Fattigdom och rån
Ur inlägg på Passagens "Konferens: Politik" den 29/8 -00, singerat "Räknenissen":
De fattiga som inte rånade andra
Sedan man inte längre kan förneka invandrarnas höga brottslighet är som bekant invandrarkramarnas nya försvarslinje att hänvisa till deras svåra sociala situation, som tvingar dem att råna svenska ungdomar på bl a dessas skor.
Gå inte på detta! I Aktuellt 25/8 2000 sändes ännu ett upprörande och deprimerande reportage om den lavinartade ökningen av ungdomsrån. Ännu mer upprörande och deprimerande var en obligatorisk nyttig idiot, en polis som arbetade med dessa rån och som sade ungefär att det hela är en social fråga, som vädjade till svenskarna att minnas att brott av denna typ alltid har förekommit i underklassen, att det handlar om de som inte har pengar mot de som har pengar, .."
"För det första måste man fråga sig om det verkligen är sant att det finns "fattiga" i Sverige. Den svenska socialbidragsnormen är generös. Ingen behöver sakna skor.
I själva verket gör socialbidragets konstruktion med extra tilldelning för varje barn, och gratis tilldelning av sådant som glasögon, att socialbidragsfamiljer i många fall har det ekonomiskt bättre än familjer med flera barn där båda arbetar.
Tro inte heller på att rån av denna typ 'alltid har förekommit i den svenska arbetarklassen'. Det är inte sant. På den tiden när det faktiskt fanns människor som inte hade råd med skor, rånade man inte andra på deras skor.
Titta i din bokhylla eller uppsök närmaste ännu ej nedlagda bibliotek där man fortfande har råd att ha en del böcker på svenska.
Du kan börja med Strindberg - Kristin och Jean samlar förstås sina polare och snor herrns värdesaker? Fröken Julie blir gängvåldtagen av husfolket efter logdansen? Gusten slår ihjäl Carlsson som hotar att ta över hans arv? I 'Röda rummet' finns några hotfulla meningar om när arbetarna ska komma mer från Vita bergen - men går man någonsin ner och utövar fysiskt våld mot de rika?
Dan Andersson skrev sina visor när seklet var ungt, om kolare och skogsarbetare och tiggare från Luossa, de fattigaste bland de fattiga. Våld och hot i dessa visor?
Nils Ferlin var ganska mager om bena - men aggressiv?
Läs sedan arbetar- och proletärförfattarna. Martin Koch skrev 'Guds vackra värld' och 'Arbetare' - nog för att folk hade det eländigt, men aldrig att man gick till våldsattack mot de rika.
Vilhelm Moberg, uppvuxen i det steniga Småland, skriver om bondebefolkningen - rånar de fattiga drängarna Arvid och Robert bonden de är anställda hos? Nej, de sparar sin lilla årslön till Amerika-resan. Hotar Danjel i Kärragärde prosten? Nej, han håller på sin rätt att hålla gudstjänst med icke-våld. Använder indelte soldaten Rask sitt tjänstevapen för att plocka de rika på pengar när hans familj faktiskt håller på att svälta ihjäl?
Ivar Lo Johansson skildrade statarnas fattiga liv och berättar om sin egen fars slit som egnahemmare i Analfabeten, Ivar Lo har skrivit om sin uppväxt och sitt liv som gårdfarihandlare. Inga gängrån i sikte
Lars Ahlin skrev 'Tåbb med manifestet', Moa Martinson om kvinnornas liv, med 'Kungens rosor', 'Kvinnor och äppelträd', 'Mor gifter sig'. Läs, läs. Ni har nog glömt hur bra de verkligen skrev!
Harry Martinson om sina uppväxtår i 'Nässlorna blomma', sin luffartid i 'Vägen till Klockrike'. Är de fulla av knivöverfall av de som inte har pengar, mot de som har pengar?
Eyvind Johnsson är just hundraårsaktuell och många minns väl hans roman om Olof. Olof slog väl ner både sågverksägaren och biografdirektören eftersom de ägde mer än han? Jaså inte.
Jan Fridegård skrev 'Lars Hård'. Hård med dagens mått?
Tora Dahls självbiografiska Gunborg-serie skildrar ett fosterbarn som växer upp hos en fattig fostermor och sedan hos en fattig biologisk mor. En fostermor och en biologisk mor som satte sin allra största ära i att barnen skulle bli hederliga och arbetsamma och sköta sina studier.
