Boken "SVENSK MAFFIA - en kartläggning av de kriminella gängen" är skriven av Lasse Wierup och Matti Larsson samt utgiven 2007 på Norstedts förlag. Boken är på 390 sidor och priset ligger strax under 170 kr hos Bokus och AdLibris. (ISBN: 978-91-1-301593-4)
Boken "Svensk Maffia" går igenom olika MC-gäng ochfängelsekonstellationer, föortsgäng och kriminella invandrargrupperingar. Man börjar med Hells Angels och Bandidos, fortsätter med bl.a. Brödraskapet Wolfpack, Original Gangsters, Naserligan/Albanligan, olika jugoslaviska gäng och Uppsalamaffian.
Här nedan ett antal intressanta citat ur denna mycket läsvärda bok.
|
Ur bokens inledning
|
Om polisarbetet
Den svenska polisens insatser kan ju sammanfattas i några ord:
• REVIRTÄNKANDE
• KORTSIKTIGHET
• INEFFEKTIVITET
• PLANLÖSHET
• KÄRRINGSTYRE
Man skulle kunna tro att i ledningen sitter en samling av politisk korrekthet förblindade dagisfröknar. Detta har Blågula frågor sedan länge kunnat konstatera.
Denna bild bekräftas till stor del i boken "Svensk Maffia".
"Hur har då den svenska polisen hanterat denna organisation som förefaller vara kapabel till nästan vad som helst? Ganska opportunistiskt och händelsestyrt, är svaret. De gånger Hells Angels-medlemmar har misstänkts för spektakulära våldsbrott, som under kriget med Bandidos på 1990-talet, har bevakningen varit massiv. Men så snart kulorna slutat vina har polisen återigen tappat intresset för organisationen - torts att erfarenheten visar att det är då som Hells Angels mer sofistikerade och vinstgivande verksamhet tar fart."
"... inom de decentraliserade Polissverige är varje regionmyndighet fri att göra sina egna prioriteringar."
"... det var när kunskapen skulle användas operativt som problemen började. Många länspolismyndigheter tyckte att de hade andra, mer akuta problem och de riktade insatserna blev få. Inte ens i Skåne fanns det några fredade resurser,.."
"- När jag såg hur dåligt arbetet fungerade blev min slutsats att vi behövde skapa en central enhet, ett slags mc-kommando som kunde jobba över hela landet, säger Björn Eriksson idag.
Under hösten 1995 skissade Eriksson och hans närmaste medarbetare på en del olika förslag. Gruppen kom fram till att cirka 50 polismän borde ingå i styrkan. När förslaget lades fram för länspolismästarna blev det kalla handen. Hotbilden var överdriven, ansåg de..."
Dåvarande chefen för Skånepolisen, Hans Wranghult, tillhörde dem som hårdast motsatte sig centrala satsningar:
"- Ja, det har ju länge funnits en ängslan inför att vi ska få en nationell polis. Det var ju inte bara hos mig utan det motståndet finns inbyggt i bestämmelserna om hur polisen ska fungera, säger han.
Hans Wranghults och den skånska polisens självpåtagna ansvar skulle leda till ett präktigt fiasko. Inte en enda person hade dittills fällts för de många skottlossningar, pansarskottsattacker och sprängningar som inträffat under mc-kriget - ett resultat som skulle stå sig konflikten ut."
"I slutet av 1995 presenterades en intern rapport som blev förödande för länspolismästare Hans Wranghult. Skånepolisen saknade, enligt en inspektion som gjorts av Rikspolisstyrelsen, en strategisk handlingsplan för hur den mc-relaterade brottsligheten skulle bekämpas. Under perioden 1990-1995 hade Skånepolisen endast under en följd av sex månader bedrivit ett kontinuerligt och strukturerat arbete."
Wranghult efterträddes som polischef i Malmö av Ulla Adermark, något som inte gjorde situationen bättre.
