Det är svårt att inte bli inte berörd av mordet på Fadime Sahindal. Vilken fruktansvärd historia detta är, både hennes död och pojkvännen Patriks död i bilolycka för fyra år sedan.
Fadime fick inte ha en svensk pojkvän. Detta är ett utslag av rasism, men det har det inte nämnts ett ljud om i debatten med undantag av enstaka insändare bland annat i Sydsvenskan. Hur hade reaktionerna blivit om det istället hade varit en svensk familj där pappan hade mördat sin dotter för att hon hade en utländsk pojkvän?
Jag tror att då hade det pratats om rasism. Då hade kanske tidskriften Expo reagerat, men nu tiger de. Det mäts med olika mått. När familjen en gång flyttade till Sverige borde främst pappan och Fadimes bror tänkt att Fadime kunde få svenska vänner och lära sig svenska vilket är önskvärt för att komma in i samhället som Fadime tydligen gjorde. Det kunde till och med som i Fadimes fall leda till en förälskelse i en svensk man.
Hur hade Fadimes familj reagerat om hennes bror hade haft en svensk flickvän? Jag tror knappast det hade hänt något allvarligt mot brodern.
Det finns kurder som offentligt helt har tagit avstånd från mordet. Det finns också kurder som uttryckt avståndstagande, men med reservationen att Fadime bar skulden till det inträffade. Det är skrämmande att läsa och höra. Man kan inte tro det är sant. Ett mord är ett mord.
Att döma av det jag har läst i tidningar och på nyhetssajter verkar det som om Patrik dog under mystiska omständigheter i bilolyckan för fyra år sedan. Det fanns inga bromsspår, vägen var torr, det var mitt på dagen, han var inte påverkad av droger och alkohol, de skulle flytta ihop samma dag, bilen var alltför svårt skadad för att polisen skulle kunna utreda om det var sabotage. Olyckan inträffade exakt en månad efter att Fadimes far och bror dömdes för olaga hot mot henne. Dessa punkter gör att det hela låter mycket konstigt. Nu ska Uppsalapolisen starta en ny utredning så vi får se vad den leder till.
Paul Nilsson
