:
"Så snart invandraren sätter sin fot på svensk mark blir han... - oavsett om han får stanna eller ej - ett objekt för andras försörjning, alltifrån flyktingsamordnare, advokater, socialarbetare och språklärare till anställda i kommunala fastighetsbolag, folkrörelser och statliga myndigheter.
På sin hemsida meddelar Integrationsverket att blanketter för 'ansökningar om bidrag till avgränsade integrationsprojekt' ska rekvireras från Avdelningen för kommun- och folkrörelsearbete och att handläggningen sker i två steg... Utgångspunkten är att invandrare ska integreras, inte att de integrerar sig själva."
"...fungerar asylrätten som ett moraliskt alibi, invandraren har ju tvingats söka sig hit.
Eftersom LO förlänats en faktisk vetorätt mot ren arbetskraftsinvandring, måste den presumtive invandraren följaktligen definiera sig som flykting, ett offer. Oavsett vilka skäl han väljer att åberopa, politiska åsikter, religiös tro, etniskt ursprung eller sexuell läggning, präglas proceduren mer av godtycke än av rättvisa och likabehandling. Humaniteten mot dem som beviljas asyl skyler inhumaniteten mot dem som sparkas ut därför att de råkat snubbla i asylrättens irrgångar.
Rätten att söka asyl må vila på aldrig så nobla humanitära traditioner, men i dag är den de facto en handelsvara. När tre fjärdedelar av mänskigheten kan anses vara asylberättigad, flyktingsmuggling blivit big business och människor investerar tiotusentals kronor för att på mer eller mindre falska grunder ta sig in i välfärdsstaterna, har asylrätten sprängt alla rimliga gränser."
|
|