"Sammantaget har det svenska rättsväsendets insatser mot Hells Angels präglats av planlöshet och brist på uthållighet. Trots att Hells Angels agerar mer förutsägbart än kanske någon annan kriminell gruppering har polischeferna inte kunnat enas om hur organisationen ska attackeras.
- Ända sedan starten har svenska Hells Angels jobbat uthålligt mot ett tydligt mål, de vill täcka hela landet. Problemet är inte att vi inte förstått detta utan att svensk polis inte orkar springa maratonlopp.
Men antingen bestämmer man sig för att det inte är okej med ett kriminellt varumärke i samhället som signalerar hot och våld. Eller så får man acceptera att Hells Angels är det som står kvar större och starkare när alla vi andra är borta, säger kriminalinspektör Claes-Erik Lindsten och efterlyser en helt annan långsiktighet i polisarbetet än hittills."
En hög polischef på riksnivå fick nyligen avgå. Till detta kan iofs ha funnits goda skäl som allmänheten inte har insyn i. Men samme chef hade föreslagit inrättandet av en central polisstyrka av FBI-modell i Sverige, för att samordnat och koncentrerat kunna ta sig an den tunga maffiabrottsligheten. Ungefär som även hans företrädare Björn Eriksson tidigare var inne på. Är det inte just vad som skulle behövas?
Under tiden som detta inte sker kan maffiabrottslingarna fortsätta att expandera sina verksamheter.
Och samhället viker undan.
Resultat - jämför Danmark
"Det är inte bara svensk polis som har haft svårt att hindra Hells Angels expansion. Organisationen växer över stora delar av den demokratiska världen - däremot har den aldrig etablerat sig i någon diktatur."
Även om problemet således finns även i våra nordiska grannländer så har man där ett fungerande polisarbete. Kontrasten är själva verket enorm!
"Hans Wranghults och den skånska polisens självpåtagna ansvar skulle leda till ett präktigt fiasko. Inte en enda person hade dittills fällts för de många skottlossningar, pansarskottsattacker och sprängningar som inträffat under mc-kriget - ett resultat som skulle stå sig konflikten ut.
På andra sidan Öresund hade polisen däremot lyckats klara upp nästan fyra av fem våldsdåd som var relaterade till fejden."
Även Finland har - naturligtvis - en i jämförelse med Sverige väsentligt effektivare polisorgansiation.
"Vad som låg bakom bombdådet klarades aldrig upp ... inte en enda person dömdes för något av de totalt nästan tjugo mordförsök som inträffade i Sverige mellan 1994 och 1996.
Skillnaden jämfört med de övriga nordiska länderna är slående: i Finland och Danmark löste polisen så gott som samtliga grova våldsdåd och norsk polis klarade upp cirka 75 procent."
Om politiker
En iransk restaurangägare i Göteborg, utsatt för utpressning från Bandidos, hade vänt sig till media, men snart blev det nya trakasserier. Desperat begärde han träff med dåvarande justitieministern, Thomas Bodström. Denne var ointresserad, men då mannen hotat gå ut i media om detta ointresse blev det en träff:
"- Bodström sa med en gång att han inte kunde göra någonting, han fick inte gå in i enskilda fall, det fick socialen och polisen göra. Min fru blev arg och frågade vad det då var för mening med att vi pratade. 'Jo, jag ska lyssna på er för att kanske ändra lagen', sa Bodström.
Innan mötet var slut riktade justitieminister Thomas Bodström oväntat en vädjan till Masoud och hans fru. Bodström ville, enligt Masoud, inte att de skulle fortsätta att kritisera regeringen offentligt.
- Jag minns det exakt, han sa 'Om ni är tysta och säger ingenting till tv och tidningar så löser det sig... om ni vill att det ska gå bra ska ni inte prata med media.'"
