Nedanstånde
inlägg (här litet nedskuret) sändes våren 2003
till Svenska Dagbladet, som valde att inte publicera det:
Svenskarna diskrimineras i sitt eget
land
Svenska åldringar vanvårdas
till förmån för det nya frälset i Sverige: utlänningarna.
En jämförelse:
Med anledning av Anna Lagerblads artikel "Trygga i spansk miljö" den 23 april om det etniska äldreboendet La Dalia
i Göteborg har jag följande synpunkter, kommentarer och frågor.
Kontrasten med hur den
s k vården - vanvård är onekligen ett mer korrekt ord i sammanhanget
- ser ut för våra egna åldringar är skrämmande.
Förnedring, verbalt och fysiskt våld, infekterade liggsår
med maskar och avföring, näringsbrist, uttorkning, godtycklig
medicinering, avsaknad av kvalificerad personal är bara några
exempel på politikernas katastrofala misslyckande när det gäller
våra egna gamla. Lever pensionärerna på La Dalia ö
h t i samma land som de pensionärer som får ligga med blöta
blöjor, duscha var fjortonde dag, i bästa
fall får en gnutta frisk luft en gång i månaden och som
oftast inte ens får varm mat?
Krisen i det svenska välfärdssystemet
innebär bl a dygnslånga väntetider på akuten, kvinnor
i födslovärkar motas bort i dörren till sjukhuset, äldre
får vänta i år på en höftledsoperation, äldre
vårdbehövande får inte bo tillsammans efter 50 års
äktenskap etc etc Listan på de politiska tillkortakommanden och
misslyckanden kan göras hur lång som helst. Kommer de nya svenskarna
att finna sig i alla dessa missförhållanden? Givetvis inte.
Det talas gärna och
mycket om humanitet när det gäller s k "flyktingar".
Men då det gäller våra egna gamla och sjuka talas det bara
om att spara till sista kronan. Då kan våra annars så
"duktiga" politiker inte ens stava till humanitet. Då handlar
det aldrig om människor!
Av Lagerblads artikel framgår
att "antalet äldre med utländsk bakgrund ökar för
varje år i Sverige" och att "de idag utgör nästan
10 procent av befolkningen." Vi får ständigt höra
att "antalet äldre i Sverige är för många och
kostar för mycket och inte har vett att dö i tid." Men
det gäller givetvis inte de främmande. Det gäller bara dem
som med hårt arbete byggt upp den välfärd som inte längre
finns! För oss. Våra pengar måste ju i första hand
räcka till de tio procenten importerade äldre!
Då finns det inga
resurser...
För något år
sedan rapporterade massmedia om gamla dementa patienter på ett äldreboende
i Göteborg som inte fått komma ur sängen på en vecka.
De fick ligga i nio timmar med smutsiga blöjor. De serverades regelmässigt
kall mat eftersom det inte funnits tid att värma maten. Fyra vårdare
hade hand om femton dementa patienter. I över ett år hade facket
påtalat bristerna på äldreboendet. Chefen för äldrevården
i Göteborg sade sig ha "känt till en del av missförhållandena
men inte att det varit så illa." Ledning och s k ansvariga
politiker har som vanligt inte reagerat!
En anställd på ett av Stockholms sjukhem har berättat att
det finns arton patienter varav fjorton måste matas och i övrigt
skötas som barn. De är två stycken om jobbet vissa dagar.
På äldreboendet Norrelid i Växjö avslöjades det
att gamla får ligga med våta nattblöjor till klockan elva
på förmiddagen. Det händer också att personalen inte
hinner ge dem frukost varje dag. På ett äldreboende i Sundsvall
saknades en så enkel sak som dörröppnare (!) vilket gjorde
att de gamla inte kunde ta sig varken ut eller in! Då hade kommunen
inga resurser. Till dörröppnare. Kommunen hade fördubblat
färdtjänstaxorna och t o m velat lägga ner färdtjänsten.
