Utan recensioner
Kalmarförfattaren Anders Johansson bemöter
i Smålandsposten den 2/11 -03 ett tidigare inlägg av Gunnar Nordmark
(fp). Några citat:
"Sverige har redan
västvärldens dyraste invandrarpolitik. Men Nordmark är inte
nöjd.
- Det rika Sverige har
råd att hjälpa till, skanderar politiker och journalister.
-Det finns inga resurser,
säger samma politiker när de lägger ner hela sjukhus, skär
i skolor och barnomsorg, äldreomsorg och handikappstöd och avstår
från att utreda misshandel och personrån.
Nordmark har hakat upp
sig på siffran två miljoner invandrare och citerar som stöd
Ulf Beijbom. Men inte ens min gode vän Beijbom bestämmer över
kriterierna för invandrarbegreppet. Det avser nämligen både
första och andra generationen invandrare.
Nordmark undviker att ställa
den enda väsentliga frågan: Hur stor del av andra generationens
invandrare är integrerade i det svenska samhället?
Den frågan besvaras
däremot till dels i en nyligen ventilerad avhandling av Aje Carlbom. Resultatet är precis så skrämmande som man kunde
ana: integrationen i de invandrartäta områdena är mycket låg
eller obefintlig, till exempel i Rosengård med 22 000 människor."
Carlbom uppmanar till följande:
Erkänn existensen av kritiker och låt dem komma till tals. Ta debatten
och stämpla inte automatiskt oliktänkande som rasister!
Kanske något för
Nordmark att begrunda när han på lösa grunder misskrediterar
Lars Jansson. Denne pensionerade, lågmälde forskare, som jag råkar
känna en aning, är så långt från rasist och främlingsfientlig
man kan komma. Däremot har han svurit i kyrkan genom att redovisa hela
kostnadsbilden för invandringen.
Nordmark kunde med fördel
studera Journal of Population Economics 1999, volume 12, nr 13 och där
till sin förvåning finna att en av "experterna", nämligen
professor Jan Ekberg kommer fram till ungefär samma siffror som den förkättrade
Jansson vid 1990-talets början.
Lars Jansson anser att
det är den omåttligt generösa invandringspolitiken som fört
ner Sverige till något av en bottenplats i välfärdsligan.
Den som kritiserar Janssons siffror borde åtminstone ha det goda omdömet
att själva tala om vad det kostar att över
skattsedeln försörja 450.000 arbetslösa invandrare, liksom
130.000 förtidspensionärer och 141.000 ålderspensionärer
med utländsk bakgrund. Hur vi än räknar blir kostnaderna enorma.
Även om, låt
oss säga, den årliga belastningen för invandringen på
statsbudgeten hade stannat vid 50 miljarder (enligt Lars Jansson 267 miljarder
1999), så borde den givetvis ha observerats av ansvariga ministrar,
regeringar och riksdagar. I dagsläget tycks ingen bemöda sig om
att analysera de verkliga kostnaderna därför att ämnet inte
ingår i debatten. Allt annat har en budget, inte minst cancervården.
Saken är extra upprörande därför att merparten av dem
som kommer hit som asylsökande har visat sig sakna asylskäl - men
de kostar mångmiljonbelopp därför att asylhanteringen är
så tungfotad.
Nordmarks och hans gelikars
delvis missriktade idealitet får svåra konsekvenser inte bara
för Sverige utan bidrar också till onödigt lidande för
asylanterna. Nordmark tycker inte att locket lagts på i dessa frågor,
vilket han ser debatten i denna tidning och publiceringen av min bok som ett
uttryck för.
Jag kan berätta att
min bok inte fått en enda recension i svenska dagstidningar (som jämförelse
kan jag nämna att mina tre senaste diktsamlingar vardera fått cirka
60 recensioner). Jo, en recension har beståtts boken, i Bibliotekstjänst.
Trots en mycket välvillig anmälan köptes boken bara in i 20
exemplar på Sveriges samtliga bibliotek. Detta trots att ämnet
är en ödesfråga för Sveriges framtid och ekonomi och
det dessutom praktiskt taget saknas debattböcker i ämnet."
