Carin Stenström medverkar i boken "Politisk korrekthet på svenska", med bidraget "Korrekthetens kalla hand".
Hon utgår från situationen i kommunistdiktaturens Tjeckoslovakien. Där kunde man vara oppositionell, där kunde förtrycket synliggöras - Vaclav Havel kunde tvinga makthavarna att reagera 1975 genom att skriva brev till dem:
"Havel hamnade i fängelse. Det var säkerligen det han ville uppnå.
När Havel skrev sitt brev var han säker på att det skulle uppmärksammas. Han hade kanaler till väst, han visste att många publicister skulle slåss om att få publicera det. Han löpte inte risken att fängslas i tysthet, inte risken att tigas ihjäl, inte risken att avfärdas som tokstolle eller rättshaverist. Han hade en motpart som gick att utmana och han hade många som gav honom stöd. Han visste att han skulle hamna i fängelse, men han visste också att han skulle bli en hjälte, åtminstone utanför landets gränser.
Allt detta gick att förutse i hans eget fall. Men också Havel är medveten om att diktaturen har ändrat ansikte. Den är inte längre fysiskt brutal, den ägnar sig inte åt fysiskt förtryck, åt utrensningar och synliga bestraffningar. Styrmedlen är mer raffinerade."
"Det är inte rädsla för fysisk bestraffning, inte rädsla för processer, deporteringar, avrättningar, som styr. Dagens påtryckningsmedel är finare och mer sofistikerade, de riktar sig mot människors existensvillkor. Man tiger för att man är rädd om jobb,..."
"...det svenska demokratiska samhället. Här finns inga uttalade hot mot yttrandefrihet och demokratiska rättigheter. Tvärtom lovprisas dessa ständigt från olika makthavare i samhället. Ändå är det påtagligt att medborgarnas styrs av en ständigt närvarande rädsla. En rädsla för att på olika sätt stötas ut ur samhället, inte längre få höra till det skikt som förfogar över resurserna, som tillsätter tjänster och uppdrag, som bestämmer vilka som är värda att lyssna till, och vilka som för evigt ska dömas till tystnad."
"MEN VILKEN EFFEKT hade ett brev som Havels fått om det hade publicerats till exempel i vårt land och riktat sig mot någon svensk makthavare? Svaret är att det inte hade fått någon effekt alls, åtminstone inte för någon annan än den som skrev det. Vederbörande hade gjort sig själv omöjlig, stämplat sig själv som knäppskalle och bråkstake, som en person man bör akta sig för att ha alltför mycket att göra med. Brevet hade sannolikt inte blivit publicerat, åtminstone inte i någon tidning med hyfsat anseende. Det hade definitivt inte kunnat påräkna uppmärksamhet utomlands. På kort tid hade det tigits ihjäl."
"Men är detta den främsta förklaringen till att det i dag i vårt land i stort sett saknas självständiga tänkare, enskilda individer som genom kunnande och intellekt kan formulera en avvikande hållning, respekteras och ges utrymme att argumentera för sina ståndpunkter? Är det enda förklaringen till att åsikter, som för endast tio eller tjugo år sedan allmänt omfattades av ett stort medborgarkollektiv, idag knappast får lov att uttalas? Är det enda förklaringen till att värderingar och synsätt som för inte länge sedan framstod som bisarra och utan större förankring idag dominerar opinionbildningen? Sker en sådan utveckling verkligen av sig själv?"
"I stenciltidskriften 'Palmenytt - det som inte står i tidningen', utgiven av författaren och journalisten Sven Anér,... finns ett brev återgivet... Den pensionerade polisen skriver till Sven Anér:
'Du är ju journalist och bör därför veta något om varför vissa företeelser inte får några omnämningar i tidningarna och andra media. Att så sker i en tidning är väl inte anmärkningsvärt, men då man märker samma tystnad i alla typer av media, då börjar man ana någonting.
Vem eller vilka är det som lägger den kalla handen på ordet i vårt s.k. fria media eller kanske är de inte så fria i detta, den omskrutna öppenhetens land? Det tänds ju inga bokbål och inleds heller inga kättarprocesser mot de som envist förfäktar sina synpunkter, men de tystas ändå genom en osynlig samfälld censur, för det kan väl inte vara självcensur. I sådana fall är det minst sagt egendomligt att alla medier utan undantag skulle tiga samfällt.
Det kan helt enkelt inte vara möjligt i detta medietäta land, ty allt talar för att någon eller några sitter och håller samtliga media i strama tyglar då det gäller vissa risker i form av obehagliga fakta, som står i strid med etablissemangets affärer eller de intressen detta företräder.
Med din långa yrkesverksamhet på riksnivå måste Du någon gång varit nära den osynliga kalla handen med makt att nå alla media och därmed även de enskilda mediearbetarna, eller är medias landsomfattande självcensur i obehagliga frågor en yrkeshemlighet som man aldrig kan få något svar på?'
Finns det en sådan osynlig kall hand över svenska media? Och hur ser den i så fall ut? Vilken roll spelar det så kallade psykförsvaret, Styrelsen för psykologiskt försvar? Kan man skrämma enskilda journalister till tystnad?"
"...ger en ny bild av det svenska politiska systemet. Det finns en synlig del, som så att säga befinner sig över ytan, som är noggrannt reglerad, och omgiven av olika garneringar som ska åstadkomma den rätta demokratiska framtoningen. Men sedan finns det uppenbarligen också en del som inte syns, som befinner sig under ytan eller under jorden, och vars verksamhet är allt annat än prydlig och rumsren."
"Strategierna för
att utnyttja demokratin för antidemokratisk verksamhet har förfinats
och effektiviserats. Ingen är så dum att han eller hon öppet
bekänner sig till åsiktsförtryck eller åsiktslikriktning.
Långt effektivare är ju att utåt tala om frihet men i det
fördolda arbeta för ofrihet. Då kan man använda hela
den propagandaapparat, hela den aktionsscenen, som olika medier erbjuder."
"Det tycks i Sverige vara så att åsiktsförtrycket i alldeles särskilt hög grad riktar sig mot åsikter som har bred förankring bland stora grupper medborgare, eller mot åsikter som för bara kort tid sedan omfattades av i stort sett alla, också de politiska partierna. Mycket små särintressen kan däremot ges en grotesk uppmärksamhet.
Ju större risk att en åsikt ska vinna gehör, desto starkare är det krafter som sätter in för att stoppa åsikten."