Ingen "ansvarig" hade någon roll i detta - man hade "inte
gjort något formellt fel." Hade det gällt berikarna hade
det nog gått fort att åtgärda missförhållandena!
Så har våra gamla det i äldreboendet. Listan på politiskt
beslutade missförhållanden kan som sagt göras lång.
"Att då (när
man blir äldre och kanske litet dement) vara omgiven om människor
som kan spanska är förstås en trygghet"
Anna Lagerblad återkommer
gång på gång till hur viktigt det är att de äldre
kan kommunicera med vårdpersonalen på sitt eget språk.
Dessvärre är detta av någon anledning inte lika viktigt
när det gäller våra egna åldringar. De får finna
sig i vårdpersonal som talar ingen eller i bästa fall mycket
dålig svenska.
Enligt DO Margareta Wadstein
har en 85-årig kvinna i min bekantskapskrets som oroar sig för
att få en icke svensktalande hemvårdare, inte rätt att
kräva en hemhjälp som talar svenska! Att ställa krav på
svensktalande personal i hemvården är diskriminerande och därmed
straffbart "om kommunen, som arbetsgivare, tillmötesgår
kravet."En svensk har alltså inte rätt att
kräva svensktalande personal.
Alternativet är enligt
DO att avstå från vård. "Skulle hon (vårdtagaren)
t o m vara beredd att avstå från hemvård som alternativ?
Risken är nämligen att kommunen begår lagbrott om den tillmötesgår
hennes önskemål." En svensk åldring har alltså
inte rätt att vägra låta sig "vårdas" av
t e x en icke-svensktalande afrikan. Alternativet är alltså att
avstå från vård! Något annat alternativ gives m
a o inte för ursprungsbefolkningen! Vi har m a o inte samma rätt
till den trygghet det skulle innebära att vara "omgivna av
människor som kan svenska."
Också i ett inslag
i P 1 för något år sedan om La Dalia underströks vikten
av att de de fem undersköterskorna talade både spanska och svenska:"Att
skapa trygghet genom språket är en av grundidéerna på
Dalian." Ordföranden i Stödföreningen för äldre
spansktalande Luis Narvarez sade: "Det är oerhört viktigt
att få tala sitt modersmål med sköterskor och läkare."
Det skulle också våra
egna gamla tycka. Men de får som bekant nöja sig med outbildad
personal som inte ens talar något så när begriplig svenska. "Alla har rätt till en äldreomsorg där man kan göra
sig förstådd på sitt eget språk" Alla? Ja,
alla utom svenskarna. För svenskarna är "grundiden att
skapa trygghet genom språket" inte aktuell!
"Den svenska vården
är inte anpassad för de behov som finns hos den mångkulturella
befolkningen." Dessvärre är "den svenska
vården" inte heller anpassad för de behov den svenska befolkningen
har. Det saknas nämligen resurser!
Den stora frågan är
alltså: Hur kommer det sig att det alltid saknas resurser när
det gäller etniska svenskars behov men aldrig när det gäller
det nya frälsets krav? Enligt Kommunförbundet "finns det beredskap att öppna fler äldreboenden
anpassade för etniska grupper när behovet uppstår. De flesta
kommuner har råd att erbjuda både personal som talar de boendes
språk, särskild kosthållnng och aktiviteter för den
etniska gruppen."
Märkligt att "de
flesta kommuner inte har råd att erbjuda personal som talar de boendes
språk, särskild kosthållning och aktiviteter" när det gäller svenskar! När det gäller svenskar är
det inga som helst problem att "bunta ihop dem hur som helst."
"Man måste
också se till att de (vårdpersonalen) har ordentlig vårdutbildning
och tillräcklig kulturell kompetens." Ytterligare
ett exempel på att infödda svenskar inte har rätt att ställa
samma krav som de invandrade välfärdskarriäristerna från
jordens alla hörn.
Den 24 maj 2001 undrade
en förtvivlad undersköterska i DN hur hon skulle kunna "leva
upp till sitt ansvar när mina medarbetare inte har någon utbildning.
