Ett tilltagande problem för svensk demokrati är ju att de som väljs till riksledamöter och andra förtroendeposter - där de ska företräda folket - får allt mindre kontakt med den verklighet som de flesta medborgare lever i. "Politiker" har i praktiken blivit ett yrke, och alltfler av de folkvalda har överhuvudtaget aldrig varit ute i vanligt arbetsliv.
En krönika i Aftonbladet den 4/10 -03 av Staffan Heimersson förmedlar uppgifter om Schweiz. Där är det tydligen annorlunda:
"... Det kan aldrig - ska aldrig! - vara en heltidssyssla att vara förtroendevald till riksdagen.
Jag ser på Schweiz. Landet har samma folkmängd som Sverige ungefär och med en något större andel invandrare. Det är välmående, civiliserat och välorganiserat. Det hyllar neutralitet och är aningen ängsligt för omvärlden. Det är, som ni ser, ett land som är påfallande likt Sverige
Schweiziska parlamentariker är inga yrkespolitiker. De har alla civila yrken. De ägnar cirka två tredjedelar av sin tid åt politiken. Av ledamöterna är drygt hälften egna företagare. Många av dem är praktiserande jurister.
Heimersson var nyligen i Bern och frågade hur de schweiziska riksdagsledamöterna klarade detta:
"Svar: Enkelt. För det första är riksdagens två kamrar (ständerådet och nationalrådet) anmodade att inte sitta i session mera än sex månader per år. Andra halvan av året kan riksdagsmännen på heltid och helhjärtat ägna sig åt sina jobb. För det andra samlas politikerna i huvudstaden bara tre av veckans dagar, tisdag, onsdag, torsdag för sessioner och utskottsarbete. De har måndag och fredag samt veckoslutet att upprätthålla sina vardagsliv.
Alla de 246 schweiziska riksdagsledamöterna har 'riktiga jobb'. Det finns inte en enda politisk broiler bland dem. De måste till stor del leva på sina normala yrken. Nationalrådets ledamöter erhöll i förrfjol genomsnitt 96 dagsarvoden, Ständerrådets 117. I snitt hade den schweiziske riksdagsmannen (i ett land med en allmän lönenivå nästan dubbelt så hög som den svenska) från sitt politiska arbete en årslön om 560 000 kronor.
Det skulle i Schweiz anses suspekt att 'bara' vara politiker. Kontakten med vardagslivet anses väsentlig."
