Vem får anföra fakta?

Sten Andersson, riksdagsledamot (m), i Sydsvenskan den 3/7 -98:

 


"...undertecknad välkomnar en prövning av Riksåklagaren (RÅ) av ... min kritik av Minoritetsspråkskommitténs förslag att låta zigenarnas språk romani få minoritetsspråksstatus..."

"...är det fel påstå att zigenare av hävd funnits i Sverige. Först runt 1980 började en större inflyttning. Eventuell RÅ-prövning berör också i högsta grad medias arbetssätt. Blir jag fälld bör rimligtvis dem jag åberopat också fällas!

Jag har nämligen endast åberopat uppgifter i offentliga rapporter om kommunala projekt, tidningsintervjuer och artiklar i seriös press, bl a fyra stycken från april -98 i Sydsvenskan där polis och zigenare framträder öppet och en debattartikel i Göteborgsposten den 12.6 av professor Karl-Olof Arnstberg vid kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet. Fälls jag för detta måste det bli effekter i form av begränad tryck- och yttrandefrihet! Frågorna blir då:

Är det förenligt med yttrande-och tryckfrihetslagstiftningen att den som åberopat vad som dokumenterats i offentliga handlingar och som beskrivits i seriös press om zigenares bristande vilja att integrera sig till samhället skall kunna fällas för hets mot folkgrupp?

Bör i konsekvensen namn då inte även ansvarig utgivare för tidningar som publicerat vad jag åberopat också prövas av RÅ? Är en uppgift korrekt då den står att läsa i tidningar och offentliga handlingar, men plötsligt lögnaktig, stötande, hetsande och lagstridig då samma uppgift framföres i media av en riksdagsledamot?"

"Den dagen riksdagsledamöter och andra inte vågar referera till offentliga handlingar eller intervjuer och debattartiklar i seriös press är den svenska demokratin i verklig fara."