Aftonbladet hade den 23/1 -00 ett tresidigt reportage om Skogås, där två mord/dråp nyligen inträffat. Vinjetten löd "Dokument Skogås", rubriken blev "Granne med våldet" och ung journalist var Jan Helin (med by-line i färg):

"På väg till Skogås maler en fråga i huvudet som startade en hetsig diskussion vid min familj middagsbord på juldagen.

- Barnamordet på julafton, var det inte invandrare som gjorde det?

När svaret var ja på frågan bekräftade det en världsbild för några av de äldre vid bordet. Det gjorde mig arg...."

Finns det sant och falskt? Finns det en verklighet?

När journalisten blev arg över "de äldres världsbild" - berodde det på att den var felaktig, i den bemärkelsen att den inte stämde med verkligheten?

Eller var verkligheten för honom ovidkommande - blev journalisten arg därför att de äldre hade en världsbild som han fann obehaglig?

Är det annars inte ett faktum, när man hör om extrema händelser som tidigare aldrig eller nästan aldrig förekom i Sverige - män som slår ihjäl sina fruar, bröder som misshandlar sina systrar, osv - att det med hög sannolikhet rör sig om dåd av invandrare? Var inte aningarna från journalistens äldre släktingar fullt befogade?

Detta betyder självfallet inte att de flesta, eller ens någon stor andel, av invandrarna i Sverige ägnar sig åt udda våldsbrott. Det utesluter inte heller att det kan finnas olika typer av förklaringar till varför individerna ifråga gjort som det gjort.

AB-journalisten fortsätter, med att bli smått chockerad över uttalandet från en granne till den familj som torterat sina barn:

"- Negrer är ju negrer, va, de har ju sina skinnmössor och så där, men annars hade jag inte märkt så mycket av den här familjen före det här."

Därefter fick journalisten veta något som tydligen satte myror i huvudet på honom och skakade om hans egen världsbild:

"Men det finns alltid en fortsättning som komplicerar och nyanserar. Som att hon har vänner som är invandrare och deltog i demonstrationen mot nazism i Skogås..."