Om journalister och media
Hells Angels har varit bra på PR och utnyttjande av massmedia. Och journalister har ställt upp:
"I början av 1996 fick Thomas Möller på nytt möjlighet att sprida Hells Angels budskap genom SVT. Journalisten Lars Adaktusson hade bjudit in Möller till programmet Kvällsöppet och lät sig fullständigt köras över, enligt flera TV-recensenter: 'Intervjun blev en flopp. Möller lyckades måla ut sig själv och mc-gänget som ett trivsamt, närmast oskuldsfullt brödrasällskap, tyvärr utsatt för en hetsjakt av massmedier och polis. Bara glorian fattades på ängeln i svart', skrev Börje Lundberg i Expressen.
Under intervjun hade Möller passat på att rikta ett hot mot alla Hells Angels potentiella fiender. 'Om det behövs så givetvis använder vi våld, det kan jag inte sticka under stol med. Angriper någon oss så angriper vi dem med full kraft, absolut gör vi det', förklarade Möller för Adaktusson."
Utanför samhället?
Gängen må kalla sig "outlaws" och s.a.s. ge "samhället" långfingret. Detta hindrar inte att de vid behov (eller utan egentligt behov) tar emot ekonomiskt stöd från samma samhälle:
"Av de medlemmar som inte arbetar utnyttjar ett stort antal samhällets förmåner, som arbetslöshetsersättning och socialbidrag. Ytterligare ett stort antal är långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade, och får varje månad utbetalningar från Försäkringskassan....
I början av 2006 gick Stockholmspolisens ledning ut i massmedia och lovade inleda en brottsutredning om misstänkt bidragsfusk. Fortfarande sommaren 2007 hade ingenting hänt."
Thomas, medlem i förortsgänget "Chosen Ones" gjorde en vansinnesfärd med bil som resulterade i en trafikolycka och att han blev invalidiserad för livet. Han sitter nu i rullstol och har ett antal assistenter från kommunen för att kunna klara sin dagliga livsföring .
Han säger idag:
"Gå inte med i ett gäng vad du än gör. För i gänget kan du inte bestämma själv, det är gänget som bestämmer vad du ska göra."
Olika gäng och nätverk
"Den plötsliga lågkonjunkturen inom finansmarknaden ledde till en lika plötslig högkonjunktur för skuldindrivare. Både lagliga och olagliga. För Uppsalamaffian var det nu som de verkliga vinstaffärerna började. Medan kronofogden och inkassobolagen jobbade långsamt och bara kunde komma åt tillgångar som syntes på papper skulle trion Eriksson, Enander och Uf visa sig ha en enastående förmåga att trolla fram pengar även från nolltaxerare, personer som utvandrat och affärsmän som gömde sig bakom olika bolag. Snart stod uppdragsgivare på kö för att anlita deras tjänster. Trions konkurrensmedel var framkallande av rädsla som få andra."
 |
 |
 |
"När Rikskriminalen kartlade de kriminella gängens systemhotande brottslighet 2004 hamnade Brödraskapet Wolfpack i topp. I genomsnitt hade varje medlem dömts för mer än ett systemhotande brott per år (övergrepp i rättssak, frids- och frihetsbrott, brott mot poliser och andra tjänstemän, hot och vapenbrott. På andra plats kom Original Gangsters och först längre ner Hells Angels och Bandidos. Denna bild har hållit i sig."
"Gemensamt för storstadsgängen är att de är knutna till ett geografiskt territorium - nästan alltid socialt och ekonomiskt utsatta förortsområden - och att majoriteten av medlemmarna har invandrarbakgrund. Influenserna kommer inte sällan från den 'street gang'-kultur som vuxit fram inom USA:s invandrargrupper och som kännetecknas av revirtänkande, utanförskap och lojalitet med gänget in i döden."
"Under flera år har Kriminalvårdsstyrelsens ledning pekat ut OG som en av de mest besvärliga grupperingarna på landets anstalter. Medlemmarna hamnar oftare i bråk med andra intagna och de är hotfullare mot personalen än andra. Trots att OG-medlemmarna ofta sitter isolerade har de stort inflytande och försöker ständigt värva nya medlemmar."
