I offensiven för det mångkulturella projektet används även tidskrifter för intresseorganisationer, där man således motverkar sina medlemmars intressen. Exempel på detta är Kommunalarbetaren och andra fackförbundstidningar. Ett ytterligare exempel finner vi i hyresgästernas tidning Vår Bostad.
I aprilnumet fanns förutom en ledare med korrekt färgade glas en artikel av Alexandra Pascalidou, med rubriken "INVANDRARE I VAR PORT".
Formellt sett handlar den om ett recept för integration, men är det fråga om seriöst politiskt förslag? Nej, AP intar snarare en pose och redaktören får manifestera sin korrekthet. Envar axlar sin roll, men i sakfrågan trampar man bara vatten.
Enligt ingressen vill AP ha "minst en familj med utländskt namn i varje trappuppgång och hon vill bussa svenska ungdomar till invandrarförorterna, så att de kan vidga sin världsbild."
Åtgärden skulle vara till för svenskars skull, också för invandrarnas. För dem är det "en mänsklig rättighet att... få leka med en svensk." AP skulle, om hon var bostadsminister, se till att "blanda boendet" och "låta rika bo bland fattiga, låta svartskallar bo bland svenskar". Detta skulle, menar AP, "slipa ned fördomströsklarna".
Men hur har vi fått den situation vi har? Varför bor svenskar och invandrare i olika bostadsområden? En anledning är ju att svenskar flyttar bort från områden, när det blir många invandrare där.
Det handlar alltså inte om fördomar, utan snarare om motsatsen. Genom egen erfarenheter av den mångkulturella verkligheten tar man det stora steget att bryta upp och ge sig därifrån.
Om Pascalidous förslag för ett ögonblick skulle ta på allvar, hur tolka dem? Hur skulle man förmå svenskar att bo där inte vill, dvs bland invandrare? Ska de lockas, med särskilt låg hyra eller ett särskilt bidrag som belöning? Eller ska de tvingas? Kanske är det just så - fallet Bunkeflostrand tyder faktiskt på det!
En förutsättning för en bra integration är en vilja att anpassa sig i det nya samhället från de nyanländas sida. Detta vill korrekta redaktörer och skribenter som Pascalidou inte kännas vid.
