Rättssäkerhet innebär rimligen att å ena sidan ingen ingen döms oskyldig, å andra sidan att brott beivras. Det blir då en utmaning att samtidigt leva upp till båda dessa krav. I praktiken blir det en avvägning, samhället tvingas placera sig någontans på en skala.
En ledare i Eskilstunakuriren den 17/12 -02 vittnar om hur brottslingars intressen nu sätts före brottsoffers. Tidningen tar sin utgångspunkt i ett aktuellt fall, då en sommarstugeägare överraskat en tjuv och skjutit honom i axeln:
"Grannarna där ute i Roxnäs vittnar om de ideliga inbrotten och om hur lite som händer när de anmäls. Polisen kommer inte ens på besök utan skickar en blankett som brottsoffren får fylla i själva. ... Om polisen inte ens bryr sig om att komma och göra en brottsplatsundersökning, hur ska man då kunna räkna med att inbrottet någonsin klaras upp? "
"Mannen som sköt hade haft tjuvbesök flera gånger på sistone - vid åtta tillfällen under ett och ett halvt år. Och ingen svarade hos polisen när han ringde för att rapportera det pågående inbrottet på söndagsmorgonen. "
Ledaren konstaterar att denna utveckling leder till mer av privat inköpt bevakning, men att detta är något som vanligt folk inte har råd med: "De boende i Roxnäs kan knappast köpa vare sig brottsutredning eller vaktmanskap ur egen ficka."
Risken finns naturligtvis i det läget att människor tar lagen i egna händer. Men om inte samhällts rättsvårdande instanser reagerat dessförinnan, kan det ske då. Eskilstunakuriren anför ett exempel:
"Mest uppmärksammat i Eskilstuna på senare tid är fallet med den butiksanställde som stängde in en ung inbrottstjuv i väntan på polisens ankomst och sedan åtalades för olag frihetsberövande.
Även den gången handlade det om att polisen inte hade tid att komma..."
