ABF Haninge håller alltså fast vid sin anklagelse mot Blågula Frågor för att vara "nazianstruken", alltmedan man hemlighåller vad man syftar på.

Detta ger utrymme för spekulationer, eller gör det svårt att inte spekulera: vad kan ABF Haninge syfta på?

Möjligen är det helt enkelt namnet, "Blågula Frågor". Kanske räcker det med att vi hyllar folkhemstanken. Kan det vara så att ABF Haninge sätter likhetstecken mellan nationalism och nazism?

I så fall är vi i gott sällskap! Bland förgrundsfigurerna inom svensk folkbildning skulle förmodligen de flesta med ABF Haninges måttstock kunna klassas som "nazianstrukna".

Här några citat:

Alf Ahlberg var rektor för Brunnsviks folkhögskola 1932-1959. Ur hans skrift "Vårt bildningsarbetes framtid och faror", från 1950:

"Banbrytarna i våra folkrörelser var från början på det klara med att bildningsarbetet, oavsett vilka speciella mål dessa rörelser arbetade för - folknykterhet, förbättring av arbetarklassens förhållanden, kooperation osv - inom dem alla var en väsentlig och ofrånkomlig uppgift. Ty alla hade de det gemensamt, att de var led i en allmän strävan att demokratisera vårt samhälle, att mer och mer förvandla vårt folk från undersåtar till fullmyndiga medborgare, som själva skulle bidra att utforma detta samhälles framtid.

Detta kunde blott ske, om det fanns ett stort och växande antal män och kvinnor i dessa rörelser, som ägde de tillräckliga kunskaperna, den tillräckligt vida horisont, som behövdes för att överblicka läget och på längre sikt förstå de problem som måste lösas. Att en demokrati blott kan leva och utvecklas på grundval av en folklig kultur är ett faktum, varpå historien erbjuder talrika exempel."

Gillis Hammar var med om att, i samarbete med ABF, starta Birkagårdens folkhögskola. Han var senare dess rektor.

Ur "Demokratin bildningsideal" från 1933:

"Vi människor äro ej endast individer, vi äro även medlemmar av ett samfund. Vi behöva ej endast en uppfostran för den enskilde; vi behöva en folkuppfostran. Mänskligheten ska räddas genom en uppfostran, som stärker människans bästa krafter. Och för Fichte är uppfostran ej endast en ökad självkännedom utan en växande nationell självständighet och sedlighet.... Grundvig sökte i Norden genomföra Fichtes uppfostringsprogram. Han önskade skapa en skola, gynnsam för unga människors personlighetsutveckling och för deras medborgerliga fostran. På denna hans skoltanke är den nordiska folkhögskolan byggd."

Ur "Svensk demokrati" från 1935:

"De stora tiderna och de stora handlingarna bäras alltid av ett starkt gemensamt ansvar. Man kan ej utan rörelse läsa om Karl IX:s primitiva riksdagar i Arboga och Söderköping, då det framförallt gällde att samla hela folket i kamp för fäderneslandet och religionen. Och man kan vid ett studium av Gustav II Adolfs historia ej komma ifrån, att den viktigaste orsaken till hans kungadömes storhet var hans förmåga att hos vårt folk ingjuta en anda av gemensamt ansvar, som vi varken förr eller senare haft någon motsvarighet till."

"Ja, ofta när något betydelsefullt sker i vår historia, märka vi närheten av denna dominerande tanke. Vi möta den i 1809 års regeringsform, där konung och riksdag ställas sida vid sida för att lösa samhällsuppgifterna. Vi möta den, när svenska adeln vid 1865 års riksdag storsinnat avsäger sig sina privilegier. Vi möta den i de nya rösträttsbestämmelser från 1918 års riksdag, som kallade nya medborgargrupper in under ett gemensamt ansvar. Ja, vår demokratiska stats framtid beror på om denna ansvarskänsla är tillräckligt stark och levande hos vårt folk."

Ur "Svenska bildningsvägar" från 1936:

"Den första av vårt folks bildningsvägar liknar knappast en rak, förnäm kungsväg. Den slingrar sig som den gamla svenska landsvägen förbi myr och vattendrag, längs skogskanter och bergväggar med förakt för allt vad tid heter. Denna vårt folks första bildningsväg är vår svenska natur. Denna bildningsväg är uråldrig. I vårt glest befolkade land har svensken genom århundrandena tvingats att leva i nära kontakt med naturen. För att överhuvudtaget kunna existera har han måst avlista naturen dess hemligheter, avtvinga den dess möjligheter. Han har lärt sig att uppskatta varje ny erövring inom tekniken som ett medel att övervinna fattigdomen.

