Till det permenta kampanjandet kan räknas vissa återkommande program i televisionen - främst "Mosaik", men också "Svart-vitt".
Public-service-TV må ha ekonomiska problem - många har fått sparken - men detta märks inte i Mosaik. Studion fylls numera med ett stort antal "debatt"-deltagare.
Ordet "debatt" måste sättas inom citationstecken, eftersom det här inte rör sig om vad man traditionellt har menat med detta ord, nämligen ett meningsutbyte mellan människor av olika åsikter. I Mosaik-studion är alla deltagare självklart anhängare av det mångetniska projektet.
Ett exempel var Mosaik sista veckan i november 2000, om skolan. I studion fanns i huvudsak bara invandrare. En av de få svenskarna i programmet var en ordförande i Hem-o-skola. Denne stod bara halvt synlig, snett bakom en invandrare som hade någon slags forskarroll.
Här erkändes plötsligt ett sakförhållande som tidigare kunnat rendera tillvitelser om invandrarfientlighet: föräldrar till invandrarelever kommer inte på föräldramöten. Nu blev detta närmast till en anklagelse mot skolan och det svenska samhället.
Mannan i forskarrollen krävde att en lärare med 30 elever i sin klass, alla av icke-svensk etnisk bakgrund, skulle göra hembesök till varje elev för att enskilt träffa respektive föräldrar. Hem-o-skola-mannen nickade undergivet instämmande.
Lika fylld var Mosaik-studion den 5/12, då ämnet var invandrare och arbetsmarknaden. Temat var det vanliga: all arbetslöshet bland invandrare beror på diskriminering, invandrare är mycket välutbildade och det är upprörande att de inte genast får ett arbete som motsvarar deras höga kompetens.
Samma kväll ägnade sig TV4:s "Svart-vitt" åt ämnet "vardagsrasism". Även här var studion fylld av "debatt"-deltagare. Denna gång kunde dock på en punkt spåras en oenighet bland deltagarna: existerar det en sådan rasism även bland invandrare? Och om den existerar även bland dem - får detta nämnas?
Ja, ska man överhuvudtaget få använda ordet "invandrare"? Se där en fråga att diskutera!
Tveklöst existerar det en företeelse som kan kallas för vardagsrasism, dvs en irritation, trötthet, ibland även fientlighet mellan etniska svenskar och invandrare. Kanske är detta också något som tilltar.
Men varför finns denna vardagsrasism, vad får den att växa? Något som kan ge den näring är just TV-program som dem vi nämnt, där svenskar med invändningar stängs ute.
Invandring förknippas överhuvudtaget av många med negativa erfarenheter, det ger dåliga vibrationer. Detta spiller då lätt över på enskilda invandrare, fastän detta blir djupt orättvist.
Vi invandringskritiker håller rågången klar, och vi försöker hela tiden få fram detta i vårt budskap: kritiken ska riktas mot en felaktig politik, inte mot individer som inte bär något ansvar för denna.
Här får vi dock föga hjälp av media. Tvärtom - man gör allt för att kleta samman kritik av invandringspolitiken med fientlighet mot invandrare som grupp. Politiskt oerfarna svenskar går då lätt i fällan. De vet sig vara kritiska mot den förda politiken, betrakar sig därmed själva som "invandrarfientliga".
