I Dagens Industri den 9/2 -01 hade Anders Isaksson en krönika med rubriken "Pastor Jansson blir mångkulturell". Pastor Jansson - prästen som var så modern och vidsynt och just därför inte lika noga med det religiösa:
"Pastor Jansson är fortfarande i farten, numera dock i mångkulturell förklädnad. Han har lämnat kyrkan för politiken och politiserande intresseorganisationer och bytt predikstolen mot en mer kraftfull megafon: numera avfyrar han sina plattityder på dagstidningarnas debattsidor, Brännpunkt, DN-debatt, Aktuella frågor och allt vad de heter.
Isaksson exemplifierar med en artikel av LO-ordföranden Vanja Lundby-Wedin och arton andra fackliga ledare - "Låt antirasism bli vardagsmat", där folket manades att sluta upp bakom regeringens konferens till kamp mot den globala intoleransen: "I facket, i skolmatsalar, i fikarum och runt köksbordet måste samtalet om människovärde och demokrati ständigt pågå".
Anders Isaksson:
"Problemet är inte formuleringarna i sig, alla upplysta människor är väl mot rasism och för dialog, utan att de är så uppenbart tillrättalagda till sitt egentliga syfte: att påtvinga andra sin egen goda vilja. Taktiken är lika gammal som beprövad: den som inte är för det påstått goda, är helhjärtat för det hotande onda. Ju enklare förkunnelse, desto större krav på distinkta motsatser: rätt eller fel, himmel eller helvete, rasism eller antirasism. Debatten i fikarummen blir därigenom varken öppen, prövande eller sökande, den förses i stället med en fix utgångspunkt, ett antingen-eller.
Den som inte omedelbart faller in i gemenskapen av rättänkande och goda människor framstår som suspekt, kanske hemfallen åt rasistiska eller högerextremistiska böjelser. Samma upplägg går igen i slutdeklarationen från regeringens konferens mot intolerans, ett dokument där femtio stater enats om själva orden men knappast ägnat någon möda alls åt att enas om vad de betyder."
Isaksson kommer sedan in på hur det mäts med olika mått beträffande våldsbrott i Sverige:
"När politikerna i den goda viljans namn väljer att skydda minoriteter med extra hårda straff för rasistiska brott, riskerar de i stället en kategorisering som gör våld på principen om likhet inför lagen.
Rasistiska brott blir i praktiken svenskars brott mot invandrare, minoriteterna antas ju per definition vara antirasister. Just så var det för ett år sedan i Skogås när mordet på en invandrare föranledde två statsråd att lägga blommor på mordplatsen och att proklamera kamp mot rasismen. Dessvärre kunde varken polisen, åklagaren eller domstolarna finna något uttalat rasistiskt motiv, bara ett vanligt gängbråk som gått snett.
När ett gäng
unga invandrare nyligen mördade en skinnskalle i Sätra var
det aldrig ens tal om någon liknande utryckning, brottet stämde
inte med mallen: fel sorts offer och fel sorts gärningsmän. Åklagaren
avstod också från att rubricera dådet som rasistiskt och
antydde i stället 'ett politiskt motiv', vad det nu kan innebära..."