'Svensken visar', säger Geijer, 'både genom arbetskraft och genom förmåga att umbära den största skicklighet att fylla sina behov och vara sig självt allt i allom. Det finns ingen nöd, som han ej är överlägsen. Han har stora tillgångar inom sig själv, när han tvingas att använda dem. Och hos intet folk torde en naturlig uppfinningsgåva vara allmännare än hos Sveriges allmoge'.

Besök våra museer! Föremålens vittnesbörd bekräftar Geijers ord."

Gunnar Hirdman var ABF:s förbundsstudieledare eller studierektor 1932-1952, en av de legandariska pionjärerna inom arbetarrörelsens bildningsverksamhet. Ur hans skrift "Vår bildningssträvans paradoxer", utgiven kring 1950:

"Vårt lands välstånd är i hög grad beroende av våra kvalitetsindustriers standard... Utvecklingen i andra länder står inte stilla, den är ständigt i rörelse framåt och vi måste följa med, eller helst ligga före... Men vår industris kapacitet är beroende av högkvalificerad teknisk arbetskraft, främst ingenjörer och uppfinnare."

"I någon mån kan samhället komma de mänskliga varelser till hjälp, vilka av naturen missgynnats. Människor som födas lytta och vanföra kan inte bara få social omvårdnad, utan genom läkarvetenskapen även få hjälp att övervinna sitt lyte. Ännu mera skulle kunna göras om vi kunde vara nog rationella och fördomsfria och genomföra vad som kallas 'rashygien'. Därmed menas att samhället skulle dels hindra psykiskt undermåliga människor att sätta avkomma till världen, dels främja födseln av människor med friskt påbrå och i synnerhet åstadkomma att högt begåvade och fysiskt väl utrustade människor förmåddes och hjälptes att i största möjliga utsträckning svara för folkökningen. Tyvärr (får man säga) har denna idé om rashygien misskrediterats av den olycksaliga nazistregimen."

Ellen Key, 1849-1926, är ett av de stora namnen inom svensk folkbildning. Citaten nedan är hämtade ur hennes bok "Folkbildningsarbetet", utgiven 1906.

"Så länge en del bokstugor och föreläsningsföreningar framför allt anse sig böra verka som frökontrollanstalter och vid kontrollen som ledmotiv äga: 'Ingen sociaism, inget fritänkeri, äro de dåliga medel för sitt ändamål, bildningen. Ty denna främsta kännetecken är just omdömesbildning eller förmågan att, ur skäl och motskäl, dana sig en egen, välgrundad åsikt."

"Alla reformer utgå från missnöje. Är icke kampen mot alkoholmissbruket grundad på ett missnöje, som icke låter dämpa sig med ett kortare eller längre rus? Är det icke de bredare lagren och deras missnöje med dryckenskapens följder, som vi i första rummet ha att tacka för den frågans framförande i vårt land?

Folkbildningens mål är, att varje medborgare skall bliva och känna sig vara delägare i vår kultur."

"Folkbildningsarbetets mål måste vara att, utanför varje yrkes nödvändiga begränsning, skapa en fri rymd, i vilken en var kan möta alla andra genom den gemensamma glädjen av en värdeskapande verksamhet för mål, större än den egna vinningen, och i det ömsesidiga utbytet av dessa värden."

"Jag tror, att även vårt folk har sin uppgift, något 'det kan göra bättre än alla andra'; sin säregna och - om den blir ogjord - oersättliga insats i kulturen."

"Ett folk verkliga rikedom består i den fritid, som det kan använda till ideellt kulturarbete, till tankens, fantasins och känslans utveckling."

I ett annat avsnitt talar Ellen Key om en turistförenings "fosterländska plikt":

"Framför allt vore det av vikt att turistföreningen och folkbildningsarbetet samverkade sålunda, att vårt folk visserligen mottoge främlingarna med vänlighet och med glädje över att visa dem vårt lands skönheter och minnesmärken, men samtidigt bevarade självkänslan att vilja leva av sitt eget arbete, ej av främlingsströmmen!

Att - som ovan yrkades - göra folkbildningsföredragen bygdebelysande, kunde medelbart i hög grad bidraga även till den resandes behag i en bygd, där de sålunda kunna få goda besked om allt, som där finnes av intresse. Men må dessa bygdeföredrag samtidigt betona, att vi böra förbli stolta herrar i vårt eget hem, icke krypande ockrare på främlingars gunst!"