I Dagens Nyheter den 21/2 -01 fanns ett reportage med rubriken "Kompisars stöd gör brotten möjliga". Där framgår att även om antalet brottslingar är få så finns det en vidare krets av kompisar som legitimerar brotten. Det blir således ett stort antal personer som har del i det som händer svenska ungdomar. För sådant är ju mönstret när det gäller ungdomsrån: offren är vanligen etniska svenskar, förövarna har vanligen utländsk bakgrund. Här finns ett rasistiskt mönster.
Vi citerar ur DN:
"De ungdomar som rånar och misshandlar är visserligen en minoritet. Men deras kriminalitet skulle inte vara möjlig utan stödet från den stora gruppen övriga tonåringar.
Nyligen meddelade Västerortspolisen i Stockholm att man kartlagt en grupp på 35 pojkar som står för det mesta av de grövre ungdomsbrotten i området. Det ger en bild av att problemet är begränsat. Men ungdomskriminaliteten kan aldrig lösas - eller ens förstås - om man koncentrerar sig på enstaka personer, menar flera forskare.
- De kriminella gängen är inte isolerade. Värdesystemet finns omkring dem i förorten, att man ska vara tuff på det här sättet, att man ska bryta mot samhällets normer. Det är det som räknas som det normala, säger Masoud Kamali, sociolog vid Uppsala universitet.
Han har under flera år följt grupper av kriminella invandrarungdomar på nära håll. Grundfrågan, som han ser det, är varför de här killarna accepteras av sina jämnåriga. Och den främsta förklaringen finner han i segregationen: ju fler som känner att de står utanför det normala samhället, desto färre ser någon poäng i att vara solidarisk med samhällets regler.
- Problemet är det sociala kapital som tillhörigheten i gänget skapar, den respekt man får genom att vara kompis med rätt personer. Det är nästan samma respekt som armén i diktaturländer har. Ingen vågar ställa upp och vittna mot dem. Och lojaliteten mot området blir ofta samma sak som lojalitet mot gänget. Därför hjälper det inte att plocka bort ledarna. Det finns många som kan kliva in i deras ställe."
Brottsförebyggande rådet (Brå) har frågat Sveriges niondeklassare om deras erfarenhet av och inställning till brott. Där framgick att stor andel av ungdomarna accepterar brottslighet.
"I storstädernas segregerade förorter är andelarna betydligt högre, menar professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki,...
- Det mest slående är att nätverken är så lösa och tillfälliga. Man kan inte tala om fasta, avgränsade gäng som begår brott tillsammans. Tvärtom cirkulerar en stor del av ungdomarna i ett bostadsområde i de här nätverken.
- De flesta passerar snabbt och hittar bara på någon enstaka grej för att prova. Många kring nätverket begår inte heller brott själva. Men alla de här kontakterna skapar en utbredd acceptans, en atmosfär som befrämjar brott, som ökar rekryteringen och förstärker aktiviteten hos de mest centrala figurerna."
