Svag måluppfyllelse
Den 30/8 -02 publicerade Dagens Industri
en artikel om svensk flyktingpolitik, skriven av den tidigare chefen för
Arbetarrörelsens Arkiv, Åke Wedin. En bra sammanfattning av vad
bl.a. Blågula Frågor vill ha sagt i ämnet:
Avskaffa möjligheten till asylansökan
efter inresa!
Avskaffa den obegränsade rätten
till nya ansökningar!
Ur Åke Wedins artikel:
"Sverige har förbundit
sig att ta emot dem som har flyktingskäl - asylskäl eller skyddsbehov.
Enligt Genèvekonventionen ska vi alltså ge asyl åt dem
som förföljs för sina åsikters och sin tros skull.
Därutöver har Sverige gjort frivilliga tillägg. Nya skyddsbehov
har uppstått. Dessa 'skyddsbehövande' (tidigare kallade de facto-flyktingar)
preciserades noga 1997:
1. De som riskerar dödstraff,
tortyr eller annan kränkande behandling vid en hemkomst.
2. De som kommer från
en krigszon eller ett område där en naturkatastrof gjort vistelse
omöjlig.
3. De som på grund
av sitt kön eller sin sexualitet riskerar att bli förföljda.
Sverige har alltså
klart deklarerat, att den som har asylskäl eller något av dessa
skyddsbehov är flykting med laglig rätt till en fristad i landet.
Den som inte är
flykting har självklart inte den rätten; vilken är annars
meningen med reglerna? De som saknat flyktingskäl men fått stanna
ändå har fått göra det av 'humanitära skäl'.
Den gruppen är dock inte marginell - den är helt dominerande!
Av de asylsökande
som fick lov att stanna i Sverige 1992- 2001 hade 5,2 procent asylskäl,
13,6 procent skyddsbehov och 81,2 procent ingetdera. Över fyra femtedelar fick alltså stanna, trots att
de saknade flyktingskäl, och mindre än en femtedel (18,8 procent)
av uppehållstillstånden tilldelades målgruppen genuina
flyktingar.
Denna minimala måluppfyllelse
föranledde ingen diskussion bland opinionsbildare eller beslutsfattare.
Det gjorde inte heller det faktum att andelen berättigade förra
året sjönk till 16,4 procent!"
"Möjligheten
att ge uppehållstillstånd av humanitära skäl till
människor utan flyktingskäl skapades ursprungligen för att
låta någon svårt sjuk - eller grupper som rent praktiskt
inte kunde sändas hem - få stanna. Men enligt Migrationsverket
är nu skälet till hela 80 procent av de humanitära uppehållstillstånden
(65 procent av samtliga uppehållstillstånd) lång väntan
på definitivt besked.
Hur kan en väntan
bli så lång att en avvisning betraktas som inhuman?
Migrationsverkets utredning tar tid,
men den sökandes överklagande av avslag tar normalt den längsta
tiden. Formellt
får Migrationsverkets avslag bara överklagas en gång, men
de sökande har rätt att lägga in en ny ansökan. Hur
många gånger som helst. Under hela processen är de försörjda
av den svenska staten.
Många ärenden
'överklagas' både två, tre, fyra och fem gånger,
ett klart missbruk, säger man på Migrationsverket.
Hur meningsfullt är det för
handläggarna att göra noggranna utredningar, när avslag så
lätt kan kringgås?
Det avgörande är
att fysiskt ta sig till Sverige för att begära asyl. Sen är
det bara att 'vänta sig in'. Medel till människosmugglare och
resa är viktigare än flyktingskäl."
"Principen är
att de sökande ska begära asyl i det första asylgivande land
de kommer till. Migrationsverket har rätt att återförvisa
asylsökande som passerat ett annat asylland på väg till
Sverige (Genèvekonventionen och Dublinkonventionen).
För att det ska
vara möjligt att fastställa ursprungsland och eventuell passage
av ett annat asylland, krävs att asyl söks vid gränsen, i
samband med inresan. Men det gör knappt två av tio enligt Migrationsverket.
Sverige tillåter
nämligen att asyl söks även 'efter inresa'. Ingen vet varför;
i åratal har Migrationsverket förgäves försökt
få en ändring. Drygt 80 procent
söker alltså asyl först när de befunnit sig en tid
i landet. Praktiskt taget alla har då gjort sig av med resehandlingar
och pass, säger Migrationsverkets pressansvariga - de har 'tappat'
dem.
Det går alltså
inte att fastställa vilken väg de reste in i Sverige, och därmed
finns inget första asylland att återbörda dem till. Samtliga
måste utredas i Sverige. Därtill på ett sämre underlag. Kommer de från ett land med förföljelse eller
ej? Vilken är deras identitet?
Nu har Schengenavtalet
dessutom minskat den interna gränskontrollen inom EU. Har migranterna
bara lyckats ta sig innanför EU:s yttre gräns, kan de röra
sig mycket fritt. Har de inte
oturen att råka ut för en stickprovskontroll, kan de åka
rakt in i Sverige, kasta sina dokument och söka asyl, suckar man på
Migrationsverket. Bakdörren
står vidöppen också för människosmugglare och
kriminella.
Liksom vid 1990-talets
början är nu trycket från migranter utan flyktingskäl
stort, och övriga nationer i Västeuropa drar igen dörren.
Migrationsverket räknar med en ökning till 30.000 asylsökande i år. Den siffran kan ytterligare växa.
Inget alls om detta i
valrörelsen. Inte ett ord om flyktingpolitiken. I stället talas
om arbetskraftsinvandring."
"En uppstramning
krävs. Möjligheten till asylansökan efter inresa i landet
måste omgående avskaffas, likaså den obegränsade
rätten till nya ansökningar. Annars tar sig Sverige vatten
över huvudet.
Det är ett mysterium
att inget parti lyfter fram dessa problem i valrörelsen. Varför
inte visa att verkligheten är mer komplicerad än 'för eller
emot flyktingar', och att en önskan att hejda missbruk inte är
detsamma som främlingsfientlighet?
Varför inte vidgå
systemets brister, och föreslå hur de ska rättas till? Likformigheten
mellan partierna i dagens Sverige ger inget alternativ åt dem som
stöder flyktingpolitikens mål, men skulle vilja förbättra
hanteringen och stoppa det omfattande missbruket."