Insändare i Dagens Nyheter den 29/9 -99:
"STORA STYGGA POLISER MOT OSKYLDIGA UNGDOMAR?
Jag har sällan sett så modfällda och bittra poliser som den ägg- och tomtatbesudlade skock konstaplar som avslutade sina tjänstgöringspass på Södermalms polisstation efter lördagskvällens demonstration på Södermalm. Frustrationen och känslan av att ha blivit orättvist behandlad var det dominerande samtalsämnet innan man skildes åt - för att nästa dag läsa tidningarnas konstaterande att 'den här gången fick ungdomarna festa i fred'. Stolta föräldrar till de unga aktivisterna är med i talkören: 'Inga poliser på våra gator'.
Själv vill jag gärna tro att den breda allmänheten genomskådar de billiga beskrivningar som vissa medier, baserade på rena partsinlagor från demonstranterna själva, förmedlar till omvärlden. Man jag blir alltmer osäker.
Den typiska DN-versionen blir i korthet sånt här: 'Unga värnlösa kvinnor som stillsamt framför ett budskap och fred och kärlek blir plötsligt och utan anledning överfallna av ett gäng fascistoida våldsverkare utklädda till poliser. Misshandel, övervåld, omotiverade gripanden.'
Även den som direkt ogillar polisen borde inse att det är något i den här bilden som inte stämmer.
Sverige har ingen speciell kravallpolis, det finns ingen särskild avdelning med extra elaka och korkade poliser att lyfta fram när det är demonstrationer på gång. Det är samma poliser som hjälper dig när du har haft inbrott, om dina barn har kommit bort eller om du har berusat dig till medvetslöshet, som sedan står på gatan med skyddshjälm på huvudet och sköld i näven. Liksom andra människor förmår inte heller poliser alltid uppträda med hundraprocentig rationalitet när de blir rädda, förbannade eller svårt provocerade.
Polisverksamheten i Sverige är, som i de flesta andra demokratier, hårt reglerad genom lagar och förordningar som den folkvalda representationen stiftar. Det medför att polisen ganska ofta är tvingad att utföra uppdrag som man ur ett mer populistiskt perspektiv gärna skulle avstå från att göra.
Vid den aktuella händelsen på Götgatan är det en samling otåliga tonåringar som inte orkar med parlamentarismens segdragenhet, Sålunda ockuperar man en bit av en innerstadsgata, klottrar ner hela kvarteret, hoppar på parkerade bilar, eldar i tunnor, anskaffar en arsenal av gatustridsvapen, skriker hotfulla slagord mot de boende och kastar flaskor på polisen. Verksamheten är minst sagt brottslig. Alltså måste polisen göra någonting åt den.
Vissa betraktare tappar perspektivet och väljer att fokusera på själva sammandrabbningen mellan polis och demonstranter. Den ursprungliga frågeställningen, demonstranternas alltigenom olagliga aktiviteter ställd mot polisens skyldighet att närvara och lösa situationen, hamnar i skymundan.
Ändå blir de allra flesta poliser uppriktigt förvånade över den massiva kritik som riktas mot dem. Poliser tror nämligen att de arbetar i allmänhetens tjänst och därmed har allmänhetens stöd.
Om nu någon får för sig att ockupera en gata och klottra ner den så trodde vi att man förväntade sig av oss att vi skulle avbryta det. Tydligen hade vi fel.
Lars Andersson,
Polisassistent"
Var håller politikerna hus? Är det inte anmärkningsvärt att någon från polisen ska behöva göra ovannämnda självklara påpekanden?! Borde inte politikerna i Stockholms stadshus för länge sedan trätt fram och sagt just detta?