Knarksmuggling och försäljning är, i likhet med människosmuggling, en lönsam affär. Där råder således ingen brist på aktörer. Framgångsrikast blir den som är mest våldsam och bäst organiserad.
"I början av 1990-talet märkte polisen i Göteborg att nya aktörer slagit sig in på narkotikamarknaden i staden. De var av albanskt ursprung och handlade i första hand med heroin.... På bara några år tog albanska karteller över cirka fyrtio procent av den totala heroinmarknaden i Europa... I Rikskriminalpolisens rapport över narkotikasituationen i Sverige 2004 konstaterades att kriminella etniska albaner är en av de mest framträdande grupperingarna inom heroinhanteringen i Norden."
"Den som vill veta hur den organiserade brottsligheten i Sverige styrs kan inte undgå att fördjupa sig i nätverken av kriminella från före detta Jugoslavien. Under tre decennier hade de haft en dominerande ställning när det gäller smuggling av narkotika och tobak, vapenhandel, illegalt spel, utpressning och beställningsmord. Flera andra etniskt homogena kriminella nätverk har periodvis varit lika starka. Men inget annat har haft lika stor överlevnadsförmåga."
Gängen kan locka med gemenskap eller åtminstone en föreställning om gemenskap, men priset kan bli högt när det gäller personlig frihet.
Det heller inte givet att en medlem tillåts lämna en gruppering, även om vederbörande själv så skulle önska.
"Gå inte med i ett gäng vad du än gör. För i gänget kan du inte bestämma själv, det är gänget som bestämmer vad du ska göra."
"Men en förutsättning för att gängmedlemmar ska avstå från den starka gemenskap som råder inom många kriminella grupperingar är att de får stöd från andra. Avgörande är om gängmedlemmen upplever att han kan hitta en lika stark gemenskapskänsla utanför gänget som i det."
Sverige - himmelrike för kriminella
Ledaren för Original Gangsters är assyriern Denho Acar:
"Denho satsade tidigt på att bli bäst på att slåss... År 1991 stod han ... inför rätta för första gången. ... Han befanns skyldig och dömdes till vård inom socialtjänsten. Ett straff som inte uppfyllde något brottspreventivt syfte.
- Jag åkte till socialen i en stulen bil. Träffade en tjej där och drack lite kaffe. Vi snackade en stund och jag sade att allt är lugnt och så. Det var det, sen körde jag därifrån, berättar Denho."
Sitt första fängelsestraff dömdes Acar till 1994 - i Danmark, efter ett väpnat rån där:
"Så småningom överfördes Denho Acar från den danska Kriminalvården till Sverige och Härlandaanstalten utanför Göteborg. Där fick han regelbundna permissioner, ledigheter som sammanföll med nya rån."
Våren 2004 dömdes Goran Kotaran för dubbelmord. I själva verket var han mer mordaktiv än så - han hade förmodligen mördat åtminstone tio personer, kanske så mycket som tjugo.
Han klassades dock som psykiskt sjuk och som sådan kan man ju tillfriskna. I det läget gick en utvisningsdom i verkställighet, och mångmördaren blev fri.
"I februari 2005 sattes han till sist på ett flygplan till staden Banja Luka i Bosnien. När han landade i hemlandet upphörde den svenska tvångsvården och dubbelmördaren var åter en fri man. Det sammanlagda straffet för två mord hade blivit knappt ett års psykiatrisk vård och en betald flygresa till Bosnien."
Dokumenterad brottslighet utgör inget hinder från att få PUT - också detta har BGF tidigare kunnat konstatera.
"Trots de många brotten beviljades Naser Dzeljilji permanent uppehållstillstånd i Sverige mars 1985."
"Ratko dömdes för grov stöld till skyddstillsyn. Trots brottsligheten beviljades han en tid senare permanent uppehållstillstånd i Sverige."
