Ur en artikel i spanska El Mundo, om situationen i Frankrike beträffande slöja. Artikeln är skriven av Vargas Llosa och har rubriken "DEN MUSLIMSKA SLÖJAN".
"Hösten 1987 kom några elever till Gabriel-Havez- skolan i den franska staden Creil klädda i den muslimska slöjan och ledningen för skolan nekade dem tillträde och påminde de muslimska flickorna om den franska skolans konfessionslösa inriktning. Sedan dess finns det en intensiv debatt om ämnet, som just nu har aktualiserats av att den franske premiärministern Jean-Pierre Raffarin bestämt sig för att lägga fram ett lagförslag som ger laglig makt att i statens skolor förbjuda bärandet av kläder eller politiska och religiösa tecken av 'demonstrativ och värvande"'karaktär.
När det gäller ide- och samhällsdebatt är Frankrike föredömligt. Under en vecka i Paris har jag fascinerad följt den stimulerande polemiken. Debatten har delat upp politiker och intellektuella på så sätt att både motståndare och anhängare till ett förbud kommer såväl från höger som från vänsterlägret. Det är ytterligare ett bevis på att höger-vänsterskalan inte räcker till för orientera sig i det kommande århundradet. ... Vad som står på spel i den här debatten är två olika sätt att se på mänskliga rättigheter och tillämpningen av demokratin."
Vargas konstaterar att om all utbildning vore privatiserad skulle problemet inte ens uppstå, då skulle ju varje grupp organisera skolgången enligt sina egna regler:
Därför är inte frågan om den muslimska slöjan så enkel, om man undersöker den närmare och när det gäller institutioner, som garanterar rättsstaten, pluralismen och friheten. En primär och oåterkallelig förutsättning för ett demokratiskt samhälle är att skilja religionen från staten och statens totala oberoende från religiösa institutioner. Detta är enda sättet att garantera de allmänna intressenas giltighet i förhållande till särintressena och medborgarnas religionsfrihet och rätten att utöva sin religion utan privilegier eller diskriminering av något slag. En av modernitetens största landvinningar och där Frankrike gick i spetsen och tjänade som modell för andra demokratiska samhällen i hela världen, var kyrkans skiljande från staten. När man på 1800-talet grundade allmänna konfessionslösa skolor tog man ett fantastiskt steg mot skapandet av ett öppet samhälle, en stimulans för vetenskaplig forskning och konstnärligt skapande, samexistens av en mångfald idéer, filosofiska system, estetiska strömningar, utveckling av en kritisk anda, och också naturligtvis en djupare andlighet. Därför är det ett stort misstag att tro, att den neutrala staten och den kommunala skolan går emot överlevnaden av religionen i det civila samhället.
Sanningen är snarast motsatt och precis detta visar Frankrike, ett land där procenttalet troende och religionsutövande - kristna till största delen, naturligtvis, är ett av de högsta i världen. Den sekulära staten är inte fiende till religionen; det är en stat som för att skydda medborgarna har hänvisat religionsutövningen till en privat sfär, där den hör hemma i det privata livet. Därför att när religion och stat blandas samman, försvinner obönhörligen friheten, och motsatsen, när de hålls skiljda åt tenderar religionen att gradvis och oundvikligen att 'demokratisera sig' d.v.s. varje kyrka lär sig att samverka med andra kyrkor och andra sätt att tro och att tolerera agnostiker och ateister. Denna sekularisationsprocess är det som har gjort demokratin möjlig.
I motsats till kristendomen har islam inte upplevt en bestående anpassning till demokratin, bara rudimentärt och tillfälligt. Och detta är en av orsakerna till demokratin möter så många svårigheter att slå rot i muslimska länder, där staten inte betraktas som en motvikt till tron, utan som en tjänare och ofta som ett flammande svärd. Och i ett samhälle där lagen är sharia trängs frihet och individuella rättigheter tillbaka, varken mer eller mindre, precis som de försvann i inkvisitionens katakomber.
De flickor, som familjer och församlingar skickar till franska kommunala skolor, klädda i den muslimska slöjan är något mer än de verkar vara vid första anblicken, d.v.s. de är förtruppen i en kampanj som drivs av de mest militanta muslimska fundamentalisterna i Frankrike, som försöker erövra ett brohuvud inte bara inom utbildningssystemet, utan i alla institutioner i det franska samhället. Deras målsättning är att samhället tillerkänner dem rätten att vara avvikande, med andra ord, rätten att vara avvikande, inte i det privata, utan inom det franska samhällets institutioner. Ett särskilt samhälleligt utrymme, som värnar om deras kulturella identitet och där de kan utöva och uppehålla sin tro."
I Frankrike finns drygt tre miljoner muslimer bosatta, bland dessa har fundamentalister vunnit terräng i val till kulturråd och regionala råd, Krav förs fram om "respekt för sin identitet och kultur", men:
"Det här argumentet förs ständigt fram, en oändlig kravmaskin. Eller med andra ord, om man accepterar det, uppstår nya prejudikat och krav, som är lika inbillat "väsentliga" för att utöva den egna kulturen t. ex. av fäderna arrangerade äktenskap, månggifte, och ytterst könstympning. Denna upplysningsfientlighet döljer man bakom en prålig och mångordig förklädnad. Vilken rätt har muslimerna att påtvinga dagens fransmän vanor och beteenden som är främmande för deras tradition, moral och religion. Fullt av hyckleri, naturligtvis mångfaldigt, skulle Medeltiden uppstå och installera sig som en otidsenlig enklav, .."