Per Anders Fogelström med sin fina Stad-serie - visst, där förekommer utslagna och eländiga försupna och utpinade människor ur underklassen, men inga som sluter sig samman i gäng och gör gatorna osäkra.
Och så Astrid förstås - drängen Alfred och pigan Lina, vad gör de när husbondfolket äger mer än de? Jaså, fortsätter att arbeta. Jaha, de klubbar inte ner husfolket och smiter med hästen. Verkar onekligen lite ålderdomligt. Abbe, som har en far som super, har väl en god ursäkt för att gå ut i den lilla staden och råna lite överklassungar - jaså, han hjälper sin mamma och försörjer sig på att baka kringlor i stället?
Hos de svenska proletärförfattarna kan man läsa berättelser av människor som var med när Sverige var bland Europas fattigaste länder och klyftorna mellan de rikaste och de fattiga enorma, mycket större än idag. Ett liv med fruktansvärt hårt kroppsarbete, knapphet och nöd. Men fysiskt våld, hot om våld, stöld eller rån var sällan en del av det samhället, hur fattig man än var. Det förekom förstås våld, men det riktades oftast mot de fattiga själva. Men där fanns en social kontroll och en folkkultur som präglades av en tradition av disciplin och självkontroll och frånvaro av våldsmedel.
Den svenska arbetarrörelsens enorma framsteg gjordes med fredliga metoder."
"Det var det folk som proletärförfattarna skriver om som byggde upp sitt lands välstånd med satsning på studier i kvällsskolor och folkhögskolor, läsecirklar och ombud som sålde Bokklubben Svalan, med eget sparande i egnahem och HSB-lägenheter och ett försäkringssystem som man byggde upp själva på fritid som Folksam-ombud.
Det folket rånade inte jämnåriga i 'överklassen'. De hjälpte sig själva i stället. Fattig men hederlig. Fattig men hel och ren. Fattig men stolt.
Nu är Sverige med raska tag på väg att åter bli bland Europas fattigaste länder. Tyvärr, den här gången har vi en helt annan, en våldsbenägen, utstuderat hänsynslös och farlig underklass.
För det andra: om invandrarna verkligen har markant lägre inkomster, kan detta vara självförvållat? Är sambandet låga inkomster och låg social ställning contra brottslighet i själva verket omvänt - dvs det är brottslighet som leder till en svår social situation och låga inkomster?
Guillermo Marquez Jara, en av Stureplansmördarna, är barn till chilenska invandrare, men pappan stack snart till Paris. Då ställde det svenska samhället upp med försörjningen. Det svenska samhället gav Guillermo skolgång, uppehälle, hemspråksundervisning, vistelse på spanskspråkigt sommarkoloni och utbildning inom bilreparationsbranschen.
Om han hade valt att fortsätta arbeta på bilverkstad hade han kunnat få hyfsade inkomster (även en del svarta vilket är vanligt i den branschen) och med tiden kanske kunnat starta en egen verkstad. Istället valde han att hänga runt i Stockholms undre värld och är misstänkt för att ha deltagit i flera rån.
Sambandet brottslighet-låga inkomster kan lika gärna vara det att brottslighet leder till lägre inkomster (upprepning i pedagogikens namn).
Tommy Zethreaus har en spansk pappa och svensk mor (den spanska pappan försvann tidigt ur hans liv och troligen var det här som så ofta det svenska samhället som fick träda in som försörjare.). Att ha svensk mamma och utländsk pappa delar han med t ex Camilla Henemark, Alice Bah, Eagle Eye Cherry m fl artister, samt Henke Larsson och Martin Dahlin, och många andra, som valt hederliga liv. Att ha "invandrarbakgrund" i meningen svensk mamma - utländsk pappa ursäktar inte att man ägnar sig åt asocialt beteende, vilket Tommy Zethreaus gjorde tillsammans med bl a Marquez Jara.
Och hur kan man prata om sambandet svår situation/brottslighet/invandrare utan att med ett ord nämna att brottsligheten och den sociala anpassningen skiljer sig så starkt mellan olika grupper?
I USA har de nykomna grupperna koreaner och japaner lyckats väl. De startar företag, t ex småbutiker, och deras barn går vidare till högre utbildning i högre grad än amerikanska vita och får bättre studieresultat. Medan de svarta som varit i USA i generationer är kvar i slummen.
|
|