Om de köpta medborgarskapen, från mutade tjänstemän på Migverket, skriver "Svensk Maffia":
"Milan Sevo och de andra slapp bli utredda för eventuell bestickning. Trots att ärendet var uppe på regeringens bord har de felaktiga medborgarskapsbesluten inte kunnat upphävas."
Kriminella från olika länder har dragits till Sverige som flugor till en sockerbit. Anledningarna är inte svåra att se, för den som vill se.
Med EU-samarbete och Schengenavtal, förbättrade kommunikationer och försämrade gränskontroller, underlättas dessutom för alla mångkriminella att ta sig hit.
"Arkans brottsturnéer i Sverige gjorde att många kriminella jugoslaver fick upp ögonen för landet. Välfyllda banker, dålig säkerhet och ett förlåtande rättsväsende var den bild som spreds utomlands. Den som mot all förmodan greps och dömdes slapp ju ändå fängelse - det visade till exempel Ratko Djokics tre rättegångar. Polismannen Ingemar Krusell, idag pensionär, säger att den här bilden bidrog till att bank- och postrån blev så vanliga under 1970-talet:
- Man kan tyvärr säga att Sverige bjöd in utländska brottslingar. Jag hade flera utredningar mot rånare från bland annat Italien där gärningsmännen uttryckligen sa att de lockats till Sverige för att det fanns så mycket pengar här och att fängelserna var som hotell.
En kriminellt belastad man med serbisk bakgrund som vi träffat ger en liknande beskrivning.
- Det är så man har sett på Sverige ända sen den här tiden, att du kan göra i stort sett vad du vill, det händer ändå ingenting."
Om lägets allvar
Resultatet blir därefter, för vårt samhälle.
"Ett kollektivt mord. En städningspatrull. Dumpning av offrets döda kropp. Överordnade som rycker ut för att tysta ett vittne. Misstänkta som lyckas kommunicera i häktet. En åklagare som känner olust och beslutar sig för att byta jobb. En organisation som belönar gärningsmännen för att de hållit tyst. Och en ensam polisman som förgäves vädjar till de inblandades moral. Många skulle kanske ha gissat på Sicilien, Latinamerika eller 1920-talets New York. Inte Dalarna idag."
De kriminella blir inte bara fler, de blir också mer organiserade. Samtidigt som de blir bättre utrustade och mer hänsynslösa.
"Runt varje rånare finns en stor krets av medhjälpare som tipsar om lämpliga rånobjekt, fixar flyktbilar, ordnar gömställen och tvättar pengar. I rapporten Rekrytering till kriminella gäng från 2005, .. konstateras en ökande förekomst av den här sortens nätverk."
"I en större organisation har man råd med att några åker fast ibland. Då finns det alltid folk kvar på utsidan. Med en större organisation kan man också begå helt andra brott, som till exempel utpressning och olika sorters beskyddarverksamhet,.."
I slutändan äter sig kriminaliteten in i samhällskroppen, så att vi får gråzoner.
• Det kan betyda att tjänstemän låter sig korrumperas eller böjer sig för hot om repressalier.
"I takt med att de kriminella gängen blir mer och mer sofistikerade ökar deras ambitioner att försöka påverka samhällets institutioner. I flera fall har de lyckats."
• En annan strävan är infiltration, av polismakten och företag, för tillgång till inside-information.
• I andra änden, efter lyckade brott, kan det gälla att avyttra gods. Då behövs hälare, med kontakter till den ordinarie företagsamheten
• Detta kan också gälla att "tvätta" pengar, för att kunna investera dem i "vita" verksamheter.
• Själva laglösheten kan dessutom inbjuda till mer av "fri företagsamhet", av modell Uppsalamaffian. Smågrabbarna i förorten, som intervjuades i TV om sin syn på Denho Acar, uttryckte ju sin beundran: han uppfattades kunna "ge skydd".
Om polisen inte kan ge skydd kommer en marknad att växa fram, för instanser som kan göra detta. Men det samhälle som vi då har fått kan knappast betecknas som ett rättssamhälle.
|
|
