I Sydsvenskan den 3/12 -99 rapporteras om "Historiskt beslut om minoritetsspråk":
"Det i huvudsak eniga riksdagsbeslutet innebär att samer, sverigefinnar, romer och judar utgör nationella minoriteter i Sverige. Deras språk är samiska i olika varianter, finska, tornedalingarnas språk mäenkieli, romernas romani chib och juddisch som judar i Sverige talat under olika perioder.
De tre förstnämnda språken har en geografisk bas, det vill säga de talas i huvudsak i en viss del av landet...."
Varför ingår juddisch i detta sammanhang? Hur viktigt är jiddisch för judar i Sverige? Hur många av dem kan överhuvudtaget förstå jiddisch? Är det någon enda av dem som inte klarar att förstå och göra sig förstådd på svenska?
Vilka kunskaper hade beslutsfattarna kring detta, innan de beslöt i frågan?
Kanske ska kunskaper kring detta förmedlas till landets alla barn och ungdomar - av notisen framgår nämligen vidare:
"Läroplanen för grundskola och förskola ska ändras så att alla elever i Sverige får kunskap om dessa språk och minoriteternas kultur, religion och historia. Statsrådet Ulrica Messing betonade..."
Men vilka kunskaper får eleverna om sin egen kultur och historia?
