"Asylshopping
- ett internationellt tidsfördriv". Så löd rubriken på
ett inlägg i Kungsbacka tidning den 28/5 -98 av Birgitta Elfström,
beslutsfattare på Invandrarverket.
Hon skriver om de många
asylsökande som kom till Sverige från Mellanöstern i slutet
av 80-talet och början av 90-talet, och fick uppehållstillstånd
pga kriget i Libanon:
"Många av
dessa uppgav att de var kristna och saknade medborgarskap i Libanon. De
blev registrerade som 'okända'. Det rätta förhållandet
är att många av dessa hade redan då de kom till Sverige
medborgarskap i ett land i Mellanöstern - dock ej Libanon. Således
lämnade de oriktiga uppgifter om sin identitet... På grund av
vår nuvarande lagstiftning kan Invandrarverket i dag i de flesta fall
inte återkalla de permanenta uppehållstillstånden eftersom
de varit mer än fyra år i Sverige. De anmäler sig till Invandrarverket
efter fyra år och i de flesta fall görs en identitetsutredning
och därefter sker rättelse på skattekontoret. Hela denna
process kostar tid och pengar."
Elfström kommer så
in på den aktuella situationen, beträffande asylmissbruk:
"Det är många
tips som kommer till verket idag och dessa ger antydan om att asylsökande
i Sverige redan har uppehållstillstånd i länder som Tyskland
och Holland. Flera har t.o.m. flyktingstatus i andra länder. Inte alltför
sällan uppfattar jag det som om ett flertal asylsökande missbrukar
asylrätten genom att söka asyl efter det att en besöksvisering
gått ut och ingen förlängning givits. Likaså händer
det att personer som fått en besöksvisering därefter ansöker
om asyl för att försöka utnyttja den svenska sjukvården.
Vi vet att många
som redan fått avslag på sin asylansökan gömmer sig.
Efter fyra år, då preskription inträtt, dyker ett flertal
upp och söker asyl. Asylprocessen börjar om igen. Det finns de
politiker som vill att dessa skall få amnesti och beviljas uppehållstillstånd.
Det vore som att öppna de svenska portarna och välkomna även
de som inte har ett skyddsbehov. Vi måste värna om asylrätten.
Den person som är förföljd skall ha rätt att få
asyl, men absolut inte den som åker runt i världen och asylshoppar
eller endast önskar en bättre ekonomisk tillvaro.
Den senare skall ha små
chanser att komma in i asylprocessen. För att delvis komma tillrätta
med problemet anser jag att
den person som inte söker asyl vid gränsen inte skall vara
berättigad till ekonomiskt bidrag.
Inte heller skall en ogift person som söker asyl och beviljas uppehållstillstånd
kunna söka sin livspartner från hemlandet om inga ekonomiska
garantier för uppehälle i Sverige kan uppställas genom egna
medel.
Vidare borde ingen få permanent uppehållstillstånd
som inte kan bevisa med äkta handlingar vem han/hon är.
Våra politiker
borde vara mera involverade i asylprocessen för att se och höra
verkligheten."