"Muslimer i Norden skadas av kampanjen", skriver Per Bauhn, professor i praktisk filosofi vid Högskolan i Kalmar, i SvD den 2/2 -06. Detta med anledning av islamisternas kampanj mot Danmark och det fria ordet i västvärlden.

"I december 1908 dömdes professorn i nationalekonomi Knut Wicksell till två månaders fängelse för att ha 'lastat och gäckat Guds heliga ord under sådana förhållanden att han därigenom åstadkommit allmän förargelse'. Bakgrunden var att Wicksell i ett anförande på Folkets hus i Stockholm hade förnekat och ironiserat över den kristna dogmen om jungfrufödseln, det vill säga att Jesu moders havandeskap inte hade föregåtts av sexuellt umgänge med någon man."

Per Bauhn konstaterar att idag skulle ingen svensk domstol åberopa "Guds heliga ord" som grund för att frihetsberöva någon. Inte heller skulle svenska kyrkan framföra några krav om att hädelse skall kriminaliseras. Ironi och satir över religiösa ståndpunkter är en självklar del av den demokratiska yttrandefriheten:

". ..Religioner, som i likhet med politiska ideologier uttalar sig om hur samhället bör vara inrättat och om vad som är rätt och orätt, men till skillnad från politiska ideologier dessutom sätter upp normer för privatlivet, kan inte medges undantag från kritik. Den som vill lägga sig i allt, måste finna sig i att bli ifrågasatt av alla. Och den som vill reglera samhälle och privatliv med hänvisning till uppenbarelser, mirakel och gudsord får finna sig i att bli ifrågasatt också med hån, löje och ironi. Varför det? Inte därför att hånet i sig alltid skulle vara en högtstående form av yttrandefrihet. Utan därför att ett förbud mot hån skulle vara att spela fanatiker i händerna och ge dem en vetorätt över sina kritiker."

Priset för religionsfriheten måste vara en långtgående tolerans för religionskritiken, fortsätter Bauhn, men:

"Uppenbarligen delas inte denna syn av de islamister som nu viglar upp arabvärlden mot de nordiska länderna efter den danska publiceringen av teckningar föreställande profeten Mohammed. Deras ursprungliga krav på att danska regeringen skulle ingripa mot tidningen Jyllands-Posten låter ana att de ville se ett utslag liknande det som drabbade Wicksell 1908.

Nu är det så med fanatiker att de har lätt för att känna sig kränkta och de är inte benägna för opartiskhet. De tar för givet att de själva skall ha all rätt i världen att komma till tals, men ser ogärna att deras kritiker ges utrymme. Således är de islamister som nu går till storms mot teckningarna mer intresserade av att stävja yttrandefriheten i Danmark än att vidga den i till exempel Saudiarabien, där islam redan sätter gränser för allt ifrågasättande."

Vi tenderar att kategorisera folk, religioner, och ideologier utifrån vad som görs i deras namn, konstaterar Per Bauhn:

"Därför fick även de tyskar som var födda efter 1945 lida för vad Hitler och nazisterna gjort i tyskarnas namn. Och därför är det politiskt omöjligt för Lars Ohly att kalla sig kommunist efter Stalins och Pol Pots bruk av denna beteckning. Och därför är det beklagligt för muslimerna i Norden att islam, efter att ha använts som förevändning för terrordåden i New York, Bali, Istanbul, Madrid och London, dödshotet mot Salman Rushdie och mordet på Theo van Gogh, än en gång förknippas med oförsonlighet, intolerans och självrättfärdighet."

Således kan islamisternas Danmarkskampanj komma att göra "stor skada för de muslimer i Norden som söker integration i det sekulära samhället."