Efter den avslutade valrörelsen 2002 kan man dra slutsatsen, att det värsta som en svensk medborgare (inte utlänning!) tydligen kan utsätta sig för - det är att vara FRÄMLINGSFIENTLIG!
Om en politiker hör detta ord, då mörknar blicken, ja, då rusar adrenalinet till i alla kärl. Främlingsfientlighet är enligt den politiskt korrekta, indoktrinerade definitionen värre än prostitution, pedofili och landsförräderi tillsammans!
Vad ligger det då i detta laddade ord?
Ja, inte är det det att skoja om norrmän eller att skälla på danskar eller finnar, för det är helt OK. T.o.m. amerikaner kan man skälla på och tyskar och fransmän likaså. Nej, gränsen går någon annan stans, längs osynliga linjer på världskartan. Men det sjätte sinnet säger att gränsen går vid främmande hudfärg eller religion - fast katoliker, dom kan man väl skoja om?
Dock, folk från f d Jugoslavien, dom har ju samma hudfärg som vi - men dem får man inte skoja om?
För inte att tala om folk från Afrika, fast undantag äro afrikander och vita bönder från Rhodesia - förlåt - Zimbabwe. Men folk från Mellanöstern, nej fy, dem får man inte tala illa om! Och inte romer! Fast de är inte främlingar, de har bott i Sverige i 500 år, som zigenare, riktigt nog, men dock! Och inte de från Asien! Fast japaner....? Eller kineser....? Nej, det är inte lätt att vara svensk längre!
Jag har två gånger i mitt liv fått lära mig Främlingsfientlighet:
Första gången var under andra världskriget, när vi i Norge blev ockuperade av Främlingar. Jag kan lova alla svenskar, de var inte alls våra vänner, som de påstod sig vara. Men quislingarna sade att vi inte fick tycka illa om främlingarna och inte döma alla som kollektiv! Vi fick inte sjunga nationalsången offentligt, vi fick inte hissa den norska flaggan på 17 maj, eller ha norsk flagga som pins på jackuppslaget eller på skolfotot. Det räknades som Hets Mot Folkgrupp, dvs mot ockupationsmakten, och man kunde hamna i koncentrationsläger för att äga en radio! Flera hundra norrmän avrättades av nazisterna, därför att de kämpade för sitt land mot inkräktarna, för att de var nationalister. Att vi sedan önskade, att med alla medel jaga ut dessa främlingar, det hoppas jag att alla i Sverige kan ha förståelse för.
Detta pågick under 5 - fem låånga år. Att sedan tänka på att våra broderfolk i Baltikum fick leva med detta i ytterligare 45 år utan att vi i väst rörde ett finger - det gör ännu idag att jag kan brista ut i gråt!
Fråga en estländare eller en litauer om de skäms över att vara främlingsfientliga!
Andra gången var när jag gjorde Rekryten i Lumpen år 1951. Då fick vi lära oss att aldrig mera släppa in en främmande makt i Norge i så stort antal som skedde 1940. Vi fick också lära oss att skjuta på en fiende! Tänk, att vi lärde oss allt detta, strax efter det att vi hade jagat ut den grymme fienden?
Att man i svenska Försvaret i stället tydligen skall få lära sig att sätta blomkransar på hjälmarna på alla inkräktande fiendesoldater, det är liksom något som svenska folket får ta ställning till....
För Svenska Försvaret - som alla svenskar vill ha - det får väl inte vara ..... FRÄMLINGSFIENTLIGT?
Förstår ni att jag reagerar, när
någon svensk politiker tycker att ordet "FRÄMLINGSFIENTLIG"
är något av det värsta man kan tänka sig?
EE
