Ur tidskriften "Fri Information", nr 2/00:

Bomben mot Ultima Thule

För fyra år sedan fördömde en enig presskör, politiker från samtliga partier, debattörer i radio och TV och hela det vanliga tyckaretablissemanget sabotörers angrepp på demokratin och tryckfriheten. Då gällde det Expo, den "ansedda, antirasistiska" tidskriften, som påstods vara utsatt för upprepade hot samtidigt som tryckeri och distributörer drabbades av vandalisering i form av klotter och fönsterkross. Reaktionen var massiv, trots att veterligt inga allvarligare skador inträffade ens på egendom och ingenting förhindrade Expos fortsatta utgivning. Att Expo sedan lades ned ett drygt år senare berodde på bristande intresse från prenumeranter, sponsorer och annonsörer. Svenska Dagbladets ledarskribent krävde: "Registrera drägget" med vilket avsågs s k högerextremister.

Justitieministern talade om högmålsbrott. Den socialdemokratiska idétidskriften Arena krävde begränsningar i yttrande- och tryckfrihet men enbart förhögerextremister. Samma krav framförde Expressens Nina Lekander, känd anarkist. Det var då.

Natten mellan den 9 och 10 februari i år brandhärjades musikgruppen Ultima Thules inspelningsstudio i Nyköping. Lokalerna totalförstördes liksom större delen av fastigheten. Utöver Ultima Thule drabbades flera andra småföretag med lokaler i fastigheten. Händelsen gavs minimalt massmedialt utrymme förutom några artiklar i lokaltidningen Södermanlands Nyheter.

Efter det att den tekniska utredningen visat att branden förorsakats av en bomb placerad i Ultima Thules lokaler efter inbrott, vaknade TV 3:s Efterlyst och sände ett kort inslag den 6 april. I programmet framträdde den kufiske kriminologen Leif G W Persson och berättade att påstådda mordbränder oftast handlar om försäkringsbedrägerier. Naturligtvis kunde han inte presentera en enda indikation på att Ultima Thules medlemmar skulle ha förstört i pengar ovärderliga originalinspelningar för att få ut försäkringen på lokalerna. Och sedan blev det tyst.

Ingen enda kändis, inte en chefredaktör, inte en enda politiker har uttalat sig mot bombattentatet. Ingen har talat om hot mot demokratin, tryckfriheten eller rättssäkerheten. Polisens ansträngningar att spåra förövaren/ förövarna verkar begränsade.

Skilda måttstockar

De milsvitt skilda samhälleliga reaktionerna på Expo-affären och Ultima Thule-bomben är utomordentliga exempel på hur makthavarna och den moraliska eliten på få år raserat rättssamhällets fundament. I Sverige har invånarna inte längre samma värde, inte samma rättskydd, inte samma rätt till samhällets resurser. De gynnade består inte bara av de rika och mäktiga utan främst av de "rättänkande".

De utstötta är inte enbart de i olika sammanhang fattiga och resurssvaga utan framför allt de utstämplade, de den moraliska eliten pekat ut som rasister, främlingsfientliga, nazister, fascister, högerextremister o s v, alltid svenskar eller andra nord- och västeuropéer, aldrig utomeuropéer. De utstämplade kan inte kräva samma uppmärksamhet från politiker och myndigheter, framför allt inte från polis och domstolar.

Påstådd rasism leder allt oftare till avsked, förbud att bedriva vissa högre studier och inneha vissa yrken, uteslutning från facket och leder till strängare straff vid eventuella brott.

Klen ursäkt för klen polisinsats

Nyköpingspolisens klena insatser kan i Ultima Thulefallet möjligen urskuldas med att det utan vittnen eller tjallare alltid är svårt att gripa och överbevisa mordbrännare. Å andra sidan har polisen under mars och april haft utomordentliga tillfällen att höra de ungsyndikalister, antifascister, anarkister och andra extremvänsteranhängare som gripits i samband med Linköpingsockupationen. En av ockupanterna är för övrigt hemmahörande i just Nyköping. Det är långt ifrån säkert att någon av de gripna i Linköping deltagit i attentatet mot Ultima Thule. Däremot är det nästintill självklart att avgörande information om Nyköpingsattentatet fanns hos Linköpingsockupanterna. Polisen verkar dock inte ha visat större intresse för att koppla ihop attentaten i Linköping med bombattentatet i Nyköping.

Samhällets ansvar

Möjligen försöker de(n) ansvariga för bomben i Ultima Thules lokaler försvara sig med samhällets hittills försonliga attityd till vänstersabotörer. Sabotage av valkampanjer och torgmöten - senast mot Sverigedemokraterna och Det Nya Partiet - EU-valet, Shellstationer, pälsaffärer, minkfarmer, försöksdjursanläggningar, porrbutiker har sällan resulterat i gripanden och nästan aldrig i fällande domar. Detta kan jämföras med polisens massiva insatser mot förmenta nazidekaler och vit makt-konserter.

