Jag och min pojkvän tog förra hösten en liten Köpenhamnstur (vi bor nära) och vi cyklade runt lite i stan och njöt av septembersolen. Vi hade inte varit där tillsammans på ett tag, och vi satt på caféer o restauranger och läste danska aviser. Jag blev frapperad av... ja, gissa vad? Den helt annorlunda och öppna mentaliteten som vi absolut inte är vana vid.
Här kunde journalister skriva fritt och öppet om reella problem i det danska samhället... I alla fall jag, blev ganska paff. Svenska dags- och kvällstidningar har inte alls den verklighetsbaserade tonen som de danska verkar ha. Vi själva är vana vid att debattklimatet är lite över våra huvuden och långt ifrån det vi ser och hör med egna ögon och öron. Men här verkade det naturligt att ta upp problem som folk faktiskt tänker på.
Det kändes som en befrielse. Det var precis som om ens vyer förändrades lite grand, man började ana en för våra ögon dold verklighet, och man kunde liksom engagera sig i det man läste, för journalisterna hade... ja vad hade de.. de hade något som vi inte är vana vid. De hade kanske ingen munkavel, vad vet jag?
Det kändes bara så skönt, som om man befann sig i en demokrati där lugn och sans råder och där man får lov att kritisera även sitt eget land utan att behöva vara rädd för det.
Anna
