Svar till Hanna Sundin i Svenska Dagbladet:
"OLIKTÄNKANDE FÅR SÄGA SITT", försäkrar Hanna Sundin, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån, i sitt svar på SvD-inlägget den 16/2 från Björkman-Elfverson-Wedin om marginalisering av invandringskritiker.
Hanna Sundins bild är dubbelt diskutabel:
Begreppet "oliktänkande" antyder att de debattörer som förespråkar en minskad invandring och en annan flyktingpolitik skulle företräda bara en minoritet. Så är det knappast.
Resultaten i de mätningar som gjort under 90-talet av opinionen i invandringsfrågan - den senaste redovisad i SvD för en månad sedan - är samstämmiga. En majoritet av svenska folket önskar en restriktivare linje.
Så sent som den 15/12 hade Pierre Schori en Brännpunktsartikel med rubriken "Viktigt med en öppen debatt om flyktingpolitiken". Det togs aldrig in något svar på den artikeln, och detta beror inte på att inga svar inkommit, jag tillhör själv dem som svarade.
Jag har också skrivit åtskilliga inlägg till "DN Debatt", utan att lyckas få in ett enda. Detta väger förmodligen lätt i Sundins ögon, det visar bara på en benägenhet till självömkan. Av mindre betydelse vore det också, om jag var den enda som gjort denna erfarenhet. Dessvärre tillhör det undantagen att invandringskritiker släpps in på den rikstäckande dagspressens debattsidor.
Det handlar om ett mönster, och här finns fakta att tillgå:
Blågula Frågor har undersökt vilka artiklar i invandringsfrågan som publicerades på DN Debatt under en treårsperiod, 1995-97. Flest inlägg hade Juan Fonseca, hans namn fanns under elva artiklar. Sammanlagt 16 personer hade tre artiklar eller mer. Bland dessa 16 fanns inte en enda invandringskritiker. Samtliga 16 debattörer som släppts fram hade i grunden samma åsikt: ja till en "generös flyktingpolitik".
Ett mått på debattläget är också hur väl informerad allmänheten blivit. Jag påstår att det pågått en systematisk desinformation vad gäller t ex invandringens omfattning.
Jan Milld
