Hur ska siffrorna från
BRÅ-rapporten 2005 tolkas?
Många har påpekat att överrepresentationen för personer
med utländsk bakgrund är påfallande liten. Mindre än
vad man kunnat förvänta sig, med tanke på både vilka
som figurerar i TV3:s "Efterlyst" och vilka som sitter på
våra fängelser.
I åtminstone ett
avseende skiljer sig den nya undersökningen från den tidigare
beträffande val av åldersgrupper. 1996-undersökningen omfattade
gruppen 11-45 år, 2005-undersökningen gruppen 15-51 år.
Här bortfaller alltså en kategori av yngre brottsaktiva.
Det har också gjorts
gällande att siffrorna på överrepresentation i själva
verket är för höga - antingen så att oskyldiga invandrare
misstänks bara för att de är invandrare, eller så att
etniska svenskar som begått motsvarande brott kommer undan, pga sitt
utseende.
Logiken i detta blir
att siffrorna skulle kunna bli annorlunda, om man ser till dem som faktiskt
döms för brott. Såvida man inte hävdar - och det gör
man kanske - att det finns en "rasism" som slår igenom hela
vägen. Sådana påståenden är dock bara antaganden,
utan belägg. Detta gör dem naturligtvis svåra att vederlägga.
Ska man ge sig in på
spekulerande framstår som mer sannolikt att siffrorna är för
låga, då anmälningsbenägenheten rimligen blir
låg för brott där sannolikheten för att genom en anmälan
få rättvisa är låg - i Sverige är uppklarningsprocenten
väsentligt lägre än i våra grannländer.
Om till detta kommer
en hotbild, som gör att man riskerar en direkt förföljelse
och ett än större obehag - kanske med livet som insats - genom
att anmäla, då minskar även detta rimligen anmälningsbenägenheten.
BRÅ-företrädare har också framhållit att brottsligheten
i allmänhet är lägre för "andra generationens invandrare"
(personer, födda i Sverige med en eller båda föräldrarna
födda utomlands), jämfört med personer födda utomlands.
Detta tyder på lyckad integration, och här skiljer sig svenska
siffror från t ex danska.
En del av förklaringen
till detta kan vara att en ganska stor andel av andra generationens invandrare
i Sverige kommer från ett nordiskt grannland, Finland. Något
motsvarande gäller inte för Danmark.
Dessutom är det
faktiskt så beträffande många
brottstyper -
bilstölder, bostadsinbrott, brott mot knivlagen, brott mot vapenlagen,
narkotikabrott och skadegörelse - andra generationens invandrare ligger
högre än utrikes födda, även i Sverige.
En del av förklaringen
till detta, å andra sidan, skulle kunna vara att det till stor del
rör sig om ungdomsbrott, och att andra generationens invandrare vanligen
är yngre än kategorin utrikes födda. Hur det faktiskt ligger
till med den saken hade kunnat klargöras genom uppdelningar efter åldersgrupper.
Överhuvudtaget skulle
undersökningen ha kunnat ge mer av klarhet genom att bryta ned siffrorna
på delgrupper. I stort sett är det ju två variabler som
behöver kombineras:
brottstyp för brottstyp
grupp för grupp.
Mer konkret:
- undersök narkotikabrott,
och se till att gambier, kosovoalbaner och somalier där finns med som
särskilda grupper.
- undersök överfallsvåldtäkter,
och se till att arabländerna respektive det svarta Afrika finns med
som delgrupper
- undersök värdetransportrån,
och se till olika grupper - inklusive uppdelningar på sverigefödd
med en utländsk förälder, sverigefödd med två
utländska föräldrar samt utlandsfödd.
- undersök skolmobbing,
med motsvarande grupper - och gå ned i åldrarna
- undersök övergrepp
i rättssak...
Det visar sig dock att
Jerzy Sarnecki (och kören bakom honom, kan man förutsätta)
finner att något sådant skulle ge mer av "luddighet".