Lars Janssons bok "Mångkultur eller välfärd?" kan utan omsvep rekommenderas till läsning! Späckad med relevanta fakta och starka argument kan den ses som något av en handbok inför valet för varje invandringskritiker.
Ur ett faktablad om boken, framställt av Lars Jansson:
"Folkvandringen till Sverige med stöd av människosmugglare och hur det bidrar till obalansen på arbetsmarknaden behandlas. Mindre än 10 procent är flyktingar. Sverige beviljade 5 ggr så många uppehållstillstånd som andra EU-länder, räknat per invånare, under 1990-talet. Regering och riksdag ställer inga krav på de asylsökande i fråga om språk, kunskap om Sverige etc. Därför får de svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. ... detta driver upp kostnaden för invandringen. Denna omfattar alla välfärdskostnader (skola, sjukvård, etc), kontanta ersättningar och del i övergripande samhällskostnader..."
"... Kostnaden för invandringen uppgick till 267 miljarder kronor (mdkr) 1999. Den utgjorde 24 procent av vad hela den offentliga sektorn kostade."
"I relation till BNP har kostnaden för invandringen fördubblats, från 7 procent 1990 till 13,5 procent 1999."
"Om invandrarna hade haft samma sysselsättningsgrad som svenskarna skulle BNP varit 100 mdkr högre/år."
Bland de elva kapitlen kan nämnas följande rubriker:
2. Folkvandringen till Sverige
4. Invandrare på arbetsmarknaden
5. Sociala konsekvenser
6. Kostnader för invandringen
7. Finansieringen
8. Gåvopolitik och välfärd på kredit
9. Är välfärden på fallrepet?
10. Kan mångkulturen berika Sverige?
Några citat ur boken:
"Invånare i EU-länderna kan flytta till Sverige för att arbeta, studera eller bara bo här. Men ingen skulle kunna flytta hit och låta sig bli försörjd av svenska skattebetalare. De måste kunna försörja sig på egen hand. Mot detta står den inkonsekventa invandringspolitiken. Invånare i länder som inte är med i EU och som kanske bor 1000 mil från Sverige kan komma hit och bli försörjda av svenska skattebetalare under obegränsad tid. Sverige erbjuder förmånligare villkor till folk från länder utanför EU än från EU-länder..."
Nästa citat blir intressant mot bakgrund hur företrädare för FN och UNHCR med jämna mellanrum läxar upp länder i Västeuropa för att inte ha en tillräckligt generös flyktingmottagning:
"FN har ungefär 190 medlemsländer som är självständiga stater. Medborgare från mer än hälften av dessa länder söker sig varje år till Sverige... Hur kan mer än hälften av FN:s medlemsländer ha medborgare som finner sin situation i hemlandet så eländig att de måste fly och söka asyl i Sverige eller andra länder? Inte ett år utan varje år! Det synes betyda att mer än hälften av medlemsländerna i FN har politiska ledningar, som förföljer och behandlar sina folk så illa att de anser sig behöva söka skydd i andra länder.... Eller är de så att flyktingkonventionen och asylrätten missbrukas?"
Lars Jansson konstaterar också ett samband mellan u-hjälp och migration, men inte så att de förra motverkar det senare! Tvärtom:
"Under 1997 lämnade Sverige bilateralt bistånd till 121 länder. Från 80 av dessa länder fick flyktingar, ekonomiska migranter och anhöriga uppehållstillstånd i Sverige samma år, vilket utgör 66 procent av de länder som fick bilateralt bistånd.... Biståndet stimulerar uppenbarligen till utvandring från mottagarländerna. Ju fler länder som får utvecklingsbistånd, desto flera medborgare i dessa länder kommer att söka asyl i Sverige." 1)
Många som fått PUT i Sverige har inga legala skäl till det, skriver Jansson:
"Konventionen driver således fram en extremt dålig måluppfyllelse för flyktinghanteringen. Vi hjälper dem som inte behöver hjälp. Samtidigt bidrar vi till 'brain-drain' av arbetskraft som som behövs i utvecklingsländerna. Det handlar om ett ofantligt slöseri med resurser pga att flyktingkonventionen kommit att utnyttjas på ett icke avsett sätt."
"Det har visat sig att människosmuggling bedrivs från företag i Ryssland, vilka uppträder som resebyråer. De säljer helt enkelt en produkt som beskrivs på följande sätt: flyktingskap och senare medborgarskap i landet. Priset är 5000 dollar, kontant betalning i Moskva. Priset inkluderar allt tills dess att den asylsökande är i det nya landet och även advokattjänster på platsen. De inriktar sig främst på Norge, Sverige och Belgien.
Företagen lockar ryssarna genom annonser i ryska tidningar. De berättar om vilka förmåner som asylsökande får, särskilt i Norge, som anses ha de bästa villkoren för asylsökande i Europa. De uppges få gratis bostad, tre mål mat om dagen gratis och gratis medicinsk hjälp, som kan vara mycket kostsam i Ryssland. De säljer ett paket, som även omfattar information och viss utbildning hur de skall uppträda och vad de skall säga till myndigheter i det nya landet..."
Vad skulle då kunna vara alternativet? Lars Jansson:
"Några forskare har utarbetat förslag till hur man skulle kunna lösa många av de problem som flyktingarna och mottagarländerna har. Ett av förslagen är att FN bör upprätta regionala mottagningsstationer i länder som gränsar till områden som genererar flyktingar. UNHCR skall där samordna flyktingmottagningen och besluta om vilka som är flyktingar och därför behöver skydd. Endast tillfälliga uppehållstillstånd skall beviljas och återvandring ske när skyddsbehov inte längre föreligger. De som på eget initiativ reser till avlägsna länder avvisas och hänvisas till UNHCR:s mottagningsstation i deras närområde. En viktig fördel är att asylprövning sker av FN och inte behöver ske i mottagarländerna. Utplacering på olika länder kan ske på liknande sätt som för kvotflyktingar idag."
Många fler godbitar finns att citera ur boken "Mångkultur eller välfärd?", men det får anstå till senare. Det ovan citerade bör ändå räcka för att övertyga om att ett inköp av denna bok kan vara en klok investering!
|
|
1) Kanske bör Sverigedemokraterna ta sig en ny funderare, om det verkligen är klokt att kräva höjt u-landsbistånd! (Åter)