Inlägg av Björn Zander, i Sydsvenskan den 16/7 -99:
"Min arbetsplats sedan
drygt sju år tillbaka är en institution för särskilt
vårdkrävande manliga ungdomsbrottslingar, ett s k §-12-hem.
Till oss kommer de som inga andra institutioner kan klara av.
Varje elev kostar 3.500 kronor om dygnet, en kostnad som i huvudsak betalas
av hans kommun. Majoriteten av eleverna, c:a 80 procent, har invandrarbakgrund
vilket i stort sett stämmer med proportionerna inom gatuvåldet.
Mitt arbete föder en hel del funderingar: Varför är t ex
invandrarungdomar så kraftigt överrepresenterade? Varför utreds
inte detta? Varför förmedlar media en så vinklad, för
att inte säga falsk, bild av detta växande samhällsproblem?
Regel i både medias framställningar och den politiska debatten
är att invandrarungdomarna är offer. Men denna ensidighet skadar
invandrarungdomarna som idag är mycket medvetna om att det rådande
samhällsklimatet ger dem stora friheter och rättigheter. Därför
lär de sig heller inte att ta konsekvenserna av sitt handlande.
Från flera håll i landet rapporterar polisen om ökande våld
bland
invandrarungdomar. Rasistiskt våld mot andra etniska grupper, oprovocerade
överfall mot svenska ungdomar och förakt för svenska poliser
är återkommande inslag i rapporterna.
Invandrarungdomarnas höga brottslighet rubriceras som ett "socialt"
problem. Men efter vad vi kan se i vår verksamhet är invandrarkriminaliteten
inte främst socialt betingad. De svenska eleverna kommer däremot
så gott som alltid från svåra sociala förhållanden
och saknar som regel sociala skyddsnät, vilket invandrareleverna oftast
har. Häromsistens lovades t ex en invandraryngling en videobutik av sin
fader om han upphörde med sin brottslighet.
Varför dras då så många invandrarungdomar till det
kriminella gänglivet? Mycket tyder på att den avgörande orsaken
är ett utanförskap som bottnar i kulturella
skillnader och rotlöshet. Även i Sverige lever familjen efter hemlandets normsystem.
Många föräldrar talar inte svenska och lever via parabolen
kvar i hemlandet. Flera är bidragsberoende eller arbetar i den svarta
sektorn. Målet är ofta att tjäna pengar i Sverige och sedan
återvända till en ekonomiskt trygg tillvaro i hemlandet.
Den makt som tillkommer mannen i hemlandets hierarkiska kultur söker
våra invandrarpojkar förgäves i det jämställda svenska
samhället som de föraktar för dess kravlöshet. Deras motivation
att rota sig i Sverige är utomordentligt låg. Sin identitet skaffar
de sig i gänget utanför samhället. Omgivningens respekt vinner
de genom våld. Status innebär för dem att inte arbeta men
ändå ha mycket pengar.
Många har varit på semester i hemlandet där det inte går
an att uppföra sig som i Sverige. På besök där hade en
av våra elever uppträtt lika stöddigt som vanligt. Det resulterade
i så mycket stryk av den turkiska polisen att han måste läggas
in på sjukhus.
Erfarenheterna från vår verksamhet visar att många invandrarungdomar
drabbas negativt av den rådande invandrings- och integrationspolitiken.
I konflikten mellan den egna kulturens ofta omutliga normsystem och normupplösningen
i det svenska samhället är det främst ungdomarna som kommer
i kläm.
Tusentals familjer som inte uppfyllt Genèvekonventionens krav för
asyl utan som emigrerat till Sverige för att få en tryggad framtid,
har fått stanna permanent "för barnens bästa", för
att barnen "rotat sig" i Sverige. Men detta är svepskäl.
Att rota sig är en oftast livslång process som man måste
vara motiverad för. Det var i hemlandet, där deras eget språk
talades och de sociala och kulturella koderna var självklara för
dem, som barnen var rotade. Det var uppbrottet från den miljön
som var traumatiskt. Men det förtigs i den svenska debatten. Barnen har
utnyttjats i den svenska politiken och många av dem har fått betala
ett högt pris för detta.
Mot bakgrund av min yrkeserfarenhet är jag övertygad om att många
av de invandrarungdomar som jag under årens lopp haft hand om aldrig
hade blivit kriminella, om de fått stanna i sitt hemland eller återvänt
dit när det börjat gå snett för dem."
