Ur Ölands-Bladet den 3/11 -05, krönika av Anders Johansson:
Inget land av Sveriges blygsamma format kan ta emot hundratusentals människor från andra länder under några decennier och ikläda sig rollen som huvudsaklig försörjare, utan att det får svåra konsekvenser för den egna nationen.
Det finns en brist på ödmjukhet i detta: se vi är hyggligare än andra, vi gör något som andra inte gör. Vi är bättre! De som har drivit fram detta har inte haft folkmajoritetens stöd - det visar alla opinionsundersökningar under de senaste 30 åren. Det är således en i grunden odemokratisk händelse i landets sena historia vi bevittnar. Men som om inte detta vore nog sker denna sanslösa invandringspolitik med lånade pengar - också kommande generationer tvingas bära en allt tyngre börda.
Till allt detta kommer att Sveriges största religion inom två decennier med intill visshet gränsande sannolikhet kommer att heta islam. Vilka konsekvenser får det? Med erfarenhet från andra länder där islam behärskar samhället vet vi att lagstiftningen ändras. Det sekulära samhälle som vi kämpat oss till under århundraden kommer att utsättas för enorma påfrestningar. Det är, enligt min mening, ett kusligt framtidsperspektiv som berör själva livsnerven i vårt nordiska sätt att leva. Politikerna har verkligen sjabblat bort möjligheten till en lugn och harmonisk utveckling av Sverige.
I en nyutkommen bok som heter Exit Folkhemmet (CRUZ DEL SUR, ISBN 91-87028-02-6) behandlas invandringen ur ett vetenskapligt perspektiv av fyra mycket meriterade forskare: Ingrid Björkman, Jan Elfverson, Jonathan Friedman och Åke Wedin.
Jag ska återkomma till deras slutsatser men låt mig först få berätta om - Birgit Friggebo. Under ett drygt år var jag medlem av Smålands akademi, invald samtidigt med just Friggebo, som avslutat sin karriär som folkpartistisk politiker där hon krönte sin bana med en ministerpost. Vid den tiden var hon landshövding i Jönköping. Vi satt bredvid varandra; hon var en lågmäld och kamratlig person. Men i samband med att hon gav en presentation av sitt liv omtalade hon till min stora häpnad att "det bästa hon gjort under sina politiska år" var att låta "flyktingarna få stanna i Sverige". Det hon syftade på var det tillfälle vid 1990-talets början då hon beviljade motsvarande två svenska städer uppehållstillstånd på ett enda bräde utan att deras asylskäl ens utreddes. Jag häpnade, men teg. Det jag hörde var en politisk idiot. Få svenska politiker har åsamkat landet större ekonomiska skador än just Friggebo, som, egendomligt nog, är gift med den kanske skarpaste kritikern av den svenska invandrarpolitiken, nämligen nationalekonomen, professor Bo Södersten, vilken också påvisat kostnaderna för den.
Här lämnar jag mina egna reflexioner och ser efter vad Exit Folkhemmet har att säga om saken. Kapitelrubriken är olycksbådande: Olyckan Friggebo: "Birgit Friggebos generösa flyktingpolitik var en katastrof och vi har steg för steg kunnat konstatera att det berott på bristande planering, ledning, kunskaper och kapacitet."
"Friggebo släppte lös en okontrollerad flodvåg", skriver författarna. Folkpartisternas flyktingpolitik var extrem. "En ledande grupp inom ett parti med mindre än tio procent av väljarkåren bakom sig och vars väljarmajoritet var motståndare till dess flyktingpolitik, kom ändå av andra omständigheter i läge att föra denna politik för hela landets räkning. Dessa i verksamheten oerfarna folkpartipolitiker, som inte accepterade råd från någon (allra minst från Invandrarverkets chef Christina Rogestam!) tilläts under ett par av de ekonomiskt svåraste år landet genomlidit i modern tid göra Sverige till världsmästare i asyl och permanenta uppehållstillstånd till en kostnad av miljardbelopp ur statskassan. Eller, rättare sagt, lagd på statsskulden."
Och vidare: "Övriga regeringspartier hade önskat en mera måttfull politik ...Sökande som behöver asyl och skydd skall få stanna i Sverige. De som inte gör det, skall naturligtvis inte få lov att ta platser och resurser från verkligt behövande. Men de fick de på Bildtregeringens tid. Då reducerades de riktiga flyktingarna till en liten minoritet. Inte ens två av tio."
1994 fick Sverige en ny regering. Författarna skriver: "Det kan förvåna, att socialdemokraterna i valrörelsen 1994 inte gjorde något stort nummer av den borgerliga regeringens ansvarslösa, oplanerade och kopiöst slösaktiga flyktingpolitik. För att efter valsegern kunna tala om, att ett viktigt skäl till den svidande budgetsanering de tvingades genomföra var att den borgerliga regeringen drivit Europas - och därmed världens - dyrbaraste flyktingpolitik under Sveriges ekonomiskt svåraste år efter Andra världskriget."
Birgit Friggebo öppnade dammluckorna. De har sedan dess aldrig stängts. Det har undan för undan skapats ett politiskt klimat, med hjälp av medierna, som gjort detta omöjligt.
I dag står Sverige inför en tickande bomb. Alltför få försörjer alltför många. Det trollas med kosmetiska arbetsmarknadsåtgärder, världens högsta skatter kommer att bli än högre, fonder konfiskeras. I en insändare av regionchefen för Studieförbundet Vuxenskolan, Christina Davidson i Kalmar Läns Tidning (9-15 sept), läser jag att hon önskar att staten ska föra tillbaka de 400 miljoner kronor per år som folkbildningen tappat i statsbidrag sedan tidigt 1990-tal. Det är en from förhoppning, men fullkomligt orealistisk. Sannolikheten är långt större att Vuxenskolan, och andra studieförbund, får vidkännas än större åtstramningar och till sist tvingas avveckla sin decentraliserade organisation som betytt så mycket på landsbygden. Invandringspolitiken är naturligtvis inte den enda anledningen till att pengarna sinat i de offentliga systemen. Men den är utan tvekan den största orsaken.
Exit Folkhemssverige är en absolut nödvändig läsning för alla som vill yttra sig i ämnet invandringspolitik. Där finns - vetenskapligt belagda - alla de uppgifter och rykten som cirkulerar i slott och koja, i detta nästan helt tabubelagda ämne. Läs den!
|
|