Ur ett av Carl Bildts veckobrev, febr -00:
"Jag flyger hem via Wien och tar del av den senaste utvecklingen i det drama som ett antal EU-regeringar ställt till med kring den österrikiska regeringen. Solen lyser även här. Än förefaller riksdagshuset vid Ringstrasse stå kvar. Än syns inga tecken på koncentrationsläger i Wiens utkanter. Än har Polen inte invaderats.
Det mest substantiella som hitintills hänt är att en provinsiell populist från Kärnten gjorts till europeisk mediestjärna. I tyska vänsterorienterade Der Spiegel läser jag en förtvivlad artikel om hur den provinsielle populisten inbjudits till alla populära TV-program och där förefaller att ha gjort slarvsylta av alla dem som var inbjudna för att göra slarvsylta av honom.
Man talar kritiskt om medias misslyckande i denna affär. Kanske hade det varit riktigare att tala om politikens klavertramp. Det är svårt att undgå att tala i termerna av en politikens kris i vissa av dessa länder. Det som hänt i Österrike bottnar i mångas reaktion mot ett förstelnat politiskt system."
Helena Rivière konstaterar i SvD den 5/3 -00 att Jörg Haider avgick frivilligt som partiledare:
"Retrospektivt finns det anledning att fundera över Haiderhotet, hur snabbt hans farlighet blev en allmän sanning och hur svårt det blev efter bara ett par veckor att upprätthålla bilden av honom som mini-Hitler,.."
"Vari Haiderhotet skulle bestå har inte varit lätt att se på egen hand. I svenska medier rapporterades om ett klandervärt yttrande från 1991, där Haider tillskrev Hitlers sysselsättningspolitik förtjänster, ett annat från 1995, där Haider kallade en samling äldre herrar med nazistiskt förflutet för hedervärda, och ett tredje, mer betänkligt, när han kallade koncentrationsläger för straffläger (som om de som skickades dit skulle haft något att sona). Rätta mig om jag har fel men det är mig veterligen de exempel på Haiders flört med nazismen som rapporterades hos oss."
Än tunnare har det varit med beläggen för Haiders förmenta främlingsfientlighet:
"På tv fick vi se Haider protestera mot slapp rättstillämpning. Han ville ha en ung man från Bangladesh utvisad. Den som får 7.000 schilling i socialbidrag i månaden och tackar genom att våldta unga österrikiska tjejer ska ut ur landet, ryade Haider. Men fler exempel på främlingsfientliga uttalanden än så har vi inte fått, vilket är konstigt. Det borde ju finnas massor att ta på om Haider verkligen spred sjuk propaganda."
"Österrike tog emot fler flyktingar från kriget i Bosnien än Sverige. 100.000 mot våra 80.000, och tio procent av Österrikes åtta miljoner invånare är invandrare, ... Samsynen i Österrike om invandringspolitiken är förhållandevis stor. Det gäller att integrera dem som redan är där framför att ta emot fler. Frihetspartiet räds i partiprogrammet en 'okontrollerad och kaotisk invandring', att den ska äventyra 'den sociala freden'... De har närmare till kaoset på Balkan och till de fattiga demokratierna i Centraleuropa än vi och kanske större skäl än vi att vara oroliga."
Det har varit svårt att via medierna själv bilda sig en uppfattning om uselheten hos denne Jörg Haider, tycker Helena Rivière:
"... det är svårt att med liv och lust delta i bannlysandet av honom om man vill vara säker på vad det är man gör, det är svårt att projicera så gruvlig ondska på någon innan han har inkräktat på principen om mänskliga rättigheter eller ens påstått att det är vad han vill. Ändå finns denna bild av någonting verkligt obehagligt och jag undrar fortfarande vad de som återger den bilden vet som jag inte vet..."
Rivière talar om ett slarv med språket som medger en "smygande förgiftning":
"Det är fritt fram att antyda nazism, förbindelser, smitta hos dem man inte gillar i värsta McCarthystil. Som när Maria Schottenius i Expressen den 9 november 1999 påstår att Anders Björnsson är en av dem som 'skapar förutsättningar för kristallnätter'."
"I all psykologisk krigföring kommer en väldefinierad ondska väl till pass, och ju värre man får den ondskan att bli, desto lättare har man att sopa ut allt möjligt annat som kan associeras dit. Man skapar ett brett spektrum av guilt by association enligt känt mönster och gör allting i närheten av det onda farligt. Den nya specialiteten - utstötning - som så självklart riktar sig mot det onda har ändå egendomligt anakronistiska drag som väl inte direkt rimmar med tanken på tolerans och demokratiska principer. Men vem kan väl ha något att invända mot att man pucklar på demokratins fiender? Att man därtill under Förintelsekonferensen kunde få en samlad europeisk aktion till stånd (med Pierre Schori som en av de drivande bakom förkastelsedomen) gjorde bara budskapet till väljarna på hemmaplan så mycket tydligare: Varning."
Avslutningsvis ställer Helena Rivière mobbningen av Österrike i relief till en aktuell utredning:
"Demokratin förutsätter aktiva medborgare som kan tänka själva som Bengt Göransson just har påpekat i sin demokratiutredning. Då skulle det ju vara bra om vi tilläts öva oss i att tänka."