Många kommer direkt från gatan. De kan knappt skriva sina namn
på tidkorten. De flesta kan inte tala svenska." På La Dalia har man utbildade och dessutom garanterat tvåspråkiga
undersköterskor. Hur går denna ekvation ihop?
"En annan skillnad
är förhållandet till manliga vårdbiträden""Våra kvinnor
tycker det är jobbigt att bli tvättade av dem" (manliga vårdbiträden).
Många av "våra kvinnor" tycker också "det
är jobbigt" att bli tvättade i stjärten av en somalier.
"Svenskar kanske
är mer vana vid att även män arbetar som vårdbiträden." Nej, det är vi inte. Men v i har ö h t inte
blivit tillfrågade! Vi har helt enkelt tvingats "vänja"
oss. Vi har tvingats acceptera direktiven uppifrån. Vi har ingen talan.
Skulle vi våga protestera och opponera oss anklagas vi ofelbart för
"rasism" och "främlingsfientlighet."
För invandrarna finns
en diskrimineringsombudsman men vem företräder våra gamla
som politikerna dömt till den vanvård som är vår tids
ättestupa? De förhatliga Sverigedemokraterna vill tillsätta
en pensionärs- och äldreminister - något som borde vara
lika självklart som att det finns en ungdomsminister!
"Vi försöker
laga latinamerikansk mat" I motsats till svenska åldringar
som ständigt drabbas av undernäring och uttorkning - och som ofta
inte ens får varm mat - serveras frälset på La Dalia näringsriktig,
riklig och god mat från respektive hemländer. "En grundtanke var att erbjuda
pensionärerna sydamerikansk mat. Men vi tänkte inte på att
matkulturen var så pass skiftande i de olika länderna. Nu har
vi fått kompromissa så att vi lagar mat från olika länder
varje dag" har enhetschef Eva Hjalmarsson berättat
i en radiointervju. En av pensionärerna tyckte att "maten
är bra trots att det inte är chilenskt varje dag. Det får
man stå ut med." Det gläder givetvis svenska skattebetalare att man "står
ut" med denna uppenbara och beklagliga brist i kosthållet! Man
kan ju fråga sig hur pass vanligt det är att svenska gamla serveras
specialiteter från sin egen landsända. Krav på specialiteter
från Skåne, Småland, Gotland, Västerbotten etc skulle
knappast tillmötesgås eller ens tolereras!
"I himlen"
"Därute (i
Angered) var det många som sade elaka saker om vad som händer
på svenska ålderdomshem. Men det är inte alls lika hemskt
som de sade, i all fall inte här" sade Vania Ibanez i Lagerblads artikel.
I P1-inslaget om La Dalia
sade en av de intevjuade att "det känns som om jag är
i himlen." Varför gör inte ansvariga politiker en utredning
för att utröna hur många etniskt svenska åldringar
som tycker att de är "i himlen"?
Vid tiden för inslaget
i P 1 om La Dalia vårdade fem undersköterskor sju spansktalande
åldringar från Chile, Bolivia och Uruguay. Ingen av de intervjuade
åldringarna verkade ens i närheten av demens och således
inte speciellt vårdkrävande!
Pedro hade flyttat från
Chile till sina döttrar i Sverige men de kunde/ville inte ta hand om
honom. Pedro kunde klart och koncist uppge varför han bodde på
det kommunala, skattefinansierade äldreboendet La Dalia. Han sade sig
"förstå att att han inte kan kräva att döttrarna
ska ta hand om sin gamla pappa"
Men han kunde utan betänkligheter
kräva att de svenska skattebetalarna skall ta hand om honom!
Den intervjuade sade sig
önska "chilensk TV och inte bara spansk." Åter
en brist som givetvis måste åtgärdas å det snaraste.
Det vore väl dåligt annars. Frågan är om det rent
av inte är ett fall för Diskrimineringsombudsmannen!
