Lars Janssons bok "Mångkultur
eller välfärd?" kan utan omsvep rekommenderas till
läsning! Späckad med relevanta fakta och starka argument kan den
ses som något av en handbok inför valet för varje invandringskritiker.
Ur ett faktablad om boken, framställt
av Lars Jansson:
"Folkvandringen till
Sverige med stöd av människosmugglare och hur det bidrar till obalansen
på arbetsmarknaden behandlas. Mindre än 10 procent är flyktingar.
Sverige beviljade 5 ggr så många uppehållstillstånd
som andra EU-länder, räknat per invånare, under 1990-talet.
Regering och riksdag ställer inga krav på de asylsökande i
fråga om språk, kunskap om Sverige etc. Därför får
de svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. ... detta driver
upp kostnaden för invandringen. Denna omfattar alla välfärdskostnader
(skola, sjukvård, etc), kontanta ersättningar och del i övergripande
samhällskostnader..."
"... Kostnaden för
invandringen uppgick till 267 miljarder kronor (mdkr) 1999. Den utgjorde 24
procent av vad hela den offentliga sektorn kostade."
"I relation till BNP
har kostnaden för invandringen fördubblats, från 7 procent
1990 till 13,5 procent 1999."
"Om invandrarna hade
haft samma sysselsättningsgrad som svenskarna skulle BNP varit 100 mdkr
högre/år."
Bland de elva kapitlen kan nämnas
följande rubriker:
2. Folkvandringen till Sverige
4. Invandrare på arbetsmarknaden
5. Sociala konsekvenser
6. Kostnader för invandringen
7. Finansieringen
8. Gåvopolitik och välfärd
på kredit
9. Är välfärden på fallrepet?
10. Kan mångkulturen berika Sverige?
Några citat ur boken:
"Invånare i
EU-länderna kan flytta till Sverige för att arbeta, studera eller
bara bo här. Men ingen skulle kunna flytta hit och låta sig bli
försörjd av svenska skattebetalare. De måste kunna försörja
sig på egen hand. Mot detta står den inkonsekventa invandringspolitiken.
Invånare i länder som inte är med i EU och som kanske bor
1000 mil från Sverige kan komma hit och bli försörjda av svenska
skattebetalare under obegränsad tid. Sverige erbjuder förmånligare
villkor till folk från länder utanför EU än från
EU-länder..."
Nästa citat blir intressant
mot bakgrund hur företrädare för FN och UNHCR med jämna
mellanrum läxar upp länder i Västeuropa för att inte ha
en tillräckligt generös flyktingmottagning:
"FN har ungefär
190 medlemsländer som är självständiga stater. Medborgare
från mer än hälften av dessa länder söker sig varje
år till Sverige... Hur kan mer än hälften av FN:s medlemsländer
ha medborgare som finner sin situation i hemlandet så eländig att
de måste fly och söka asyl i Sverige eller andra länder? Inte
ett år utan varje år! Det synes betyda att mer än hälften
av medlemsländerna i FN har politiska ledningar, som förföljer
och behandlar sina folk så illa att de anser sig behöva söka
skydd i andra länder.... Eller är de så att flyktingkonventionen
och asylrätten missbrukas?"
Lars Jansson konstaterar också
ett samband mellan u-hjälp och migration, men inte så att de förra
motverkar det senare! Tvärtom:
"Under 1997 lämnade
Sverige bilateralt bistånd till 121 länder. Från 80 av dessa
länder fick flyktingar, ekonomiska migranter och anhöriga uppehållstillstånd
i Sverige samma år, vilket utgör 66 procent av de länder som
fick bilateralt bistånd.... Biståndet stimulerar uppenbarligen
till utvandring från mottagarländerna. Ju fler länder som
får utvecklingsbistånd, desto flera medborgare i dessa länder
kommer att söka asyl i Sverige." 1)
Många som fått
PUT i Sverige har inga legala skäl till det, skriver Jansson:
"Konventionen driver
således fram en extremt dålig måluppfyllelse för flyktinghanteringen.
Vi hjälper dem som inte behöver hjälp. Samtidigt bidrar vi
till 'brain-drain' av arbetskraft som som behövs
i utvecklingsländerna. Det handlar om ett ofantligt slöseri med resurser
pga att flyktingkonventionen kommit att utnyttjas på ett icke avsett
sätt."
"Det har visat sig
att människosmuggling bedrivs från företag i Ryssland, vilka
uppträder som resebyråer. De säljer helt enkelt en produkt
som beskrivs på följande sätt: flyktingskap och senare medborgarskap
i landet. Priset är 5000 dollar, kontant betalning i Moskva. Priset inkluderar
allt tills dess att den asylsökande är i det nya landet och även
advokattjänster på platsen. De inriktar sig främst på
Norge, Sverige och Belgien.
Företagen lockar ryssarna
genom annonser i ryska tidningar. De berättar om vilka förmåner som asylsökande får, särskilt i Norge,
som anses ha de bästa villkoren för asylsökande i Europa. De
uppges få gratis bostad, tre mål mat om dagen gratis och gratis
medicinsk hjälp, som kan vara mycket kostsam i Ryssland. De säljer
ett paket, som även omfattar information och viss utbildning hur de skall
uppträda och vad de skall säga till myndigheter i det nya landet..."
Vad skulle då kunna
vara alternativet? Lars Jansson:
"Några forskare
har utarbetat förslag till hur man skulle kunna lösa många
av de problem som flyktingarna och mottagarländerna har. Ett av förslagen
är att FN bör upprätta regionala mottagningsstationer i länder
som gränsar till områden som genererar flyktingar. UNHCR skall
där samordna flyktingmottagningen och besluta om vilka som är flyktingar
och därför behöver skydd. Endast tillfälliga uppehållstillstånd
skall beviljas och återvandring ske när skyddsbehov inte längre
föreligger. De som på eget initiativ reser till avlägsna länder
avvisas och hänvisas till UNHCR:s mottagningsstation i deras närområde.
En viktig fördel är att asylprövning sker av FN och inte behöver
ske i mottagarländerna. Utplacering på olika länder kan ske
på liknande sätt som för kvotflyktingar idag."
Många fler godbitar finns att citera
ur boken "Mångkultur eller välfärd?",
men det får anstå till senare. Det ovan citerade bör ändå
räcka för att övertyga om att ett inköp av denna bok kan vara en klok investering!
