I Aftonbladet den 6/1 -04 skriver Yrsa Stenius:
"Utanförskap bakom det allt grövre våldet
Så gott som varje dag läser vi numera om brotten: unga män som uppretade över någon oförrätt tar till oproportionerligt grovt våld. De öppnar eld mot en folkmassa, kör en bil i hög fart rakt mot en krogkö, lurpassar med skarpladdat vapen på någon obeväpnad antagonist samt skjuter obesvärat från nära håll när vederbörande uppenbarar sig."
Stenius konstaterar att detta tilltagit under det senaste decenniet:
"...dessa illgärningar som inte bara vittnar om anmärkningsvärd hänsynslöshet hos gärningsmännen utan enligt min mening också om något allvarligare: vad jag tycker mig urskilja hos dessa unga kriminella är en brist på medmänsklig inlevelseförmåga som är så total att den måste betraktas som sjuk. Vad jag tycker mig se är människor som har stannat i sin mentala växt, människor som aldrig har lärt sig att korrekt relatera sig själva till andra och till omvärlden, utan förblivit treåringar som uppfattar sig själva som det nav världen snurrar kring och som blir oerhört förgrymmade när de blir tagna ur den villfarelsen.
Sådana individer har naturligtvis alltid funnits och många av dem har tillhört det klientel som har befolkat de långtidsdömdas avdelningar på våra fängelser. Men de har ändå varit relativt sällsynta..."
Hon frågar sig vad som hänt under de senaste trettio åren som fört oss till denna situation:
"Man kan naturligtvis hänvisa till den markant ökade användningen av droger av olika slag, men jag tror inte den förklaringen är på långt när tillräcklig, särskilt som drogerna i sin tur kräver en förklaring.
Jag föreställer mig att det finns flera samverkande krafter, inte bara i det svenska samhället men alarmerande snabbt nu även här, som bidrar till att många ungas förmåga att korrekt ta in världen och finna sin plats i den aldrig utvecklas.
Jag tror att det finns en kombination av utanförskap och övergivenhet i det svenska samhället som vi väl etablerade har stora svårigheter att föreställa oss. Segregationen som i hög grad drabbar invandrare, svårigheterna att hålla samman familjerna, teknikutvecklingen som gynnar det solitära knappandet vid datorn samt försvagningen av samhällssolidariteten har lett till att tiotusentals unga växer upp utan förankring i sina familjer, utan djupare vänkontakter och utan att få fäste i ett samhälle som rustar ned allt från ungdomspsykiatri till tennishallar."
Blågul kommentar
Stenius dristar sig till sist att använda ordet "invandrare" i sammanhanget, men bäddar in det i det politiskt korrekta offer-scenariot.
Det är sant att samhället rustar ned, men vad beror det på? Jo,resurser saknas. Och varför saknas resurser? En viktig orsak ligger i kombinationen av en slapp socialpolitik och en okontrollerad invandring.
Minska invandringen och vi får färre personlighetsstörda unga män som går lösa på våra gator (då de inte, till höga kostnader, sitter inspärrade).
