För att den s k givarkonferensen för Serbiens räkning skulle starta fredagen den 29 juni ställde USA som villkor att Slobodan Milosevic skulle ställas inför krigstribunalen i Haag och som i ett trollslag anlände expresidenten dit kvällen före. Sådant brukar i dagligt tal kallas utpressning.
Nu kan ridån gå upp för en långvarig rättegång med fokus inriktat på den serbiska expresidenten och hans handlande under Balkankrigen. Detta gagnar EU, vars medverkan till Balkankrigen kan tonas ner och hållas i bakgrunden under avsevärd tid. Milosevic är förvisso ingen ängel, men EU:s eget uppträdande i sammanhanget är inte heller särskilt prydligt.
1990-91 erkände EU Slovenien, Kroatien och Bosnien som suveräna stater, vilket var startskottet för de därefter kommande krigen. Detta är ett mycket märkligt beteende, eftersom erkännande enligt reglerna endast ges till självständiga stater. Jugoslavien bestod av delstater enligt samma struktur som t ex dagens Tyskland.
Vad skulle omvärlden ha sagt om EU under Sovjet-tiden först gett Ukraina, Vitryssland och Tjetjenien sitt erkännande som suveräna stater och sedan, när striderna mellan olika folkslag utbrutit, kallat på NATO som villigt bombat Moskva sönder och samman, så till den grad att omvärlden efteråt måste hjälpa till med återuppbyggnaden?
Utbombningen av Serbiens infrastruktur samtidigt som man lämnade helt öppet för markstrider mellan parterna, bäddade också för att albanerna nu ses ha fått en släng av hybris och med vapenmakt försöker att utvidga sitt "lebensraum" enligt Hitlers ambitioner i stället för att ägna sig åt att bygga upp Albanien igen.
Den anledning som USA föreburit för sitt handlande är "kamp emot kommunismen", en orsak så god som någon eftersom kommunism är en våldsbenägen ideologi. Men detta är bara en förevändning för något helt annat, nämligen att skapa en världsordning vars förnämsta verktyg är globaliseringen. Sådant kallas i dagligt tal för mörkläggning av det egentliga motivet.
Rose-Marie Tofte
