Olika mått:
Vilken statistik? I lokalpressen i Värmland - Värmlands Folkblad och Nya Wermlandstidningen - har förts en debatt kring "Folkviljan och massinvandringen". Huvudpunkten i kritiken mot Folkviljan är att man använt statistik på ett felaktigt sätt.
Kritiken från de generösa har därtill framförts i ett moraliserande och fördömande tonläge. De har hävdat att Folkviljan medvetet skulle ge en falsk bild, har utgått ifrån att det finns bara ett sätt att rätt använda statistik.
I sak har man ifrågasatt att det förekommit någon massinvandring till Sverige.
De moraliska övertonerna borde de generösa i varje fall kunna bespara sig. Under toppåren 1992 (när det kom 84.000 asylsökande) eller 1994 (då det beviljades 79.000 PUT) var det väldigt tyst från deras håll om statistik. Det är hela tiden vi kritiker av den generösa flyktingpolitiken som fått kämpa för att få ut faktauppgifter.
Nu i efterhand lyfter de gärna fram dessa uppgifter - som något slags normalläge, att jämföra dagens situation med. Syftet är uppenbart: de vill framställa dagens invandring som liten. Men varför har de det syftet? Vems intressen vill de ta tillvara? Uppenbarligen inte svenska medborgares!
Även med de ärligaste ambitioner att presentera en tillförlitlig, relevant och i möjligaste mån objektiv statistik kring invandringen kommer man att stöta på problem. En svårighet är naturligtvis tillgången till aktuella och jämförbara uppgifter. Men även där sådana finns ställs man inför ett otal valsituationer. Invandring kan mätas på mer än ett sätt!
A. Ska man se till bruttoinvandring eller nettoinvandring? Ska man från de invandrade dra ifrån summan av utvandrade?
B. Ska man ta med även svenska medborgare i statistiken? Om man gör det - ska man skilja på infödda och naturaliserade svenskar?
C. Ska statistiken även innefatta medborgare i andra nordiska länder, som inte behöver PUT för att få stanna i Sverige?
D. Ska den innefatta adoptivbarn, gäststuderande och EU-arbetskraftsinvandring?
E. Ska anhöriginvandrade behandlas som en enhetlig grupp?
F. Om man koncentrerar sig på flyktinginvandring - ska där inräknas även dem som inte fått asyl, utan fått PUT av humanitära skäl? Ska kvotflyktingar räknas in?
G. När man talar om asyl, ska man se till bara konventionsflyktingar eller ta med asyl även av andra skäl?
H. När man talar om flyktingar - är det antalet asylsökande eller antalet PUT åt asylsökande man ska gå efter?
I. När man talar om uppehållstillstånd - är det bara PUT som är intressant eller ska även TUT (tillfälliga tillstånd) tas med?
K. Vid jämförelse mellan olika länder - ska hänsyn tas till om de mottagna får i-landsstandard eller om de får sova i tält och leva på några risgryn om dagen?
L. Ska man se till det absoluta antalet PUT eller antalet PUT i relation till ett lands befolkningstal?
M. När man jämför år från år - vilka år ska man välja som jämförelseår? Eller ska man välja en sammanhängande tidsperiod?
N. När man talar om återvandring - ska hänsyn tas till vilka länder det sker en återvandring?
DET GÅR att ifrågasätta varje statistisk uppgift. För den som så vill, finns alla möjligheter att bita sig fast i en diskussion kring detta. Från vår sida - vi som motsätter oss en generös flyktingpolitik och en omfattande invandring - finns inget intresse. Vi vill ge en så klar bild som möjligt av läget, för att helst envar ska kunna konstatera att det finns ett problem.
Men det viktiga är ju att få en diskussion kring själva problemet, och hur detta ska lösas. Det är dit vi vill komma - riktig statistik är då bara en etapp på vägen. För den som inte vill erkänna något problem och inte vill diskutera i sak är det ändamålsenligt att se till så vi istället fastnar i statistikdiskussion.
Folkviljan har i ett flygblad presenterat statistik från UNHCR, som jämför olika länder i Västeuropa femårsperioden 1990-94, avseende antal beviljade PUT åt asylsökande, i relation till befolkning.
Invändningarna har här varit många:
1. Man borde tagit med även tillfälliga uppehållstillstånd
2. Man borde se till absoluta tal, inte relativa.
3. Man borde se till antal asylsökande, inte antal som fått stanna.
4. UNHCR-statistiken är ofullständig, vissa uppgifter saknas från vissa länder.
5. Många asylsökande har i praktiken fått stanna, om än inte formellt.
DENNA DISKUSSION är på ett sätt onödig, det rör sig om hårklyverier. Eftersom skillnaderna mellan Sverige och jämförbara länder är så stora. Även om man gör som kritikerna vill, och går efter antalet asylsökande, så hamnar Sverige i topp. Invandrarverket presenterar färsk sådan statistik i boken "Mångfald och ursprung" 1997. De sammantagna siffrorna för fjortonårsperioden 1983-96 placerar Sverige på delad förstaplats, tillsammans med Schweiz.
Till detta kommer dock frågan hur stor andel av de sökande som faktiskt får stanna, permanent - dvs med ett åtagande för livstids försörjning från värdlandets sida. Enligt UNHCR-statistiken är Sverige därvidlag flerfaldigt mer generöst än Schweiz.
Om kritikerna på den generösa sidan hävdar att det här rör sig om ofullständigheter i statistiken, då borde de rimligen känna sig förpliktade att själva gräva fram de uppgifter som de påstår saknas. Det har de hittills inte gjort.
Jan Milld