Samhället har emellertid ansvaret inte bara för underlåtenhet att reagera mot vänsterextremistisk brottslighet. Den veritabla hetskampanj politiker, myndigheter och olika ideella (men offentligt finansierade) organisationer bedrivit mot vad man kallar rasism, nazism, främlingsfientlighet och högerextremism sätter självklart spår. Inte så att svenska folkets motstånd mot invandringspolitiken minskar. Däremot invaggas hugade bombkastare och mordbrännare i föreställningen att det näst intill är sanktionerat från högre ort att angripa personer och företeelser stämplade som rasistiska/nazistiska/ främlingsfientliga.

Kampanj mot vit makt-musiken

Månaderna före attentatet i Nyköping intensifierades kampanjen mot den s k vit makt-musiken, som anses finansiera den nynazistiska verksamheten i Sverige. Visserligen har Ultima Thules musik ingen beröring med vit makt-sfären. Ultima Thule har aldrig framfört rasistiska teman, har aldrig påstått att den vita rasen skulle vara överlägsen andra raser. Texterna angriper inte ens invandringspolitiken. I stället handlar texterna i huvudsak om fornnordisk mytologi, om svensk historia och om fosterlandet, oftast i nationalromantisk anda. Detta har dock inte hindrat även statliga utredningar att räkna in Ultima Thule bland vit makt-banden, ja t o m bland rasideologerna (jämför den eländigt inkompetenta s k forskaren vid CEIFO, Marina Taloyan, i demokratiutredningens skrift Demokratins förgörare, SOU 1999:10, refererad i Fri Information nr 6, 1999).

Historiska museet startade vid årsskiftet projektet Vitt oljud - nordiskt mörker, finansierat av Nordiska ministerrådet. Projektet skall utgå från vit makt-musik och därifrån finna vägar att bekämpa främlingsfientlig och rasistisk propaganda.

I samband med förintelsekonferensen sände radio och TV debatter om vit makt-musik. Tidningarna var inte sena att haka på. Samma aktörer/experter återkom: Anna-Lena Lodenius, Per Wikström, Expos Stieg Larsson, CEIFOs Heléne Lööw och Marina Taloyan, TBVs Renzo Aneröd m fl som alla får sin försörjning genom exploatering av vad som påstås vara nazistiska/rasistiska/främlingsfientliga hot mot den svenska demokratin. Alla nämner Ultima Thule, även om de mer seriösa erkänner att musikgruppen egentligen inte tillhör vit makt-sfären. Vad hjälper det, när rubrikerna är Vit makt-musik, Nazistiska sajter, Främlingsfientliga grupper, eller liknande?

Finns anledning för någon att i framtiden anlita Folksam?

De(n) för attentatet ansvariga kan glädjas över den ekonomiska och ideella skada man orsakat Ultima Thule. Skadorna på de andra småföretagen i helt andra branscher kanske är en extra krydda. En speciell triumf är naturligtvis Folksams ställningstagande. Kort efter bombattentatet sade Folksam upp musikgruppens försäkring. I brev hänvisades till försäkringsvillkoren (se kopia av Folksams brev). I fax till försäkringsmäklaren talade man emellertid klarspråk. Det rörde sig inte alls om ökad skaderisk utan var ett rent ideologiskt ställningstagande. Folksam vill inte försäkra en grupp med ett rasistiskt rykte, även om ryktet skulle vara falskt eller föråldrat (se avskrift av telefax, originalet hade för dålig svärta för att kunna scannas. Att postnummer i Nyköping åsatts adress Örebro är inte felavskrift utan exempel på Folksams allmänna kompetens eller brist på sådan).

Det gäller inte bara Ultima Thule

Erfarenheterna från Ultima Thule-attentatet berör långt ifrån enbart företrädare för vikingarock. Det handlar om alla som grundlöst stämplas som rasister, främlingsfientliga, nazister därför att de är sunda nationalister och patrioter, tvivlar på globaliseringen och mångkulturalismen, vägrar följa åsiktsdekret från ovan.

Det är fritt fram att föredra Tegnérs Fritiofs Saga framför Ultima Thules Vikingabalk, att sätta Wagners Götterdämmerung före Ultima Thules Valhall. Man bör dock inte bortse från Ultima Thules förmåga att intressera yngre generationer för fornnordisk mytologi och svensk historia.

Lärdomar för de(n) aningslösa

Sammanfattningsvis kan bombattentatet mot Ultima Thule lära den hittills aningslöse att de(n) som felaktigt men offentligt stämplats som rasist(er) har berövats sina samhälleliga rättigheter. När man utsätts för attentat och annan brottslighet, tiger media. Man kan inte förvänta sig något större intresse från polisens sida. Politikerna är likgiltiga. Sedan tidigare har man svårt att hyra lokaler för konserter eftersom privata och offentliga ägare vägrar hyra ut till den/dem som åsatts rasiststämpel, hur felaktig stämplingen än är. Dessutom blir man vägrad försäkring.

De förment goda, den moraliska eliten, går allt längre i sitt nit att krossa all opposition mot det mångkulturella samhället, verklig eller inbillad. Förmodligen bör Ultima Thules medlemmar och likasinnade vara tacksamma så länge det är möjligt att anlita offentliga kommunikationer, taxi, post, telefon och banker eller att handla i större butikskedjor. Överdrivet? Inte alls. Möjligen är den totala utfrysningen alltför tekniskt och praktiskt komplicerad för att realisera. Att den är målet för den moraliska eliten och dess svans behöver ingen betvivla.

Eva Bergqvist

 

---