Defintioner:
Vad är PC?
1. I DN den 18/1 -98 fanns en intervju med Jonathan Friedman, socialantropolog i Lund. Hans sammanfattning av begreppet "politiskt korrekt" löd:
"... när påståenden reduceras till att bedömas som goda eller dåliga. Allt som sägs blir till åsikter, vars sanningshalt aldrig prövas. Argument fördöms på moraliska grunder utan att logiskt analyseras.
Den fria diskussionen försvinner, och ersätts av associativa tankekedjor. Det som sägs blir mindre viktigt än att definiera den som säger det som tillhörig en grupp. Det viktiga är vem som äter lunch med vem, vem som pratar med vem, vem som finns var vid vilket tillfälle."
2. "Politisk korrekthet på svenska". Så heter en bok, under redaktörsskap av Pierre Kullbom och Per landin, utkommen i augusti -98. Ur inledningen:
"PC är inte så mycket innehåll som metod, ett sätt att lägga locket på debatten och tysta vissa icke konforma sanningar. Vad som är rätt eller fel, sant eller falskt kommer inte i första hand, utan vad som är gott och ont.
PC förstår inte humor eller ironi, utan bygger enligt en skiftande liturgi upp nya tankeschabloner och språkförbud i godhetens och det dåliga samvetets namn. Ingen vill framstå som ond och därför gäller det att hålla tungan rätt i mun. Att tänka fritt är inte förbjudet, men att tänka rätt har närmast blivit ett samhälleligt påbud. Den gamla vänstern, som en gång slogs för människornas frigörelse, har under sin trettioåriga vandring genom institutionerna skapat nya tabun och tankeförbud....
Samtidigt som demokratin och humaniteten prisas i högtidstalen accepteras sällan några tankemässiga avvikelser, såvida de inte håller sig inom de korrekta ramarna. Det blir svårt att samtala i en sådan miljö."
3. På Dagens Nyheters ledarsida den 5/7 -98 hade Johannes Åman ett inlägg under rubriken "Vidga gränsen för vad som får sägas". Det inleddes med följande stycken:
"I en krets av ungdomar kan klädstil eller musiksmak vara avgörande. En replik eller en liten detalj kan tas till intäkt för att en person inte bara har fel utan är fel. För den som står utanför ungdomskulturen kan en sådan förkastelsedom tyckas obegripligt hård. Men liknande mekanismer finns i de flesta sociala sammanhang.
När en mer eller mindre stark konsensus har etablerats i en grupp löper den person som inte förstår detta, eller trots att den gör det ändå väljer att utmana den etablerade samsynen, alltid en risk att anses vara 'fel'. Skalan av sociala repressalier går från besvärad tystnad via utfrysning till mobbing.
Politiken och den offentliga debatten är inga undantag. I USA flammade vid 90-talets början en debatt upp om fenomenet att människor i vissa liberala och radikala kretsar handlade och tänkte 'politically correct' mer på grund av vad som förväntas bland likasinnade än att de själva hade en genomtänkt hållning."
|
|