"Lundaföretag stäms för diskriminering", så löd ett TT-telegram den 23/10 -01:
"En kvinna som prövat ett jobb som telefonintervjuare på ett Lundaföretag fick nej till anställning med motiveringen att hon hade utländsk brytning. Nu stäms företaget av diskrimineringsombudsmannen (DO), skriver Metro och Sydsvenska Dagbladet.
Lundaföretaget utför marknadsundersökningar och bad kvinnan, som har bosniskt ursprung, att genomföra ett antal provintervjuer per telefon.
Inför ett andra intervjutillfälle ifrågasatte chefen kvinnans lämplighet för arbetet 'eftersom brytningen kunde medföra att intervjuerna inte blev tillförlitligt gjorda', skriver DO i stämningsansökan till Arbetsdomstolen.
Företagets krav på felfri svenska är inte sakligt motiverat, nödvändigt eller lämpligt för att arbetet skall anses som tillförlitligt hävdar DO som anser att arbetsgivarens handlande är direkt diskriminerande.
DO kräver att företaget betalar ett skadestånd på 120.000 kronor till kvinnan, skriver tidningen."
Blågul kommentar: DO är alltså på offensiven. Det kan uppenbarligen ge klirr i kassan för vissa individer. Frågan är vad det betyder för enskilt företagande och arbetstillfällen i Sverige. Frågan är också vad det betyder för tillförlitligheten i marknadsundersökningar via telefon.
DO slår fast att felfri svenska i sammanhanget inte är sakligt motiverat, men företagaren gjorde ju en annan bedömning. Är inte han bättre skickad att avgöra hur det fungerar?
Det krävs ingen större livserfarenhet för att förstå att resultatet av telefonintervjuer är känsligt för nyanser, att redan ordval och tonläge hos en intervjuare kan påverka.
Vad DO begär är att vi ska utgå från ett önskat läge, inte det verkliga läget. Ett önskat läge, där ingen uppringd reagerar på utländsk brytning. I verkligheten är brytning en faktor av betydelse.
Situationen är densamma som vid homo-adoptioner. Där är det barnen som ska offras på den politiska korrekthetens altare. Här blir det kvalitén på den produkt som företaget är till för att leverera!
Det gäller genomgående på arbetsmarknaden, att alla inte duger till allt. Den som har klen kroppsbyggnad klarar inte arbeten med tunga lyft, den som ser dåligt kan inte bli pilot, den som bara har grundskola kan inte bli universitetslektor.
En stark språklig brytning i vuxen ålder kan möjligen arbetas bort, möjligen inte. Intill dess att så skett betyder det för vissa arbetsuppgifter en begränsning.
PS
När jag pläderat för esperanto har ett tungt argument varit just jämlikhetsaspekten. Med engelska som internationellt brospråk blir det alltid en form av obalans i kommunikationen när den ene har detta språk som sitt modersmål, den andre inte.
Den som inte har det som modersmål kommer i de flesta fall att tala med brytning. Den förste kan då visa takt och överseende, men brytningen finns ändå där som ett faktum.
Jan Milld